Engelsmännen aga Kval Haultolallv cv Plontisatide sinne, och detta saknas ej heller hos dem, som ge-18 nom resor i främmande länder lärt sig inse hvadlta som fattas landsmännen hemma; detta praktiskalgi sinne har nu för konstbildningen uttänkt ett likalfg ovanligt som storartadt förslag, hvilket till någonä del redan? bö utföras. Det består i att begagna engeis iens materiella rörelseprincip.l,; ångkraftea, ett slågs våld truga smak på hela enge folkmassan, från den räfjagandel, landtjunkaren hans farmer, från den dästa al-l, dermannen till den fattigaste dagsverkare, till kold bäraren, matrosen, mjölkflickan. Sättet är ganskal,, fintligt. och finnes en gnista anlag för konstsinne 1 hos engelska nationen, så bör det knappast kunna i misslyckas, åtminstone ej hos det uppväxande släg4et. : Under resorna på kontinenten hafva de rika engelsmännen med cen viss förödmjukelse märkt att tyskarnes byggnader vid jernvägsstationer i allmänbet utmärka sig för en renhet i arkitektyr — på somliga ställen i antik, på andra i medeltidsstil — hvarmed någonting jemförligt ej förekommer i jernvägarnes hembygd. En verkan deraf har redan blifvit att jernvägsstationen vid Birmingham har fått den ståtligaste inkörsport som finnes i England, och att denya jernbansgårdarne, som äro under anläggning, vid Liverpool, Hungerford-Bridge, London-Bridge, Shoreditch, Oxford, Carlisle, anses komma att i arkitektonisk prakt kunna jemföras med det utmärktåste, som den moderna tiden frambragt någonstädes i byggnadsväg. Man sparar inga utgifter derför — porten vid Birmingham kostar t. ex. 35,000 . Denna början, egentligen uppkommen af begäret hos engelska jernvägsbolagen att icke visa sig sämre än de tyska, är det nu frågan om att utveckla vidare, för rent konstbildande ändamål. Det är i förslag att icke blott pryda jernvägsstationernas yttre, utan äfven insidorna. I ett klimat, såddnt som Englands, anses detta af icke mindre vigt.! Dag och natt utgöra jernvägsgårdarnas salar och C portiker mötesplatser för tusentals menniskor af alla klasser, och inga ställen tros bättre passande för 4 att bringa det sköna i samband med det nyttiga. Det påtänkes alltså att pryda de förnämsta och praktfullt samt i ren stil uppförda jernvägsgårdarne med bildstoder och taflor, med målningar i fresco och på glas, med färgade glasornamenter i fönstren, och med mosaikgolf. Härigenom tros de skaror, som der vänta på jernvägsforornas ankomst och afgång kunna bibringas ett slags uppfostran till konst2 sinne, med minsta utseende att någonting sådant är afsigten. t flitiga, med tungt arbete sysselsatta tusenden — särdeles ibland fabriksoch handt-, verksklasserna — hvilka sakna medel att vinna tillgång till enskilda konstsamlingar och föga tid och 4 lägenhet att besöka Englands enda nationalgalleri, I skall här öppnas tillfälle att betrakta och hänföras af konstens mästerverk. l Man har beräknat att kostnaden för dessa konstsamlingar ej medtager 4 pence på hvart sterling (4, per mille) af de stora inkomsterna från Londonoch Norih-Western-jernvägarne. Intet bolag, . påstår man, har, så vidt historien känner, ägt så lg stora inkomster, som dessa jernvägsbolag — de uppgå I1 till mer än halfannan millon (27 miilioner rår !l! rgs) om året. Hvarken konungen af Bäjern har haft någonting ditåt att beskatta för sitt giyptothek, elier Leo X när han lät Rafael försköna Vatikanen, ej heller Dogerna i Venedig. Man har tillika beräk-, nat att jernvägsbolagen skola få dessa kostnader betäckta genom sjelfva föremålen hvartill de användas, blott medelst de resande, som skola färdas till jernvägsstationerna för att få se konstverken, och som köpa jernvägsbiljetter i stället för inträdeskort till andra målningsgallerier och bildsalar. I fall dessa förslag komma att gå i verkställighet, hvilket är alltför sannolikt, så återstår dock att, jemte ångkraften, som skall framskaffa konstelevernas millioner, äfven finna det väsendtligaste: konstverken, eller konstnärer att, frambringa dem och dermed undervisa eleverna. vo — LaGEns BorstAF. Det är bekant huru noga man i Epglands lagskipning håller sig vid bokstafven: samma åsigt har äfven vunnit burskap vid nordamerikanernas rättegångssätt; följande händelse lemnar ett prof derpå af egen art. I Neworleang anklagades nyligen en person för inbrottsstöld; han öfvertygades också om att nattetid hafva gjort en så stor öppning i en mur, att han kunde genom den inträda armen och tillgripa hvad han ville åtkomma. Den anklagades advokat menade nu, att då lagen för inbrottsstöld endast straffar den, som med våld banar sig väg i annans hus, och dit ingår samt tillgriper hvad der förvaras, men den till-. talade blott hade räckt in armen, så. kunde lagen ej här tillämpas och anklagelsen måste förfalla. Juryn uttalade likväl sitt skyldig, och domaren älade den fälldes brottsliga arm ett års fängelse, lemnande åt egaren fritt val att sjelf göra den sällskap eller icke. , — EN BörvareHiIsTORIA. En ungersk tidning berättar följande romantiska tilldragelse: En landtprest kom ifrån staden T, der han varit inne en torgdag och sållt frukt. Under hemvägen trätfade han på en häst, hvars ryttare låg drucken på marken, men ännu höll tyglarna i handen. Den menniskoälskande presten tog ryttaren, som var dra-P gon, och lade honom i sin släda, band hästen bakefter, samt lät vid ankomsten hem bära in kavalleristen i stallet, der han kunde sofva ruset af sig. Om natten vaknade denna och började fawla omkring i stallet, och bråka så att stalldrängen vaknade. Kävalleristen frågade nu hvar han. befunne sig och fordrade att genast blifva utsläppt emedan han ofördröjligen måste begifva sig till T. Drängen svarade att han icke kunde komma ut genom porten, emedan pastorn sjelf hade nyckeln; kavalleristen påstod likväl så enträget att han måste bort, att drängen beslöt sig att väcka sin husbonde. Då de trädde ut ur stallet, sågo de att ett ljus lyste från prestens fönster. Detta föreföll drängen ovanligt, ty midnatten var redan förbi. Han bad derföre kavalleristen följa sig, och genom fönstret, som låg endast; några alnar från marken, sågo de nu tre maskerade personer, som bröto opp skåp och kistor; på bordet vore penningar och dyrbårheter lagda i hög och presten låg bunden i sängen, fönstret var sönderslaget och gallerna voro utbrutne. li Kavalleristen var beväpnad med en karbin och två pistoler och med dessa nedsköt han genom fönstret FT kvarandra röfrarne, hvarefter han och drängen 3 RA OO mm pad om fä PM mm AA mn : mg