I I mn R —— —— blott den råa fysiska förskräckelsen. Liksom tigerns fruktan, en gång väckt, är mera förlamande, än rådjurets, och står i förhållande till vildheten hos ett lynne, för hvilket fruktans känsla är främmande, så iörbyttes Varneys djerfhet; hvilken härledde sig endast ifrån hans starka organisation, men icke understöddes af någon enda moralisk känsla, nu, sedan den en gång blifvit nederslageny till den eländigaste feghet. Med djerfoeten öfvergaf honom äfven hans förslagenhet. Då hans advokat tillstyrkte bonom att erkänna sig skyldig, följde han detta råd, och domen, som innehöll deportation för lifstiden, gaf honom i början en tröstande känsla af uppskof; men då hans inbillning i cellens mörker började att måla för honom alla tortyrerna i detta straff, hvilket för den obildade missdådaren, som är van vid arbete cch vid ohyfsadt sällskap, måhända icke är så rysligt, som för den, hvilken, liksom han, blifvit bortskämd genom alla slags vekliga och halft qvinliga njutningar — när han tänkte på det, afrakade hufsudet, fångdägten, de hårda försakelserna, det stränga arbetet — då syntes honom landsförvisningen lika förf rlig som döden. I ytterligheten af sitt vanvett ga pultroneri skre! han till the Home Office oca erbjöd sig att upptäcka hemligbeter, som stodo i samband med brott, hvilka bittills gäckat och undgått rättvisans arm, med vilkor, att hans dom måtte upphäfvas ell:r åtminstone mildras till deportation på viss tid. Han erhöll icke något svar bärpå; men då några vänner, dem hans konst förvärfvat honom och hvilka, oaktadt de beklagade-hans brott, likväl tyckte sig deruti finna några mildrande omständigheter — ty de hade ingen kännedom om hans gröfre missgerningar — sökte lägga sig ut för honom, erhöllo de ordagrant detta svar: skola vi släppa förfalskaren lös, derföre att han i sitt bref erkänner sig som medbrottsling i mord? Flera biomständighe