nyT svenska näringsförfattningarne blifven s
fri, som den efter printipen borde vara. Me
det måste likväl erkännas, att ett särdeles stör
steg: framåt blifvit taget, och alt de, i synner:
het i förhållande till hvad som hittills bestått
äro mycket liberala. Sålunda inrymmer Handt-
verksordningen för hvarje myndig svensk mah
som; ej någon vanärande dom öfvergått, rättig
het att så väl i stad som på landet, utan mä-
sterskaps eller burskaps förvärfvande, såsom
försörjelsemedel, med egna händer samt biträde
af hustru oeh hemmavarande barn, till afsalu
tillverka handtverks- och andra arbeten. Sam-
ma rätt har äfven gift qvinna, likväl med man-
nens tillåtelse och ansvar för de af henne slu-
tade kontrakter, enka och frånskiljd hustru.
samt ogift qvinna,; som fyllt det 25 året. Nor-
ska handtverkslagen inrymmer deremot inom
städerna endast vissa, enskilte personer, såsom
sjöfarande, under den tid de icke erhålla hyra
väktare, m. fl. en sådan rättighet, och äfven de
få icke begagna sig af sönernas biträde längre
än till dessa uppnått 48 års ålder. Blott så
vidt det angår vissa så kallade husnäringar och
sådana handteringar, som vanligtvis uteslutande
utlöfvas af fruntimmer, sisom brygd, ljusstöp-
ning, förfärdigande af fruntimmerskläder, grann-
låter, 0. s. v. är rättigheten i Norge alldeles
fri, så väl för fruntimmer som manfolk, dock
så, att man icke får betjena sig af gesäller el-
ler lärgossar. Att försörja sig genom egent-
ligt handtverk, äfven utan biträden, är der Öör-
budet qvinnokönet. Blott genom magistratens
eller förmanskapets nåd kunna fruntimmer till-
delas rättighet att försörja sig med sina egna
händers arbete, och det blott! då de äro öfver
fyralio år gamla, samt gjort prof eller anskaf-
fat annat antagligt bevis för deras duglighet i
yrket. Liksom allt detta blifver annorledes,
genom den nya handtverksordningen i Sverge,
så har den tillagt qvinnokönet nästan samma
rätt som mankön, att drifva handtverk med
biträde af gesäller och lärgossar. Hvad som
vid de svenska stadgandena är anmärknings-
värdt, i fråga om rättighet alt utöfva handt-
verk, förutan det i sig sjelf onödiga budet om
profstyckes förfördigande för att kunna drifva
vissa, äfven de allmännaste. handtverk, med
hjelp af ge-äller och lärgossar, är, att vid rät-
tigheten till att försörja sig genom sina egna
händers arbete, fästad en viss ålder (för man-
folk myndighets- och för fruntimmer 23 år)
samt att den icke ovilkorligt tillkommer en
hvar person, utan afseende på hans föregåen-
de If.
Mindre gynnsam har deremot Handelsord-
ningen varit för qvinnokönet, emedan den blott
medgilver det en inskränkt hbandelsrättighet, så-
som med nipper, gamla kläder, tobak och så
kalladt nå!kram. Enkor kunna Lkväl, i vissa
fall, fortsätta mannens handel. Häraf synes, att
förhållandet i ifseende på qvinnokönets närings-
och handelsrättigheter äro alldeles motsatta i
begge länderna, Hos oss är det så godt som
ldeles utestängdt ifrån handtverken, men i af-
seende till handel stäldt nästan lika med man-
sönet, under det att det i Sverige omvändt är
nästan uteslutet från handeln, men lika berätti-
sadt med männen i fråga om handtverk. Efter
det uppmärk-amheten, så väl i Norge som Sve-
rige, under sednare tider blifvit fästad på qvin-
nans ställning och rättigheter, bör man imed-
jertid kunna vänta och hoppas, att de obilliga
snomalier, som nu visa sig i de begge rikenas
lagstiftning i detta afseende, snart blifva rättade.