Snart nalkas ynglingen de sköna trakter, vå
Der minnet af hans första varma kärlek
Så djupt förvaras i hvar fältets blomma,
I bergens echo och i trädens susning.
Allt är så dyrbart för hans qvalda hjerta,
Och från hans kinder faller ned en tår.
Här är den löfsal, i hvars milda skugga
Han ofta sutit vid sin Fannys sida,
Och druckit gudanektar af dess läppar,
Likt yra fjäriln invid blommans barm.
Han närmar sig, för att ännu betrakta
En gång det kära stället, der hans lycka
Likt solen strålade; nu skymd af moln.
Dock tyst! — Det höres ljud af menskoröster
Perinne, som förtroligt tyckas tala.
Han lyssnar — det är Fannys ljufva röst —
Kanske hon här, invid en älsklings sida,
Förråder nu sin första kärleks tro: —
Så hviskar det i mörka ungdomssinnet.
Försigtigt nalkas han alltmer, och osedd
Han blickar in emellan trädens grenar
Uppå de dolda; och han hör och ser —
Ser Fanny, lutad mot en flickas sköte,
Med tårfyldt öga och med bleka kinder.
Hör henne tala ord, som komma hjertat
Att skälfva utaf ånger och förtjusning.
Dock lyssna nu till hvad den hulda säger:
pHvad det är tungt att se, hur den, man älskar
Af allt sitt hjerta, dock är Kall och sluten,
Och likasom försmår vårt hjertas offer.
Jag var dock lycklig förr vid Gottfrids sida;
Men huru rysligt allt sig nu förvandlat!
Han älskar visst en annan mer än mig,
Så synes det uppå hans kalla väsen,
Som ej min kärleks eld förmår att värma.
O! jag vill heldre dö, än längre dväljas
I ovissheten om hans dyra kärlek.
Så talade det sköna barnet öppet,
Öch sökte råd och tröst vid vännens hjerta.
Nu föllo fjällen ifrån Gottfrids ögon,
Han hastar fram och slingrar sina armar
Omkring sin trogna flickas englabild,
Och kysser tårarne ur hennes ögon.
Då flykta tviflets onda andar bort,
Och allt blir ljust, förklaradt och lycksaligt —
Liksom de mörka skuggor straxt förjagas,
Då solen skönt på himlen glänser fram. —
Mot Gottfrids bröst den hulda engeln lutar
Sitt sköna hufvud under glädjeyrsel; —
Då rulla sakta ned utför hans kinder
På hennes skuldror, blottade för vinden,
Några tårar, brännande som eld.
(Det är ej ofta mannens öga gråter;
Men då det sker, går det ur själens djup.) —
Så tändes åter kärlekseldens låga,
Så stark som fordom, djupt i deras bröst; —
Deras själar skönt till samman gjötos,
Och de brustna banden åter knötos.
Z.
I — —
— Wiuntam Crowes. Denne egare af det
största boktryckeri i Europa har nyligen aflidit i Lon-
don. För fyratio år sedan ditkom han, efter slutad
lärotid i sin födelseort Chichester. Nu företog han
sig åtskilliga smärre förlag för egen räkning, och
med outtröttlig ifver och ihärdighet utvidgade han
sin rörelse allt mer och mer. Han var en bland de
BA 9 FE) je för 4 At OM NN Er på a DB RR ROT a
rn nr rr
I
IE
I
v
I
första, som för ett fjerdedels sekel tillbaka begynte
använda ångpress. Begäret efter lättköpta skrifter,
af hvilka Penny Magazine var det märkvärdigaste,
gaf hr Clowes energi ny fart, och en myckenhet ar-
Peten för regeringens räkning utvidgade så hans till-
gångar, att han anlade det gigantiska boktryckeriet .
i Dukestreet, så ofta beskrifvet och så allmänt kändt,
hvar helst engelska böcker läsas. Hr Clowes hörde
icke till de lärda boktryckarnes antal, men han egde
den utmärktaste talang att organisera arbetet och
en energi, som öfvervann alla svårigheter, så att han
ofta åstadkom hvad andra kallade underverk. Att
expediera en half million ark på en vecka, att sätta
och trycka 4,000 foliosidor på lika lång tid, att på
46 å 17 dagar trycka Nautical Almanac, om 500
å 600 pagine fyllda med siffror, utan ett enda tryck-
fel — hörde till de, under, som utfördes vid hr Clo-
wes etablissement. -
— Uti Paris tilldrog sig d. 20 i förra måna-
den en olyckshändelse, hvilken kunnat komma att bilda
ett sidostycke till furst Schwartzenbergs beklagans-
värda bal under Napoleons tid, om icke sprutkorp-
sen såhastigt skyndat till. Hertiginnan Galliera,
dotter till sardinska ministern, gaf en bal, hvarvid,
jemte gräddan af parisersocieteten, äfven hertigen
4
af Montpensier infunnit sig. Då dansen var som:
lifligåst och salarna hvimlade af granna damer, ut-
bröt elden i de inre rummen, med sådan våldsam-
het att hela samlingen fann sig insvept i rök. Man
kan lätt tänka sig den förvirring som herrskade.
Hertigen af Montpensier var en af de första, hvil-
ken intill dess sprutkorpsen inträffade, ledde släck-
ningsanstalterna. Han lät uppsätta stegar och ge-l
nast i början nedrifva draperierna och gardinerna i
hertiginnans sångkammare, der elden egentligen bru-
tit lös, på det den icke skulle få någon näring.
Hertigen nedref en stor del sjelf och ledde det hela
så väl, att sprutkorpsen då den äånlände, snart blef
herre öfver elden. Förskräckelsen hade imedlertid
jagat bort de dansande damerna och festen. var så-
ledes afbruten.
;
än Berln skrifves att den:förr om-
o
nämnda madame Aston, hvilken, såsom bekant är,
förvisades från Berlin, nyligon dit återvändt och
vistats der några dagar. Påmind af polisen om att
hon en gång redan blifvit förvisad från staden, sva-
rade hon att då icke någon tid fanns bestämd - för
hennes förvisning, trodde hon att den nu vore slut
och att hon kunde återvända till Berlin. Härpå
fick hon det besked att hon blifvit förvisad en gång
för alla och man lät henne underteckna kommuni-
kationen af en dylik resolution. ;
— En underbar historia från Gray gör nu
sin rund genom tyska tidningar. Fadren till skal-
den Moritz Hartman har, tillika med hela sin:fa-
milj, genom en underbar skickelse undgått förgift-
ningsdöden. Huspigan hade förmärkt, att han hade
h
en summa af 2900 floriner i en låda; härom un-l,
derrättade hon sin älskare, som var fabriksarbetare,
och frågade huru de skulle kunna Bemäktiga sig
denna summa. Mannen gaf henne ett pulver, som
han uppgaf för sömnpulver, och sade -att om hon
Ian 404 ; gnnnan. skulle hela famiklen: falla i en
Å