- underrättad om hofrätten kommer att fullfölja dett
- religionsmål. Troligen få vi då på nyåret se någo
; derom i tidningarne! — Ett rykte går, att vid n
Jinstundande riksmöte, motion kommer att väcka
ln. b. hos högädla hjertan): det vi, jemte så mån
Iga andra friheter, äfven hädanefter må få religions
-I frihet.
I Skulle likväl detta, för många, vigtiga mål bort
-Iskymmas i mörkret eller låtsas bortglömmas, så fin
nas bättre vägar och medel till Sanning och Rätl
rlän genom tidningarne. Säkert är, det affall ifråj
-I vår lutheriska religion härleder sig från uppståndni
- villomeningar och religions-svärmeri, äfven blant
Isjelfve våra själasörjare, hvarigenom anden qväfves
Istället för att lifvas.
Jag kunde äfven hafva haft mycket att säg:
Thärom i tidningarne, men jag ville ej lämna all
Itill pris åt pressen och hopen, hvilken ej förstår at
uppfatta det rätta.
Låtom oss derföre i stillhet verka och, så god
sig göra låter, uppfylla en sann kristens kall oci
pligt. W. från W. W. — — — 4846.
P. S. Jag har från flera håll erfarit, det rätt
sinnige personer, till Aftonblads- och Dagbladsre
daktionerna inlämnat artiklar, affattade till Amali:
Lundebergs rättfärdigande; men hvilka likväl ej :
nämnde tidningar blifvit införde. Hvad säger dt
lom denna opartiskhet och liberalitet? I
(Insändt.
Hvar stanna alla de betydliga bidrag, som finna:
inom hufvudstaden till den fattiges bjelp? Dette
är en fråga, som torde förtjena och erfordra en nog:
grann undersökning, och hvarmed det vore önskligt
att någon med förhållanderne nog hemmastadd per-
son ville sysselsätta sig. Erkännande min oförmåga
härtill, har jag blott velat antyda, att mycket a:
det elände, som nu finnes, skulle säkerligen icke
vara till, om en gemensam styrelse kunde öfvertaga
den mängd af välgörenhetsanstalter, som nu äro
spridda inom de många serskilda direktioner och
kommittter, som sällan äro i tillfälle kontrollera
hvarandras åtgärder till den nödställdes hjelp. Mån-
ga äro olägenheterna af detta separationssystem.
Utom den omständigheten, att härigenom måste åt-
gå mycket, af det ät de fattige ämnade understöd,
till aflöning åt en mängd kamererare och förvaltare
m. m., blir häraf den följd, att icke sällan den
mindre behöfvyande kan, genom relationer, hvilka
äfven här äro af högsta vigt, åt sig anskaffa bidrag
från serskilda inrättningar, och sålunda njuta ett
temligen sorgfritt lif, — då deremot den, som af
tillfällig sjukdom eller annan olycka blir bragt i
verkligt elände, men cj känner de olika sätten för
erhållande af hjelp ifrån hufvudstadens välgörenhets-
anstalter, måste duka under för nöden, derest den
enskilda välviljan icke mellankommer. Man ser ock
af annoncer i tidningarne, huru ofta den anlitas. I
de flesta fall äro besök, till följd af dylika annoncer,
i eländets boningar, hjertskakande, men dock sällan
utan intresse för den, som har öga för en tafla —
motsatt den, som dagligen uppdukas för hufvudsta-
dens, på nöjen begifna publik. Denna tafla är van-
ligast: brist på allt, ända till det oundgängligaste
för lifvets behof — bostaden osund och trång —
flere eller färre hjelplösa barn — någon af husets,
eiler rättare hyblets, invånare på sjuksängen —
hvartill, för taflans fullkomnande, må läggas: hotelse
af värdfolket att utvräkas, i brist af hyra.
Anledningen till dessa rader just nu, är en an-
nons, som sednast varit införd i Aftonbladet J4 48,
den 23 Januari, undertecknad S. Berggren, boende
i hörnet af Kungsholms kyrkoplan och Solvisar-
gränden, trähuset AF 4. Mannen, som sednast va-
rit lykttändare, har af denna sysselsättning haft nog
förtjenst att föda sig och familj. Men sedan han
före jul häftigt insjuknat af en länge inneboende
lungsot, har det kapital, hvaraf han med hustru
och barn skolat lefva, blifvit tillintetgjordt. Säng-
liggande, som han varit under hela sjukdomen, kan
han icke längre tända lyktorne; och hustrun, som
har att tillse 3 små barn — hvaraf det minsta är
fyra månader — får ej många timmar af dagen öf-
riga till förvärfvande af uppehälle åt familjen. Dessa
olyckliga äro imedlertid icke berättigade till annat
understöd, än det obetydliga församlingen kan lem-
na. Den enskilda välgörenheten är nu deras enda
hopp, att icke behöfva svälta ibjel.
Om någon, som läser detta, finner mödan värdt
alt göra en god gerning, gifves ett godt tillfälle,
medelst besök hos ofvannämnde, högst beklagans-
värda familj.
Vän af de fattige, churu icke medlem
af De fattiges vännerr.