frihetens sak, samt tillika på ett så energisk
sätt skildrar ocfterrättligheten af sakernas när
var.nde st.llning i Spanien och uttalar en s
bestämd fördömelse öfver det tyranni, som
regeringen derstädes utöfvar, att denna skrift
med alseende på källan, nemligen att den här
leder sig ifrån ett af de mäktigaste kabinetter
na, i hög grad är förtjent a t meddelas:
Lord Palmerston till hr Bulwer.
Utrikes ärendernas byrå den 49 Juli 4846
Min herre!
Tvenne frågor synas i detta ögonblick mec
en alldeles egen uppmärksamhet upptaga de
personer, som intressera sig för Spaniens affi-
rer. Den ena vänder sig omkring drottningens
giftermål, den andra rör landets politiska ställ-
ning.
Hvad den förra beträffar, har jag ingenting
att foga till de instruktion:r ni erhållit af min
företrädare. Engelska regeringen har icke gjort
sig till mål att på aktivt sätt understödja an-
språken hos någondera ai de prinsar, hvilka nu
framställa sig som kandidater till spanska drott-
ningens hand; och anser sig så mycket mindre
böra sätta sig emot nigon af dem.
Valet af gemål är för drottningen i ett obe-
roende rike tydligen en statsangelägenhet, hvar!
de andra rikenas regeringar ingen rätt hafva
att inblanda sig, med mindre det icke skulle
vara troligt, att detta val faller på en prins,
så omedeibart tillhörande regenthuset i någon
fr. mminde stor stat, att man deraf kunde få
anledning frukta, att han skulle knyta sitt nya
lands politik till sitt eget fosterlands, på ett
för den europeiska jemnvigten störande sätt,
och farligt för de andra staterna. Men ingen
af de hittills såsom kandidater till spanska
drottningens hand ifrågakomna personer befin-
ner sig i denna ställning. De inskränka sig i
sjelfva verket till blott tre: prins Leopold af
Sachsen Coburg och don Francisco de Paulas
tvenne söner. Jag talar hvarken om grefven af
Trapani eller af Montemolin; ty det synes ej an-
tagligt, att det faller på någondera af dem.
Beträffande de först omtalade trenne kandi-
daterna, har H. M. drottningens regering ej an-
nat än-att uttrycka sin uppriktiga önskan, det
valet måtte träffa den, som i sin person före-
nar de egenskaper, hvilka öro mest i stånd att
försäkra druttningen om lycka och kunna med-
verka till spanska folkets väl
Hvad åter angår den andra af de frågor jag
från början tillkännagaf, det vill säga Spaniens
politiska tillstånd, har jag i detta ögonblick lika
litet att gifva er några särskilda instruktioner,
som i och för den förra.
Man måste likväl erkänn:, att detta politi-
ska tillstånd ej kan underlåta att vara föremål
för den djupa bedröfvelse hos alla, som intres-
sera sig för spanska nationen. Efter en 34:årig
kamp för att vinna konstitutionell frihet, be-
finner sig Spanien ännu under ett i praktiken
nästan lika godtyckligt system som i någon af
sin föregående historias perioder, huru än theo-
rien nu må låta.
Spanien eger visserligen, enligt lagens bok-
staf, en ständerförsamling; men all frihet att
välja. medlemmarne i denna församling neutra-
liseras antingen genom vild elter andra medel;
och den sammankommer knappt förr, än den
ånyo: uppskjutes: eller upplöses, så fort den
minsta tanke derinom yppar sig i strid med
den verkställande maktens önskningar. Tryck-
frihet är också i lag föreskrifven; men rege-
ringens godtyckliga handlingar inskränka den
till rättigheten att allmängöra sådant, som kan
vara behagligt för makten, och intet, eller i
det närmaste intet, annat.
Lagen har föreskri vit domstolar att döma
personer, anklagade för fel och brott; men en
stor myckenhet enskilde hafva blifvit fasttagne,
insatte, landsförviste, och i vissa fall till och
med afrättade, ej blott utan att vara dömda
härtill, men utan att ens hsfva undergålt ran-
sakning och någon dom alls.
Detta system af våld och godtycke synes
hafva öfverlefvat, till en viss grad, sjelfva sin
upphofsmans fall, och ännu ej blifvit öfvergif-
vet af de mera moderate, som efterträdt ho-
nom i styrelsen. j
Det är högeligen önskvärdt, att Spaniens när-
SORAN
Ta Jan ÄAf lan cAmrmA fönot vn