sätt, både att försvara och vederlägga, än det hr U—m nyttjat. Vi ingå ej i någon diskussion om den nya Järosr ethoden. Vi hafve hört den ega varma vänner äfven bland upplyste skolmän; någon gång får man väl dock skrida från tanke till handling; ty att tänka på en sak, tills man nära nog tappar bort både sig sjelf och saken — duger icke; och man kunde väl fråga: när i tidernas längd har man annars i denna som i andra vigtiga frågor tänkt färdiyt? — Vi förbigå hvad hr U—m vidare yttrar om det hinder skolordningen sätter mot införandet af den nya methoden. Att hindret kan häfvas, hafve vi sett; huru det häfves vete vi ock, och önske upprigtigt, till gagn för både undervisningen, den uppväxande generåtionen och landet, att hvad som sker, göres med allvar och kärlek för saken; att hvad i frågan säges, säges fördomsfritt, ädelt och ärligt. För upplysningen om läromethoden vid lyceum tacka vi. Det som blifvit sagdt om latinet såsom grundval för språkundervisningen, har gifvit hr U—m anledning till diverse frågor. Deras besvarande hör icke hit. Vi visste förut, att hr U—m är språkkarl, att han förstår till och med sanscrit; vi hade önskat, att han äfven velat förstå vår mening. Att intet bildadt språk har en så naturlig och enkel syntax som den romerska, att äfven Grekens prosodi är bestämdare än Romarens, det känne vi. Vi kunne icke undgå tycka, att det ligger någon liten flärd i hr U—ms fråga: huru många språk vi aläsit och begrundat. Vi cerinre härvid, att man allt för väl kan känra, att ett språk har en stor litteratur, utan att man känner sjelfva språket. Alt engelska numera icke läses vid Upsala cath.skola bär alltid en brist. När man,-utan serdeles intrång i öfriga lärsämnen, medhinner det vid flera andra läroanstalter, hvarföre icke då äfven vid denna? Att vänta med dess införande tills eleverna önska det, torde BF en lång väntan. Att vi oskyldigtvis kommo att nämna italienskan, har gett hr U—m ett lyckligt tillfälle till en gvickhet och trå utrop. Vi missunna honom icke denna lilla fröjd. Fårt yttrande: det scr ut som skol.n följde den grandsatsen, att alla deverna skola uppfostras för alt uteslutande blifva lärd:, har hr U—m gifvit den tolkring han för sitf svaromål behöfde. Nog förstod han hvad vi menade med lärder. Hvad prenmicr och årsflyttning angår, så förmoda vi, att premier böra gifvas ej blott åt det:goda hufvudet och de lyckliga anlagen, utan ock åt. den goda viljan, som med ansträngningar och mödor söker arbeta sig fram, eller cm icke mer, åtminstone att försvara sin plats. I annat fall torde belörisgar kunna blifva mera skadliga än nyttiga för sitt ändamål. Vår tanke om den fria fyttningen rubbas ej af hr U—ms anmärkningar. Om man någon gång bdeböfver mer än 4 å 2 månader, för att hjelpa sin urderlägsenhet, behöfver man ej alltid 42 månader för samma ändamål, under det man till trötthet idis8ar de öfriga ämnena. Hvad de:nu i skolan obrukliga terminsbetygen beträffa, :heive vi hört många anmärka detta förhållande ssåsom en brist. Huru glädjande skulletiet icke vara Tör skolans alumner att, försedda med vackra betyg, återvända till hemmen och anförvandterna! Betyget talar ofta mera öppet än läraren mången gång mundtligen tillåter sig. I afseende på utanläsningen af grekiska och latin anmärker hr U—m, att detta med sistl. termin upphört: vårterminen öfvades det ännu Icke blott. det vackra stycket Ska!dens odödlighanr, utan ock, för kontrastens skull, Papegojans död an. fl. andra — 435 å 20 verser i sender — gåfvos då i tertia till utanläsning. Digressionen om ynglingen på dödsbädden erbjuder ett vackert drag hos den unge döende. Någon andel i hans uttalade välsignelser torde dock böraj tillerkännas .den uppfostran, han fått i fädernebosingen, der ref. tror sig känna, att bibelläsning ke försummas. Hvad böneboken angår, betviflade jag i det längsta dess antagande för bönestunderna inom skolan. Vi ha ju en af konung och ständer sanktionerad kyrkohandbok, deri böner för morgonoch aftonandakt förekomma — vi ha derjemte en psalmbok, som erbjuder verser, passande äfven för skolans bönestunder: — hvarföre duga icke dessa nu så väll som förr? duga de icke, så må man på lagenlig väg söka deras afskaffånde och införa andra, som iro bättre, och det icke blott i skolan, utan ock i församlingen. AW pliktpengarne skola blifva afskaffade, derom kan : 29 ock underrätta, äfvensom att flera af de öfveri dagade olägenheterna skola blifva afhulpna, så att öräldrar ega ingen grundad anledning, hvarken attl1 aga sina barn ur läroanstalten, hvartill hr U—mlc åder mig, eller att alls icke insätta dem der. Slutligen innehåller U—ms genmäle en diger botensats, den jag af aktning för det läsande publi-lr um anser mig böra lemna ovidrörd. 65 fi y — — — I v (Insändt från en prestman.) s I Aftcnbladet för den 4 dennes stod att läsa ettir Ae RT ER RF TK ag Rö Tree LT 1 PASS