UTDRAG AF ETT BREF FRÅN KÖPENHAMN
Febr. 1847. — — — För, åttonde gången ha
jag återsett det trefliga, glada och vackra Köpen
hamn, som jag skulle vilja kalla en oas.i dem nor.
diska öknen — om ej ett sådant uttryck, af mån:
gen som tyder allt till det sämsta, kunde anses som
ett uppsåtligt försök att nedsätta Stockholm elle
Christiania. Nej, jag vill ej en gång framkasta en
paralell dessa städer emellan, ty en sådan jemförelsc
bör så mycket mindre komma i fråga, som hvar
och en af dessa hufvudorter obestridligt har sin egen
frappanta in- och utsida, utan annat ambaåand sins
emellan, än den vackra bestämmelsen: att utgöra
en operationsbas för den älltmer och mer genom-
gripande id:n om nödvändigheten af en skandi-
navisk enhet.
Förgäfves har den grånade statsklokheten utka-
stat sina frenotiska protester mot ifrågavarande Fost-
brödralag; benämnt det en politisk barnsjukdomp,
ett öfvermodets ynglingavärf o. s. v.; men, liksom
hvar och en rätt stor id måste utveckla sig ur strid
och motgång, för att bevisa sin tillförlitlighet, så
hafva ock: de skandinaviska -sympathierna vunnit
kraft och förtroende, salltsom man sökt förlöjliga
eller ock rakt öfverkorsa deras betydelse; Att Skan-
dinaverne i Danmark svårast haft att kämpa för
realiserandet af sin älsklings-ide, och alltså förtjena
att innehafva främsta hedersrummet inom den bro-
lerliga falangen; -kan-ej bestridas, då man-besinnar
svårigheten att i ett despotiskt land gifva lif åt
sannt liberala åsigter. Det har dock låtit sig göra,
och på ett sätt, att höga vederbörande totalt förlo-
rat initiativet, i händelse den skulle önska fram-
.vinga en reaktion inom -ynglingakotteriet och dess
kärlek till Svenskarne, och hvarföre? Emedan frå-
san så småningom öfvergått från en enskild önskan
Lill — nationens! Såsom .- varande en nationalsak
kan denzäfven betraktas som helig, åtminstone lika
helig med dessa trosdogmer, hvars apostlar, för att
gifva trovärdighet åt sin lära, funno största uträk-
ningen vid att steka de tviflande. Jag är öfverty-
gad, att Herrans Smorda, i våra upplysta tider,
hellre. sitta på thronen, än de lägga sig på det glö-
dande halstret, sedan martyrvärdigheten kommit ur
modet och törne-emblemerna så litet ersätta dem af
idla stenar och guld.
Fruktan för: en ny Calmar-union -har: gjort; att
skandinavismen i Sverge ej vunnit samma vidsträckta
terrain, som på andra sidan Sundet. Och mången
Thomas i hvart och ett:af de trenne rikena frågar
innu med ett slags tvifvel på läpparna, hvad en
skandinavisk sammanhållning egentligen tjenar till.
Utan satt åberopa: det kristliga påbudet att: vara
bröder sins emellan, kan man svara med att fram-
lägga den nordiska historien, som temligen tydligt
bevisar oss, att de mesta oredor och olyckor, hvilka
öfvergått Norden, varit följder af skandinaviska fol-
kens split, hat och afund mot hvarandra, - Hvarföre
hafva de. trenne nationerna fått. ett: och samma
språk, om ej naturens mening varit, att de äfven i