sig rält på lagliga vägar! Dessa äro tyenne — den ena, att adjunkterne jemte komministrarne; som dela samma öde, förena sig inom alla stift, att hos Kongl. Maj:t i benådningsväg anhålla om förhöjd årsberäknibg för alla, så att samma förmån tillfaller kyrkans som skolans tjenstemän; eller: den andra, att adjunkterne med komministrarne i hvarje stift bidraga till aflöningen för ett ombud vid nu instundande riksdag, så att 42 komministrar med sina röster kunna öfverväga dem af det högre presterskapet, hvilka ännu hafva mod att vilja förlänga förtrycket öfver dem, som egentligen draga dagens tunga och hetta i kyrkans tjenst. Jagbehöfyer icke upprepa de goda frukter, som både skolan och kyrkan häraf skulle skörda. Det är sagdt mer än en gång och så tydligt bevisadt, att det skulle förråda allt för stor missaktning för den läsande allmänhetens omdöme, om man ytterligare dermed skulle falla besvärlig. — Må derföre i hvarje stift kallelse utgå till adjunkter och komministrar att sammanträda, ju förr desto heldre, för att taga dessa frågor i öfvervägande och framför allt, att när riksdag stundar, hvarje stift må hafva sitt ombud valt, för att en gång göra ett slut på orättvisan och förtrycket af den förhöjda årsberäkningen! Adjunkt på landet. os TT EE