oj aNHU IMJyoREL Micta KUHAC SkandinavistnacH Utratta. Hittills har den åtminstone så mycket genomdrifvit, att de trenne nationerna insett behofvet af att älska hvarandra, och detta är dock något. På theatern hade jag några gånger tillfälle att betrakta konungafamiljen. Konungens: yttre tillkännagifver något. eftertänksamt, men på samma gång stolt. Det gifves personer, som mera imponera med hvad de sakna, än hvad de ega, och en sådan är Christian VIIL. Det är en negativ storhet, men som är intressant genom sin positiva litenhet. Jag tror ej att denne monark blir odödlig, men fullt försäkrad-är. jag, att han kommer att lefya längre än sitt envälde. Drottningen, för att nyttja blomsterspråket, tycktes mig, der hon satt och lutade sig öfver logen, icke olik en vallmo, från hvilken naturligtvis, för att fortsätta liknelsen, en fjäril röfvat det narkotiska ämnet, Man säger, att kronprinsen skall vara en flärdfri, öppen och välvillig man, som helst vill vara från hofvet i Köpenhamn. Han lär besitta en icke vanlig talang för ordlekar, infall o. d. samt är en uppriktig vän af folket. Se här ett drag, som både tecknar och hedrar honom. Tidigt en morgon, då kronprinsen gick ut på jagt, såg han en bonde, hvilken med sitt lass hade stannat vid ett af slottsmagasinerna. På tillfrågan hvem han väntade på, svarade bonden att fogden hade efterskickat honom. När prinsen sent om qvällen hemkom -från jagten, träffade han samma bonde, .l väntande som förut. Han befallde då att fogden Tföljande dag skulle vara hos honom mycket bittida: Fogden kom, tillsades att ej lemna rummet, men fick ej företräde förr än på aftonen; då kronprinsen helt enkelt underrättade honom att han nu fick gå. 1— Om prins Ferdinand och dess gemål kan jag blott säga, att det är det vackraste par jag sett. Theatern i Köpenhamn förtjenar -avt flitigt -besöI kas. Den dramatiska scenen torde -täfla med de bästa i Europa, mycket deraf, att den förstått bilda och tillegna sig en inhemsk dramatik: Konstnärer, sådana som Phister, Nielsen, Foersom, Winslzw, Holst m. fl., på qvinliga sidan, fruarna Hansen, Phister, . Nielsen, jungfr. Natalie Ryge och. Rosenkilde m. fl. träffas sparsamt. Af hela theaterpersonalen torde dock fru Heiberg intaga hedersrummet. Hon påminner ofta om Charlotta von Hagen, men ännu oftare om Emilie Högqvist; men hon har mera gratie och naivetet ån den förra, och saknar den bländande skönhet, med hyilken den sistnämnda så väl förstod att tjusa sin publik. Om den inhemsktlyriska scenen är deremot föga att säga, med undantag af orchestern, som har sina goda sidor. Dock har den preussiska tambur-majoren, hr kapellmästaren Gläser, samma fel, som den svenske: orchesteranföraren, nemligen att med knackningarne af sin taktpinne. alltför ofta störa musik-effekten. Om danska baletten skulle man kunna säga, att den står på lätta och rörliga ben. Balettmästarn Bournonville har lyckats ingifya sina landsmän ett verkligt intresse för dansen, och detta är hans största förtjenst. Detta skedde naturligtvis genomatt skapa dugliga sujetter och lyckade baletter. Bland de sednare har Ar Bournonyille sjelf sammansatt några, t. ex. Napoli, Toreadorcen, Billman eler Polskdandsn paa Grönalund, m. fl. Den sednare gafs under mitt vistånde i Köpenhamn, och jag kan ej nog uttrycka huru denna balett-vaudeville med sina Fredmanska melodier gladde mitt svenska sinne. Mån må icke tro, att den store skalden här äråtergifven, som det, ty värr! alltför ofta sker, neml. såsom ensimpel kroghjelte , omgifyen af ölstop och :bränvinstunnor; nej, det är den begeistrade improvisatören, -som, flödande af poesi och sång samt i utbrottet af sin dithyrambiska flygt, drager den Ilyssnande och hänryckta församlingen med sig genom diktens hela strålande olymp, blottande, liksom med ett trollslag, för en och hvar af sina åhörare, det iderika, harmoniska och elduppfyllda djupet af sin svärmande själ. Endast ett snille har så kunnat uppfatta och återgifva Bellman; och jag är säker om, att i händelse hr Bournonville i Stockholm skulle låta uppföra denna förtjenstfulla balett, skulle han göra sig sjelf till enaf svenska publikens gunstlingar. En svensk dansös, mill Norberg, som för närvarande studerar hos hr Bournonville, har blifvit mycket lofordad i danska tidningar. Thorvaldsens museum. I mitt tycke har denna byggnad blifvit illa lagd, med afseende å sjelfva den plats, som till densamma blifvit upplåten; ty motsägas kan icke, att om man -Vändt facaden åt kavalen, hade icke allenast staden utan museum äfven lerpå vunnit. Jag måste för min ringa del högeigen protestera mot tillbörligheten hos den klåingrighet, som på musei yttre väggar fannit en lats för sina hugskott. De här förekommande mållingar utgöra väl på visst vis ett helt arbete, företällande Thorvaldsenska mästerverkens ffyttning till in bestämmelse; och om man ej kan frånkänna att fyen en och annan af de målade grupperna eger örtjenst — förefaller dock det hela som en dekoationsmålning :på en theater: Ått: sjelfya byggnalen blifvit uppförd i Pompejansk stil, är mindre äl beräknadt, då man kommer ihåg, att detta mueum måste betraktas som ön nordisk: prydnad, inichållande modern konst. Denna sammanblandning f. antikt och modernt förefaller mig, hvad konsevensen vidkommer, som när målaren Schmidt på in annars förtjenstfulla tåfla — Sabinskornas bortörande — fyllde fonden med prunkande tempel och elargångar af alla fem ördningarna; Såsom hörande till Köpenhamns curiosam,; Visdes mig en dag, under spatserfärd n på Amaliepatan, den så sorgligt bekante Reiersen — danska 5 ensurens höfkansler: han, som med sina beslag hoar en och hvar skriftställare, den der vågar sig ram, längre än Aan vill i liberala åsigter, inomKoungariket Danmark. Hr Reiersen syntes mig sjelf om ett gammalt indraget och öfverkorsadt dagblad. vanske inbillar -sig denne embetsman, att det är ied det hederliga danska folket, som med det änianska-gräset, hvilket blir mjukare, ju mera det rampas? Då jag såg Reiersen, kunde jag omöjligt ita bli att-tänka på Etienne:de Gazöftte, han, som nder det han i Ludvig XVYEsnamn var sysselsatt tt förstöra några tryckpressar, emottog denna hoelse af det protesterande folket: i dag du — i norgonr vi, Kort derefter satt Gazottes hufvud å en af. jacobinernas pikar. Jag har nu fått fullständig reda på, att orsaken ill Aftonbladets landsförvisning från Danmark varit ) en följetong af Albano, kallad Christian VIII:s gt), samt 2) cn uppsats, som råkat vidröra vissa mtåliga ställningar inom danska hofyet. SÖ ER ö NN KK RR KK Kon Ö ÅK ÅA AK Ö RR RK te