CkXe upprepa ade goda IruRtICI, SUM Vauc SKUAT UVI tyrkan häraf skulle skörda. Det är sagdt mer än en gång och så tydligt bevisadt, att det skulle förråda allt för stor missaktning för den läsande allmänhetens omdöme, om man ytterligare dermed skulle falla besvärlig. — Må derföre i hvarje stifi kallelse utgå till adjunkter och komministrar att sammanträda, ju förr desto heldre, för att taga dessa frågor i öfvervägande och framför allt, att när riksdag stundar, hvarje stift må hafva sitt ombud valt, för att . en gång göra ett slut på orättvisan och förtrycket af den förhöjda årsberäkningen! i Adjunkt på landet. — RÄTTEGÄNGSOCH POLISSAKER. — I går intogs på lasarettet en murecriarbetare, som å kepslagaregatan blifvit öfverkörd af en okand peson, och dervid fått sitt ena ben afbrutct. — En sextonårig gosse, vid namn Nils Elgström, som i år skulle beredas till:sin första nattvardsgång, förhördes i går i poliskammaren. Han hade blifvit häktad och tilltalad för tjufnad; det var nu fjerde gången han för dylik förseelse stod inför skranket. Omständigheterna vid ifrågavarande tillgrepp upplystes hafva varit följande: Då Elgström en dag i förra månaden bevistat förhöret med nattvardsbarnen i Adolf Fredriks församling (hvilken han tillhör) begaf han sig, -i sällskap med en annan läskamrat, framåt Drottninggatan. En landtmans åkdon stod der, utan tillsyn. Elgström skyndade nyfiket att lyfta på ett öfver åkdonet utbredt täcke, och kunde ej låta bli att tillegna sig ett knyte, som han derunder upptäckte. Kamraten hade dock varnat honom. I knytet funnos några linnepersedlar, af hvilka han delade med sig åt så väl den omnämnrde kamraten som en annan gosse af hans bekanta. När tillgreppet sedermera blef upptäckt och Elgström skulle gripas, spjernade han emot och fäktade tappert med cen -liten knif, som han hade i beredskap. Långvarigt kunde hans motstånd dock icke blifva. Den gossen som åsåg tillgreppet, har, likasom Elgström och sannolikt för sällskaps skull, hållits häktad, men blef frigifven i går, då öfverståthållareembetet beslöt remittera målet till kämnersrätten. — En handtverkare anhöll i går, att öfverståthållare-embetet måtte tillåta honom i sin tjenst uttaga en häktad person vid namn Axel Magnusson, som för bristande laga försvar och sysselsättning blifvit dömd till två års allmänt arbete. Enär Magnusson varit straffad för stöld, en gång i Finland och en gång här, samt således vore att anse såsom för allmänna säkerheten vådlig, afstyrkte hr polismästaren den sökande från att framhärda i sin begäran om Magnussons frigifvande.. Men bandtverkaren var mycket enträgen. Förgäfves hemställde polismästaren till honom om det ej vore bättre aut han i sin tjenst antog någon af de hundratals välfrejdade arbetare, som sakna arbete; sökanden åberopade gammal bekantskap med den dömde — han hade känt honom för tolf år sedan, innan han började med det här nya handtyerkety (att stjäla). Och nu vill herrn att Magnusson skall fortsätta det nya handtverket? frågade polismästaren. Det får han göra hocket han vill, blef.svaret; jag ville bara, att han skulle slippa ut hu. Polismästaren förmenade, att det icke kunde skada, att Magnusson ett par år tjente vid kror skorpsen, men måhända lända till hans förbättring; och tillkännagaf slutligen sin afsigt, att i fall sökande i sin tjenst antoge en så farlig brottsling som Magnusson vore, låta till allmänHetens varning annonsera förhållandet i tidningarne. Detta gjorde visst påräknad verkan; ty efter en stunds besinning återtogs ansökningen, med förklaring, att Magnusson måtte sitta der han sitter, vore det också i hundra år. i Det är af grundsats, icke af nyck, som öfverståthållareembetet sålunda gör svårigheter vid att ställa straffade personer på fri fot. Polisen -har funnit det säkrast, att, så vidt den nya lösdrifveriförfattningen medgifver, hålla de gamla tjufvarne under takp. En liten afvikelse från denna grundsats, och hvad derpå följde må här anmärkas. En f. d. kronoarbetskarl vid namn Gustaf Robert Cederholm hitkom förliden höst, efter att hafva uttjent sin tid vid arbetskompaniet. I slutet af året blef han uttagen i tjenst af en skomakare Appelgren. Denne afskedade. honom efter några dagars förlopp ur tjensten. Såsom saknande sysselsättning och husrum blef C. af polisbetjeningen häktad i förra månaden; han erhöll föreläggande att inom 8 dagar, under hvilken tid han skulle hållas häktad, bereda sig laga försvar. Då tiden var ute, men karlen ej kunde uppgifva någon som ville emottaga honom, ställdes han på fri fot, för att höra sig om, efter tjenst. Det var den 29 Januari. Den 2 Februari inställdes Cederholm ånyo i poliskammaren. Han. hade oförtöfvadt efter sitt frigifvande begifvit sig från staden till lägenheten Stockby, samt der föröfvat inbrottsstöld, hyarföre han nu är ställd under tilltal. — Egaren till en vid Styrmansgatan på Ladugårdslandet belägen egendom, der krog hålles, har sett sig föranlåten att till poliskammaren instämma icke blott krögarfar och krögerskan, utan äfven ett par af ställets kunder, en f.d. hästgardist och en skrädderiarbetare. Hyresgästerna i nämnde hus hafva länge klagat öfver det skoj och vilda lefverne, som der föres, dels emellan näringsidkerskan och hennes: man, och dels cmellan dem och några af deras kunder, af hvilka hästgardisten och skräddaren skola vara de värsta: upptågsmakarne. Bland andra tidsfördrif, dessa män angifvas hafva förehaft, är äfven att de härom aftonen på. berörde näringsställe börjat leka röfvare.; de hade dock ej röfvat annat än en af fönsterluckorna, hvilken de burit bort och inkastat i en annan egendom å Ladugårdslandet. De tilltalade bestrida sanningen af dessa tillvitelser, men käranden har åtagit sig att förebringa bevisning, och målet är derföre uppskjutet. LANDSORETS-NYHETIR: Mariestad d. 6 Febr.Det berättas att aftonen kl. 9 dem 2 dennes förspordes: vid Odensberg i Wånga församling en från vester åt nordost unarbe