Troligen skickar sig det stora småländska Upproret emot Gustaf Wasa bättre till episk, än till dramatisk. behandling. Man kan göra samma anmärkning om Torkel Knutsons, Matts Kettilmundssons och Engelbrechts rika kedja af krigsbragder och äfventyr. Måhända skall också en ging vår skaldekonsts framtid hafva att uppvisa herrliga och talrika carmina epicav öfver desse, likasom minge andre nordiske härhöfvidsmän. Under tiden, då det faller våra diktares sinne skönt för-, alt upptaga ett eller annat af vår historias egentligen episka motiver till teaterbruk, må väl detta icke förmenas dem. Säkert är dock, att den inskränkta drama!iska ramen afskär taflorna, och ej tillåter hindelscrna visa sig i sitt ritt gigantiska sammanhang. Deackefejdens uppslag sker i en fängelsehåla på Kalmar slott, der bönderne Nils Dacke, Peder Skegge och FrLille Jösse jemte en viss Peder Skrifvare hållas fängslige för åtskilliga enskilda brott och skulder. Under det de samtala om styrelsens hårdhet, sina lidanden, landets ställning i det hela och sitt beslut att fly ur slottet, införes en ny fånge, riddar Thord, som blifvit kastad ibland tjufvar för det han dristat tala fritt med fogdem. Denne riddsre är icke en historisk person, men likväl en god fiktion, emedan ämnet genom honom på flere ställen blifvit i stånd till högre lyftning. Thord igenkänner i Dacke en man, som en gång räddat hans mor; Dacke och hans kamrater upptäcka i Thord en herreman, som är bondevän: så sluta de sig ömsesidigt till hvarandre. I sällskap rymma de ur Kalmar slott och besluta att gemensamt börja den farliga kampen emot den nye konungen, hvilken för smålänningarne står i dagern af en förtryckare, och emot hvilken de ock utan tvifvel hade flera grundade klagomål. Sorgespelets egentliga förfärligheter begynna i andra akten, på Gräsgäls sätesgård i Södra Möre, der den gamle ädlingen Gudmund Slatte ligger sjuk. Han virdas af sin sköna dotter Anna. Hon är Thord riddares fistmö. Bondefjden hade redan dragit sig hitåt, och den gamle Arved Westgötes gård i Woxtorp var sköflad. Gudmund Slatte hörde till Kong Göstas parti. Likväl var han allmänt vördad såsom en redlig och god man. Man ser, att Dacken och hans folk gerna ville hafva skonat Slatte. Så mycket större anledning skulle hafva varit härtill, som riddar FThords kärlek till Anna borde hifva förmått värna henne, hennes fader och hans gård. Men Nils Dacke leddes i hemlighet af Peder Skrifvare, hela styckets malus spiritus, hvilken, för att desto säkrare kunna beherrska Dacke, redan vetat aflägsna Thord på en expdition åt annat håll, och nu öfvertalat Dacken till rånet på Gräsgäl, för att just genom gräsligheten af mordet på den gamle, hederlige Slatten, en gång för alla befista ett oöfverstigligt svalg emellan bönderna och kungens folk, samt göra Dackens återgång omöjlig. Denna infernaliska plan lyckas. Slatte mördas; men Anna, på väg att falla offer för Sibbe (äfven på Peder Skrifvares impnis), räddas i td genom Thord riddares oförväntade ankomst till Grisgäl. Likasom vid detta tillfälle, ser man allt fram-: gent den omtalade skrifvaren Peder utgöra den innersta driffjädern till Dackens och hans par-i tis värste gerningar. Förf. har genom dennal uppfinning både gagnat och skadat sitt stycke. Nils Dacke sjelf framstår i de flesta fall grubblande, vacklande, obeslutsam, svag; Peder Skrif-! vare är den, som retar och drifver honom framit. Härigenom är visserligen vunnet, att enj stor del af skulden väliras ifrån pje ens förnämste hjelte, hvilken derigenom för åskådaren antar en något ljusare karakter, ur den mora-!: liska synpunkten betraktad. Men deremot har j! han förlorat så betydligt i energi, att man !! 4 1 knappt begriper huru on så osjelfständig man kunnat uträtta alla de bedrifter historien vet om honom, och som äfven pjesen förtäljer. För öfrigt är det klart, att när åskådaren en gång : beredt sig på att se en upprörsmans djerfva! serningar, är det. raskheten han mest räknar på; och han känner icke så mycken åtrå att finna: denne hjelte moraliskt urskuldad, åtminstone icke genom svagheter. Vi tro således, att förf.