— Den stora småländska privatbanken har mi äfven fått regeringens tillstånd att hålla ett af delningskontor i Carlskrona, utom de flera der hittills haft. Således en ny koncession afj der enligt vår öfvertygelse) vådliga princip, som ut gör en af privatbanksintressets innersta tankar nemligen att söka utbreda sin rörelse öfver der största möjliga ytå af landet. De som betrak tat våra och flera andras spådomar om privat bankernas vexande makt, såsom spöken, täckte: fästa sin uppmärksamhet på, att både penningeoch kreditrörelsen i mer än en tredjedel af ri ket söder om Stockholm nu hufvudsakligen beherrskas af en direktion af några få personer Det är godt, så länge ett sådant vågstycke lyckas! — —— — De med gårdagsposten hitkomna Preussi ska författningarne angående inrättandet af er förenad landtdag för Preussen äro, såsom et moment i Tysklands och Europas politiska historia, af den betydelse, att Aftonbladet ansett sig böra meddela desamma in extenso åt sing läsare. Denna betydelse ligger likväl långt mindre uti någon väsendtlig förändring i Preussens statsrättliga förhållande genom dessa författningar, så vida man ej deruti vill förutse en anledning till ytterligare reformer, än uti den intressanta upplysning, som derigenom lemnas om karakteren af den politiska ställningen. Sjelfva ingressen till det såkallade patentel eller förordningen JM 4 tillkännagifver nemligen genast den stora motvilja, som Konungen af Preussen hyser för folkelementet såsom makt betraktadt. Enhvar, som följt de föregående händelserna i Preussen samt känner det afgjorda och ihärdiga motstånd, som reg. derstädes ställt emot alla elementerna till utvecklingen a! elt verkligt konstitutionelt lif, måste för det första nästan frestas att taga såsom en ironi konungens försäkran att han alltsedan anträdet till regeringen vändt sin synnerliga omsorg på utbildandet af sitt lands ständerförhållanden, hvilket med andra ord skulle betyda af ett representatift samhällsskick. Men denna tanka stärkes än mera när man varseblifver den ytterliga sparsamhet, vi hade så när sagdt:karghet, hvarmed någon rättighet bliivit utdelad, nemligen att landtdagen icke skall komma tillsammans oftare än regeringen behöfver upptaga statslån, eller vill hafva nya skatter eller förhöjning af de nuvarande, jemte rättigheten till underdåniga petitioners ingifvande öfver inre angelägenheter, samt att således det Preussiska folket genom denna konstitution icke kommit en hårsmån längre fram i politiskt rättstillstånd än Sverge under den bekanta föreningsoch säkerhetsakten, som gällde under de 20 åren ifrån 4789 till 1809 och icke ens så långt, när man besinnar den olika sammansättningen af sjelfva ständerna, inom hvilka aristokratien i Preussen med sina prinsar, furstar, grefvar och ståndsherrar här en så betydande öfvervigt. Man kan således knappt tydligare tillkännagifva att en-representation egentligen är blott och bart ämnad till en beskattningsmachin, än det skett genom dessa författningar. En helt annan fråga är, hvilket framtida inflytande denna instifution kan komma att föranleda genom den rörelse, som blotta tillvaron af en gemensam landtdag kan åstadkomma i det allmänna tänkesättet. I detta fall såsom i många andra af de vigtigaste historiska tilldragelser, kommer kanske att visa sig sanningen af det bekanta ordspråket: Ehomme pröpose et Dieu dispose — menniskan spår och Gud rår. Men det är också omöjligt att icke häruti se ett nytt prof på huru ofta regeringarne glömma att stora och vigtiga resultater för staternas lif, likasom i personernas, ofta berott!af ett ögonblick, och att en handling af rättvisa, framför allt åt ett helt folk icke bör ske endast till hälften, såvida den icke skall förlora hela sitt värde. Man kan icke hos Konungen af Preussen misskänna en viss värma och nitälskan för sitt lands väl; men det öfverdrifna monarkiska och dynastiska intresset, och passionen för allenastyrandets njutning, hafva påtagligen varit för starka för att gifva rum åt den ädla hänförelse eller uppoffring af egoismen, som man hade! a ; nes