hoppats af hans i många andra fall ridderlig
karakter. Följden är, att ett tillfälle, som ha
med lätthet hade kunnat begagna för att gör
sig tillbedd af sitt folk, samt stå odödlig i häf
derna såsom en af mensklighetens välgörare
blifvit försummadt, och att samtid och efter
verld endast skola se en handling af nödtvån
i det, söm så lätt kunnat blifva en uppenba
relse af storhet.
SIR JOHN ROSS,
på slädfart och gradmätning vid Nordpolen.
För de många bekanta, som sir John Ross för
värfvade i Sverige, på den tiden han var en
gelsk generalkonsul i Stockholm, och äfven fö
hans talrika medtäflare vid kappåkningarne pi
Brunnsviken, skall det- sannolikt vara interes
sant att veta honom nu förehafva en slädfar
öfver Ishafvet, emellan Spetsbergen och Nord
polen. I ett bref, som föredrogs i Astronomi
cal Society i London, den 41 sistl. December
och finnes infördt i The Atheneum med sist:
posten, underrättar han sjelf om denna rese:
plan, hvilken äfven blifvit underställd engelsk:
amiralitetet. Efter hvad man redan sett af tid.
ningarne, har han afrest till Spetsbergen på öp-
pet vatten, med ett för en nordpolsexpedition
särskildt utrustadt ångfartyg. Han ärnar öfver-
vintra der och, när den pas:ande årstiden är
inne, anträda slädfarten till Nordpolen. Tillika
skulle han, i förening med en ung tysk velen-
skapsman, den -berömde astronomen Schuma-
chers son, och med biträde af sina skeppsoffi-
cerare och sitt manskap, utföra en gradmätning
på isen. Han har rådfört sig öfver nordpols-
resan med doktor Scoresby, som för några år
sedan fåfängt gjorde samma försök, men på
grönländarnes vis, eller med kälkar, dragna af
hundar, och Scoresby har fullkomligt godkänt
det nu föreslagna sättet, såsom långt bättre.
Jag ärnar åka på släde, med svenska hästar
— säger sir John — och till följd af min fler-
iriga erfarenhet i Sverige af detta sätt att fär-
das, kan jag tryggt försäkra, att ingen ann n i-
bland engelska flottans ofMicerare besitter sam-
ma nödvändiga vilkor för den fullständiga fram-
sången, om hvilken hvarken d:r Scoresby eller
jag hyser minsta tvifvel.,
Hans föregående bekantskap med polarhafven
har upplyst honom, att April och Maj äro de
enda månader, då så väl gradmitningen som
polresan kunna verkställas. Att alla föregåen-
de försök till nordpolens uppnående misslyc-
kats, tillskrifver han hufvudsakligen valet af
andra årstider och andra sätt att färdas.
WERE