—-—so0c2!(MMMT T T ffN S SJq9(qnnsxrT Toll; IIihin
Master John Bull, dertill älskar du lorderna fö
mycket. En vacker flicka: Engelskorna är
ganska söta, det är visst och sant. Den dei
Lucretia — hvad skall jag göra, om... Åh
tids nog att tänka på henne. när jag kommi
öfver det der gemena om!
Under sådana tankar och anmärkningar för
sig sjelf tillryggalade fotgångaren vägen till
Piccadilly. Der fästades hans uppmärksamhet
vid en boklåda med dess nuvåteter, som sutto
upphängda i fönstren — ty Tomkins gaf noga
akt på alla bodar, liksom förhållandet är med
de flesta främlingar i London. Mest i ögonen
fallande var en bok, nedanför hvilkens titel-
blad syntes ett plakat, imnehållande i röda ka-
pitäler de lockande orden: Fjerde Upplagan:
nyss ulkommen. Bokens titel frapperade Tom-
kins lättrörda, nyfikna sinne, han irtridde i
boden, frågade efter broscbyren, och utropade,
i det han ögnade på innehållet: bra! kapitalt!
det påminner om Horne Tooke! Hvad är pri-
set? — mycket dyrt — måste ha den i alla
fall — miste! Ha! ha! ett dråpslag det dert
— Under det han: sålunda bläddrade och slet
upp bladen med fingret, utan at gilva akt på
pappersknifven, som räckts honom, passerade
en herre förbi och gaf honom i hastigheten en:
knuff i ryggen; der nykomne frågade, om bok-;
havdaren var hemma, och då bet enten, öd-
mjukt , bugande, svarade ja, skyndade främ-
ling n in i bodkammaren. Mr Tomkins, som:
förtretad hade blickat upp, vid den ohöfliga
knuffen, studsade och skiftade färg, då han fick
;e den inträdandes ansigte. Himmelens Gud!
mumlade han nästan hörbart: shvilket tycke af)
len dor qvinnau! och likväl — nej — det är.
pHvem är den der hermm? frågade mr. Tom-!
sins helt tvärt, då han betalad2 boken. H
Bodbetjenten log och svarade: — Jag vet
cke, sir.n I
Det är lögn! — ni skall icke så djupt buga;
ör en man, hvilken ni ieke kännerl, ;
Betjenten log åter och fortfor: — Serp ni,!
ir, det är många herrar, som komma hit deh!
icka önska; alt vi skola känna dem, !