bref från landsörten, angående mamsell A. Lunde-
bergs öfvergång till påfviska kyrkan och bevekelse-
grunderna dertill. Utan att misskänna den af bref:
skrifvaren påpekade usus practicus, som vårt lands
presterskap i allmänhet har att draga af denna apo-
ftasid, förutsatt att den är redan fullbordad, kan
dock insändaren, som är tjenstgörande predikant i
hufvudstaden, så mycket kraftigare försäkra, att
denna öfvergång icke bör härledas från brist på an-
delig näring i vår kyrka eller från saknad enskild
vägledning och själavård, som mamsell Lundeberg,
vid ett besök hos ins., erbjöds all den undervisning
och tröst, som ej förfelat sin verkan, när andra gjort
honom förtroende af deras inre oro och bekymmer.
Ja, ehuru kringskuren hans tid än är, tillbhjöd han
henne likväl, att med henne på vissa stunder ge-
nomgå en hel kurs i skiljelärorna mellan den ro-
merska och evangeliska kyrkan. Han gjorde henne
genast uppmärksam derpå, att om bor redan fattat
sitt beslut att öfvergifva sina fäders tro, ett samtal
om dessa saker då vore frukslöst och endast kunde
åsyfta att vinna medhåll. Hon sade, att icke så
var. Icke desto mindre erböll ins. några dagar der-
efter, i stället för ett förnyadt besök, ett bref, hvari
hon uttalade sin föresats att verkställa sitt länge
hysta beslut! Hvad som bevekte henne till detta,
vet ins. icke; men det vet ban, att icke var det vår
kyrkas oförmåga att tillfredsställa hennes andliga be-
hof, om hon någonsin något djupare kännt sådana.
Men det torde synas vissa proselytmakare vara
tiden att åter känna sig för och göra etw försök.
hvad de kunna våga. it I
EOESREAERE SEE IE SSR )