UTDRAG AF ETT BREF FRÅN KÖPENHAMN Febr. 1847. — — — För, åttonde gången ha jag återsett det trefliga, glada och vackra Köpen hamn, som jag skulle vilja kalla en oas.i dem nor. diska öknen — om ej ett sådant uttryck, af mån: gen som tyder allt till det sämsta, kunde anses som ett uppsåtligt försök att nedsätta Stockholm elle Christiania. Nej, jag vill ej en gång framkasta en paralell dessa städer emellan, ty en sådan jemförelsc bör så mycket mindre komma i fråga, som hvar och en af dessa hufvudorter obestridligt har sin egen frappanta inoch utsida, utan annat ambaåand sins emellan, än den vackra bestämmelsen: att utgöra en operationsbas för den älltmer och mer genomgripande id:n om nödvändigheten af en skandinavisk enhet. Förgäfves har den grånade statsklokheten utkastat sina frenotiska protester mot ifrågavarande Fostbrödralag; benämnt det en politisk barnsjukdomp, ett öfvermodets ynglingavärf o. s. v.; men, liksom hvar och en rätt stor id måste utveckla sig ur strid och motgång, för att bevisa sin tillförlitlighet, så hafva ock: de skandinaviska -sympathierna vunnit kraft och förtroende, salltsom man sökt förlöjliga eller ock rakt öfverkorsa deras betydelse; Att Skandinaverne i Danmark svårast haft att kämpa för realiserandet af sin älsklings-ide, och alltså förtjena att innehafva främsta hedersrummet inom den brolerliga falangen; -kan-ej bestridas, då man-besinnar svårigheten att i ett despotiskt land gifva lif åt sannt liberala åsigter. Det har dock låtit sig göra, och på ett sätt, att höga vederbörande totalt förlorat initiativet, i händelse den skulle önska fram.vinga en reaktion inom -ynglingakotteriet och dess kärlek till Svenskarne, och hvarföre? Emedan fråsan så småningom öfvergått från en enskild önskan Lill — nationens! Såsom .varande en nationalsak kan denzäfven betraktas som helig, åtminstone lika helig med dessa trosdogmer, hvars apostlar, för att gifva trovärdighet åt sin lära, funno största uträkningen vid att steka de tviflande. Jag är öfvertygad, att Herrans Smorda, i våra upplysta tider, hellre. sitta på thronen, än de lägga sig på det glödande halstret, sedan martyrvärdigheten kommit ur modet och törne-emblemerna så litet ersätta dem af idla stenar och guld. Fruktan för: en ny Calmar-union -har: gjort; att skandinavismen i Sverge ej vunnit samma vidsträckta terrain, som på andra sidan Sundet. Och mången Thomas i hvart och ett:af de trenne rikena frågar innu med ett slags tvifvel på läpparna, hvad en skandinavisk sammanhållning egentligen tjenar till. Utan satt åberopa: det kristliga påbudet att: vara bröder sins emellan, kan man svara med att framlägga den nordiska historien, som temligen tydligt bevisar oss, att de mesta oredor och olyckor, hvilka öfvergått Norden, varit följder af skandinaviska folkens split, hat och afund mot hvarandra, Hvarföre hafva de. trenne nationerna fått. ett: och samma språk, om ej naturens mening varit, att de äfven i