underrättad om hofrätten kommer att fullfölja dett religionsmål. Troligen få vi då på nyåret se någo ; derom i tidningarne! — Ett rykte går, att vid n Jinstundande riksmöte, motion kommer att väcka ln. b. hos högädla hjertan): det vi, jemte så mån Iga andra friheter, äfven hädanefter må få religions -I frihet. I Skulle likväl detta, för många, vigtiga mål bort -Iskymmas i mörkret eller låtsas bortglömmas, så fin nas bättre vägar och medel till Sanning och Rätl rlän genom tidningarne. Säkert är, det affall ifråj -I vår lutheriska religion härleder sig från uppståndni villomeningar och religions-svärmeri, äfven blant Isjelfve våra själasörjare, hvarigenom anden qväfves Istället för att lifvas. Jag kunde äfven hafva haft mycket att säg: Thärom i tidningarne, men jag ville ej lämna all Itill pris åt pressen och hopen, hvilken ej förstår at uppfatta det rätta. Låtom oss derföre i stillhet verka och, så god sig göra låter, uppfylla en sann kristens kall oci pligt. W. från W. W. — — — 4846. P. S. Jag har från flera håll erfarit, det rätt sinnige personer, till Aftonbladsoch Dagbladsre daktionerna inlämnat artiklar, affattade till Amali: Lundebergs rättfärdigande; men hvilka likväl ej : nämnde tidningar blifvit införde. Hvad säger dt lom denna opartiskhet och liberalitet? I (Insändt. Hvar stanna alla de betydliga bidrag, som finna: inom hufvudstaden till den fattiges bjelp? Dette är en fråga, som torde förtjena och erfordra en nog: grann undersökning, och hvarmed det vore önskligt att någon med förhållanderne nog hemmastadd person ville sysselsätta sig. Erkännande min oförmåga härtill, har jag blott velat antyda, att mycket a: det elände, som nu finnes, skulle säkerligen icke vara till, om en gemensam styrelse kunde öfvertaga den mängd af välgörenhetsanstalter, som nu äro spridda inom de många serskilda direktioner och kommittter, som sällan äro i tillfälle kontrollera hvarandras åtgärder till den nödställdes hjelp. Många äro olägenheterna af detta separationssystem. Utom den omständigheten, att härigenom måste åtgå mycket, af det ät de fattige ämnade understöd, till aflöning åt en mängd kamererare och förvaltare m. m., blir häraf den följd, att icke sällan den mindre behöfvyande kan, genom relationer, hvilka äfven här äro af högsta vigt, åt sig anskaffa bidrag från serskilda inrättningar, och sålunda njuta ett temligen sorgfritt lif, — då deremot den, som af tillfällig sjukdom eller annan olycka blir bragt i verkligt elände, men cj känner de olika sätten för erhållande af hjelp ifrån hufvudstadens välgörenhetsanstalter, måste duka under för nöden, derest den enskilda välviljan icke mellankommer. Man ser ock af annoncer i tidningarne, huru ofta den anlitas. I de flesta fall äro besök, till följd af dylika annoncer, i eländets boningar, hjertskakande, men dock sällan utan intresse för den, som har öga för en tafla — motsatt den, som dagligen uppdukas för hufvudstadens, på nöjen begifna publik. Denna tafla är vanligast: brist på allt, ända till det oundgängligaste för lifvets behof — bostaden osund och trång — flere eller färre hjelplösa barn — någon af husets, eiler rättare hyblets, invånare på sjuksängen — hvartill, för taflans fullkomnande, må läggas: hotelse af värdfolket att utvräkas, i brist af hyra. Anledningen till dessa rader just nu, är en annons, som sednast varit införd i Aftonbladet J4 48, den 23 Januari, undertecknad S. Berggren, boende i hörnet af Kungsholms kyrkoplan och Solvisargränden, trähuset AF 4. Mannen, som sednast varit lykttändare, har af denna sysselsättning haft nog förtjenst att föda sig och familj. Men sedan han före jul häftigt insjuknat af en länge inneboende lungsot, har det kapital, hvaraf han med hustru och barn skolat lefva, blifvit tillintetgjordt. Sängliggande, som han varit under hela sjukdomen, kan han icke längre tända lyktorne; och hustrun, som har att tillse 3 små barn — hvaraf det minsta är fyra månader — får ej många timmar af dagen öfriga till förvärfvande af uppehälle åt familjen. Dessa olyckliga äro imedlertid icke berättigade till annat understöd, än det obetydliga församlingen kan lemna. Den enskilda välgörenheten är nu deras enda hopp, att icke behöfva svälta ibjel. Om någon, som läser detta, finner mödan värdt alt göra en god gerning, gifves ett godt tillfälle, medelst besök hos ofvannämnde, högst beklagansvärda familj. Vän af de fattige, churu icke medlem af De fattiges vännerr.