sätt, både att försvara och vederlägga, än det hr
U—m nyttjat.
Vi ingå ej i någon diskussion om den nya Järo-
sr ethoden. Vi hafve hört den ega varma vänner
äfven bland upplyste skolmän; någon gång får man
väl dock skrida från tanke till handling; ty att
tänka på en sak, tills man nära nog tappar bort
både sig sjelf och saken — duger icke; och man
kunde väl fråga: när i tidernas längd har man an-
nars i denna som i andra vigtiga frågor tänkt fär-
diyt? — Vi förbigå hvad hr U—m vidare yttrar
om det hinder skolordningen sätter mot införandet
af den nya methoden. Att hindret kan häfvas,
hafve vi sett; huru det häfves vete vi ock, och ön-
ske upprigtigt, till gagn för både undervisningen,
den uppväxande generåtionen och landet, att hvad
som sker, göres med allvar och kärlek för saken;
att hvad i frågan säges, säges fördomsfritt, ädelt
och ärligt. För upplysningen om läromethoden vid
lyceum tacka vi.
Det som blifvit sagdt om latinet såsom grund-
val för språkundervisningen, har gifvit hr U—m an-
ledning till diverse frågor. Deras besvarande hör
icke hit. Vi visste förut, att hr U—m är språkkarl,
att han förstår till och med sanscrit; vi hade ön-
skat, att han äfven velat förstå vår mening. Att
intet bildadt språk har en så naturlig och enkel syn-
tax som den romerska, att äfven Grekens prosodi
är bestämdare än Romarens, det känne vi. Vi kunne
icke undgå tycka, att det ligger någon liten flärd i
hr U—ms fråga: huru många språk vi aläsit och
begrundat. Vi cerinre härvid, att man allt för väl
kan känra, att ett språk har en stor litteratur, utan
att man känner sjelfva språket.
Alt engelska numera icke läses vid Upsala cath.-
skola bär alltid en brist. När man,-utan serdeles
intrång i öfriga lärsämnen, medhinner det vid flera
andra läroanstalter, hvarföre icke då äfven vid den-
na? Att vänta med dess införande tills eleverna
önska det, torde BF en lång väntan. Att vi oskyl-
digtvis kommo att nämna italienskan, har gett hr
U—m ett lyckligt tillfälle till en gvickhet och trå
utrop. Vi missunna honom icke denna lilla fröjd.
Fårt yttrande: det scr ut som skol.n följde den
grandsatsen, att alla deverna skola uppfostras
för alt uteslutande blifva lärd:, har hr U—m
gifvit den tolkring han för sitf svaromål behöfde.
Nog förstod han hvad vi menade med lärder.
Hvad prenmicr och årsflyttning angår, så förmoda
vi, att premier böra gifvas ej blott åt det:goda huf-
vudet och de lyckliga anlagen, utan ock åt. den goda
viljan, som med ansträngningar och mödor söker
arbeta sig fram, eller cm icke mer, åtminstone att
försvara sin plats. I annat fall torde belörisgar
kunna blifva mera skadliga än nyttiga för sitt än-
damål. Vår tanke om den fria fyttningen rub-
bas ej af hr U—ms anmärkningar. Om man nå-
gon gång bdeböfver mer än 4 å 2 månader, för att
hjelpa sin urderlägsenhet, behöfver man ej alltid 42
månader för samma ändamål, under det man till
trötthet idis8ar de öfriga ämnena.
Hvad de:nu i skolan obrukliga terminsbetygen
beträffa, :heive vi hört många anmärka detta för-
hållande ssåsom en brist. Huru glädjande skulletiet
icke vara Tör skolans alumner att, försedda med
vackra betyg, återvända till hemmen och anförvand-
terna! Betyget talar ofta mera öppet än läraren
mången gång mundtligen tillåter sig.
I afseende på utanläsningen af grekiska och la-
tin anmärker hr U—m, att detta med sistl. termin
upphört: vårterminen öfvades det ännu Icke blott.
det vackra stycket Ska!dens odödlighanr, utan ock,
för kontrastens skull, Papegojans död an. fl. andra
— 435 å 20 verser i sender — gåfvos då i tertia
till utanläsning.
Digressionen om ynglingen på dödsbädden erbju-
der ett vackert drag hos den unge döende. Någon
andel i hans uttalade välsignelser torde dock böraj
tillerkännas .den uppfostran, han fått i fädernebo-
singen, der ref. tror sig känna, att bibelläsning
ke försummas.
Hvad böneboken angår, betviflade jag i det läng-
sta dess antagande för bönestunderna inom skolan.
Vi ha ju en af konung och ständer sanktionerad
kyrkohandbok, deri böner för morgon- och afton-
andakt förekomma — vi ha derjemte en psalmbok,
som erbjuder verser, passande äfven för skolans bö-
nestunder: — hvarföre duga icke dessa nu så väll
som förr? duga de icke, så må man på lagenlig
väg söka deras afskaffånde och införa andra, som
iro bättre, och det icke blott i skolan, utan ock i
församlingen.
AW pliktpengarne skola blifva afskaffade, derom kan :
29 ock underrätta, äfvensom att flera af de öfver- i
dagade olägenheterna skola blifva afhulpna, så att
öräldrar ega ingen grundad anledning, hvarken attl1
aga sina barn ur läroanstalten, hvartill hr U—mlc
åder mig, eller att alls icke insätta dem der.
Slutligen innehåller U—ms genmäle en diger bot-
ensats, den jag af aktning för det läsande publi-lr
um anser mig böra lemna ovidrörd. 65 fi
y — — — I
v (Insändt från en prestman.) s
I Aftcnbladet för den 4 dennes stod att läsa ettir
Ae RT ER RF TK ag Rö Tree LT 1 PASS