fatt min vän icke skulle tillåta någon att tal:
lilla om hans fader i hans närvaro; och jag be
er, sir, betänka, att, hvad som skule såra ho
inom, måste ock såra Mig.
Fan besitta! Han är en lycklig est, som
har en sådan vän. Sir, jag önskar er bjertli
gen en god. dag.
Mr. Tomkins aftog halten, bugade sig, skyn
dade med snabba steg bort ifrån St. John och
försvann snart ibland hopen af menniskor, som
strömmade åt West End.
Som vår berättelse nu måste sysselsätta sig
mer med den förre, än den sednare, lemne vi
Percival, då han uppstigit i sin kabriolett, och
följe mr. Mivers lifliga gäst på hans excentri-
ska väg genom trängseln.
En sällsam blandning af fundersam tank-
spriddhet och qvick- iakttagelse märktes i det
samtal, denna gentleman höll med sig sjelf,
under det han med bastiga steg vandrade
framåt.
En hygglig ung gosse, den der St. Jobn! —
Bra lik sin far, men vackrare, och mindre af-
fekterad. Jag tycker om honom. Vacker bod,
den der — rätt vacker. London har gått bra
mycket framåt. En hukah der i fönstret! Gud
hjelp? migt — en verklig hukahl Det var rätt
goda nyheter om den der stackars gossen —
ganska goda! Oech inte rår han för, att hans
mor var en sådan fördömd... Jag måste laga,
att jag får se och bedöma honom sjelf, så snart
som möjligt. Vill inte lita på andra — för
slug till det! Sådan markatta der tittar efter
mig! Säkert en exekutionsbetjent. — fan an-
namma! — hvad bryr jag mig om sådana grip-
humrar? Hm, hmlb — Gentemannen stack
händerna i fiekorna och skrattade, då han hörde
slamret a mynt. Ja, jag måste skynda att
bestämma mig; ty det är i sanning en ganska
kinkig affär. Raggen tage hennel — hvad kan:
ha blifvit af qvinnan? Jag måste snoka upp
en klyftig jurist, men John är jurist sjelf. Nej
— en prokurator blir rätta mannen, De voro
fiffiga nog, när de höllo jagt efter mig i verl-
den, Hvad handlar det der stora plakatet på
väggen om? Ned med Lorderna! Bah, bahl