bringande det icke behöfts annat än litet ether och
två minuters tid. i
Jag skall försöka att meddela en föreställning om
detta tillstånd, -hvari jag sedan dess ofta försatt mig,
och-som städse bibehållit samma karakter och hos
mig vickt samma förvåning; ty förståndet kan ic-
ke, till och med genom en upprepad erfarenhet,
göra sig förtroligt med dessa, några ögonblick räc-
kande fenomener, som fullständigt supprimera hela
den yttre verlden, utan att fråntaga själen känslan
af hennes frihet.
I brist af ett passande uttryck, skall jag kalla
detta tillstånd för ett rus; det skulle måhända vara
mer uttrycksfullt att kalla det för en exstas, ty man
känner sig i sjelfva verket exstasierad, förflyttad från
.det reala till det ideala. Den yttre och materiela
verlden känner man icke längre till. Om man sit-
ter, känner man icke till stolen; om man ligger,
känner man icke till sängen; man tycker sig bok-
.stafligen sväfva 1 luften. Men, om den yttre sensi-
-biliteten är upphäfd, är återigen den inre obeskrif-
ligen stegrad. Man skulle kunna säga, att hela
kroppen, framförallt armarne och benen, från ena
ändan till den andra genomgås af de oräkneliga
strängarna på ett nytt slags lyra, hvars musik är
de största mästares lika mycket öfverlägsen, som
Rossinis mästerstycken öfverträffa grodornas skrän i
dammen. Man ser, man hör, man talar till och
med alldeles på samma sätt, som i det vanliga till-
ståndet; men man röner den största motvilja mot
allt, som kan draga en ifrån den oändliga glädje,
hvaraf man känner sig genomträngd, och som in-
gifver blott. vedervilja och förakt för allting i lif-
vet, hur bittert eller hur ljuft man ock må före-
ställa sig detta.
När slumpen satt mig i besittning af denna hem-
lighet, blef jag nyfiken att företaga experimenret
med någon annan än mig sjelf. En af mina brö-
der underkastade sig försöket och rönte fullkomligt
samma verkningar af ethern. Jag blef sålunda öf-
vertygad, att de omnämda fenomenerna verkligen
härledde sig från ethern och dess egenskaper, .men
icke voro frukten af min egendomliga organisation.
Jag vil icke tala om de inre strider, jag måste ut-
kämpa, för att kunna motstå frestelsen att alltför
ofta upprepa dessa experimenter. Det är väl sannt,
att detta rus är mycket kort; det behöfver icke
längre tid att gå bort, än det behöft för att kom-
ma; det lemnar efter sig ett slags ostadighet på
benen och en tomhet i hufvudet, hvilka i öfrigt
icke äro plågsamma; men det kan förlängas i oänd-
lighet, och jag tror mig kunna förutspå, att det skall
bli det mest lockande och måhända det allmänna-
ste af alla.
Icke destomindre skulle min upptäckt inom kort
för mig sjelf erhålla en praktisk och verklig vigt.
Sedan nära 20 år lider jag af en svår migrän, som
har den sällsamma karakteren att alltid komma på
bestämd dag och timma samt gå bort på samma
sätt. Under 40 år har den kommit den 253 i hvarje;
månad, klockan half 7 på morgonen samt gått bort!
kl. 40 på aftonen. De läkare, som jag under någon
tid rådfrågat, hafva lyckats att förändra dagen, utan
att ändra någonting i värken, som alltid är ytter-
lig, ofta förfärlig. Det föll mig in att begagna e-!
tbern mot min migrän. En dag, då värken var
våldsammare än vanligt, producerade jag det be-
skrifna. rus-tillstånd, och inom två minuter hade,
utan att jag förlorat hvarken sans eller sinnesredig-
het, det band af-jern, som tycktes hopklämma mina
tinningar, börjat bli mindre spännande och försvann
snart alldeles; sedan den stunden har jag aldrig för-
summat att använda ether-panacten mot de utom-
ordentligare migrän-anfallen, och min sednaste er-
farenhet, för några månader tillbaka, skiljer sig icke
från de öfriga.
Jag har gifvit namnet panact åt ethern, och jag
skall nu meddela den måhända mest förvånande
verkningen deraf. De i Newyork, London och Pa-
ris gjorda experimenterna, hafva bevisat dess egen-
skap att häfva fysiska smärtor; den eger till samma
grad förmågan att supprimera den moraliska smär-
tan. Man föreställe sig den lifligaste oro, den dju-
paste sorg; med litet ether försvinna de inom två
minuter. Och härvid bör anmärkas, att ethern i
detta fall icke verkar på det sätt, att den borttager
medvetandet af orsaken till den moraliska smärtan,
hvilket skulle vara någonting helt simpelt, utan den
förÖyttar den, som lider af sådan smärta, till en
höjd, så oåtkomlig af verkligheten, att jordens stör-
sta sorger kunna uppnå densamma lika litet som
hennes högsta fröjder.
Experimentatorerha i Newyork, London och Pa-
ris hafva hittills icke synnerligen frågat efter saken;
i stället att försöka ethern på sig sjelfva, hvilket
skulle satt dem i stånd att begripa och uppskatta
verkningarna deraf, hafva de försökt den på fattiga
stackare, som legat på de offentliga hospitalerna,
varit föga vana vid att reda sina tankar och till
största delen ur stånd att studera och förklara hvad
de erfara. Derföre hafva de jemfört det af ethern
frambragta tillståndet med dåning eller katalepsi.
Detta är ett stort misstag. I det af ethern fram-
ä örblifva de intellektuela funktio-