Engelsmännen aga Kval Haultolallv cv Plontisatide
sinne, och detta saknas ej heller hos dem, som ge-18
nom resor i främmande länder lärt sig inse hvadlta
som fattas landsmännen hemma; detta praktiskalgi
sinne har nu för konstbildningen uttänkt ett likalfg
ovanligt som storartadt förslag, hvilket till någonä
del redan? bö utföras. Det består i att be-
gagna engeis iens materiella rörelseprincip.l,;
ångkraftea, ett slågs våld truga smak
på hela enge folkmassan, från den räfjagandel,
landtjunkaren hans farmer, från den dästa al-l,
dermannen till den fattigaste dagsverkare, till kol- d
bäraren, matrosen, mjölkflickan. Sättet är ganskal,,
fintligt. och finnes en gnista anlag för konstsinne 1
hos engelska nationen, så bör det knappast kunna i
misslyckas, åtminstone ej hos det uppväxande släg-
4et. :
Under resorna på kontinenten hafva de rika en-
gelsmännen med cen viss förödmjukelse märkt att
tyskarnes byggnader vid jernvägsstationer i allmän-
bet utmärka sig för en renhet i arkitektyr — på
somliga ställen i antik, på andra i medeltidsstil —
hvarmed någonting jemförligt ej förekommer i jern-
vägarnes hembygd. En verkan deraf har redan blifvit
att jernvägsstationen vid Birmingham har fått den
ståtligaste inkörsport som finnes i England, och att
denya jernbansgårdarne, som äro under anläggning,
vid Liverpool, Hungerford-Bridge, London-Bridge,
Shoreditch, Oxford, Carlisle, anses komma att i
arkitektonisk prakt kunna jemföras med det ut-
märktåste, som den moderna tiden frambragt nå-
gonstädes i byggnadsväg. Man sparar inga utgif-
ter derför — porten vid Birmingham kostar t. ex.
35,000 . Denna början, egentligen uppkommen af
begäret hos engelska jernvägsbolagen att icke visa
sig sämre än de tyska, är det nu frågan om att ut-
veckla vidare, för rent konstbildande ändamål. Det
är i förslag att icke blott pryda jernvägsstationer-
nas yttre, utan äfven insidorna. I ett klimat, så-
ddnt som Englands, anses detta af icke mindre vigt.!
Dag och natt utgöra jernvägsgårdarnas salar och C
portiker mötesplatser för tusentals menniskor af alla
klasser, och inga ställen tros bättre passande för 4
att bringa det sköna i samband med det nyttiga.
Det påtänkes alltså att pryda de förnämsta och
praktfullt samt i ren stil uppförda jernvägsgårdarne
med bildstoder och taflor, med målningar i fresco
och på glas, med färgade glasornamenter i fönstren,
och med mosaikgolf. Härigenom tros de skaror, -
som der vänta på jernvägsforornas ankomst och af-
gång kunna bibringas ett slags uppfostran till konst- 2
sinne, med minsta utseende att någonting sådant
är afsigten. t flitiga, med tungt arbete syssel-
satta tusenden — särdeles ibland fabriks- och handt-,
verksklasserna — hvilka sakna medel att vinna till-
gång till enskilda konstsamlingar och föga tid och 4
lägenhet att besöka Englands enda nationalgalleri, I
skall här öppnas tillfälle att betrakta och hänföras
af konstens mästerverk. l
Man har beräknat att kostnaden för dessa konst-
samlingar ej medtager 4 pence på hvart sterling
(4, per mille) af de stora inkomsterna från Lon-
don- och Norih-Western-jernvägarne. Intet bolag,
. påstår man, har, så vidt historien känner, ägt så lg
stora inkomster, som dessa jernvägsbolag — de uppgå I1
till mer än halfannan millon (27 miilioner rår !l!
rgs) om året. Hvarken konungen af Bäjern har
haft någonting ditåt att beskatta för sitt giyptothek,
elier Leo X när han lät Rafael försköna Vatikanen,
ej heller Dogerna i Venedig. Man har tillika beräk-,
nat att jernvägsbolagen skola få dessa kostnader be-
täckta genom sjelfva föremålen hvartill de använ-
das, blott medelst de resande, som skola färdas till
jernvägsstationerna för att få se konstverken, och
som köpa jernvägsbiljetter i stället för inträdeskort
till andra målningsgallerier och bildsalar.
I fall dessa förslag komma att gå i verkställighet,
hvilket är alltför sannolikt, så återstår dock att,
jemte ångkraften, som skall framskaffa konstelever-
nas millioner, äfven finna det väsendtligaste: konst-
verken, eller konstnärer att, frambringa dem och
dermed undervisa eleverna.
vo — LaGEns BorstAF. Det är bekant huru noga
man i Epglands lagskipning håller sig vid bokstaf-
ven: samma åsigt har äfven vunnit burskap vid
nordamerikanernas rättegångssätt; följande händelse
lemnar ett prof derpå af egen art. I Neworleang
anklagades nyligen en person för inbrottsstöld; han
öfvertygades också om att nattetid hafva gjort en
så stor öppning i en mur, att han kunde genom
den inträda armen och tillgripa hvad han ville åt-
komma. Den anklagades advokat menade nu, att
då lagen för inbrottsstöld endast straffar den, som
med våld banar sig väg i annans hus, och dit in-
går samt tillgriper hvad der förvaras, men den till-.
talade blott hade räckt in armen, så. kunde lagen
ej här tillämpas och anklagelsen måste förfalla.
Juryn uttalade likväl sitt skyldig, och domaren ä-
lade den fälldes brottsliga arm ett års fängelse, lem-
nande åt egaren fritt val att sjelf göra den sällskap
eller icke. ,
— EN BörvareHiIsTORIA. En ungersk tidning
berättar följande romantiska tilldragelse: En landt-
prest kom ifrån staden T, der han varit inne
en torgdag och sållt frukt. Under hemvägen trät-
fade han på en häst, hvars ryttare låg drucken på
marken, men ännu höll tyglarna i handen. Den
menniskoälskande presten tog ryttaren, som var dra-P
gon, och lade honom i sin släda, band hästen
bakefter, samt lät vid ankomsten hem bära in ka-
valleristen i stallet, der han kunde sofva ruset af
sig. Om natten vaknade denna och började fawla
omkring i stallet, och bråka så att stalldrängen
vaknade. Kävalleristen frågade nu hvar han. be-
funne sig och fordrade att genast blifva utsläppt
emedan han ofördröjligen måste begifva sig till
T. Drängen svarade att han icke kunde komma
ut genom porten, emedan pastorn sjelf hade nyc-
keln; kavalleristen påstod likväl så enträget att han
måste bort, att drängen beslöt sig att väcka sin
husbonde. Då de trädde ut ur stallet, sågo de att
ett ljus lyste från prestens fönster. Detta föreföll
drängen ovanligt, ty midnatten var redan förbi. Han
bad derföre kavalleristen följa sig, och genom fön-
stret, som låg endast; några alnar från marken, sågo
de nu tre maskerade personer, som bröto opp skåp
och kistor; på bordet vore penningar och dyrbår-
heter lagda i hög och presten låg bunden i sängen,
fönstret var sönderslaget och gallerna voro utbrutne. li
Kavalleristen var beväpnad med en karbin och två
pistoler och med dessa nedsköt han genom fönstret
FT kvarandra röfrarne, hvarefter han och drängen
3 RA OO
mm - pad - om fä
-
- - PM mm AA
mn
:
mg