enskapliga bildningens vårdare, och mer ju större deras makt och inflytande i detta afseende är eller bör vara. Det är derföre ej utan betänklighet man hör prokanslern sjelf vid Upsala universitet stundom markera alltför starka aristokratiska) sympatier. Till de sistnämnde sluter man bland annat af det utmärkande sätt, hvarpå han synes omhulda student-aristokratien, högt uppsatte mäns, högadelns, m. m. söner. De sägas hvarje termin serskill vara till honom bjudna, desse, såsom det-synes, utvalde gunstlingar och en blid lyckas skötebarn. Må prokanslern hafva, äfven han, sina goda sidor och förtjenster; men här tycker man gig stöta på en svag sida. Att så underhålla och befordra kast-andan bland de nog, åtminstone förr, splittrade studenterne, kan ej gillas. Det goda föredömet borde alltid gifvas ofvanifrån, emedan man tycker sig ha rätt att fordra högre bildning ju högre upp man kommer inom samhället. Men liksom praxis ofta står i strid med teorien, så vänder äfven verkligheter ofta upp och ned på anspråken. — Borde inom studentkorpsen någon företrädesvis uppsökas och utmärkas, så vore det väl den, som visade öfverlägsenhet i verklig bildning, hvilken alltid är en frukt af flit, kunskaper och sedlighet i förening. Ty blef ej den sanna bildningen och lärdomen erkända såsom samhällets högsta krafter, eller visa sig de; som göra anspråk på alt ega dem, vara slafvår af böjelser, som stå i strid dermed, — hvad skola väl då samhällets på lägre bildnings grad stående medlemmar tänka? Man förlåte dem, om de i hastigheten förklara lärdom för en lyx, och dermed förlora intresset för åtminstone de högsta bildningsanstalterna. Ordne man derföre de sistnämnde på behörigt sätt, och söke man sedan att i öfverensstämmelse dermed sjelf lefva och verka. Då skall högskolan blifva en verklig bildningsskola, i detta ords vackraste, allsidigaste och djupaste betydelse. Nn Ad vå AA