Ett fruntimmer anländer, efter ett mångårigt ut rikes vistande, till sin födelsestad och antager der städes Katholska religionen, oaktadt hon, såsom jag hört berättas, ej långt tillförne vistats i hjertat ock kärnan at Katholicismen, nemligen i ett strängt katholskt kloster i sjelfva Rom! Hvarföre skedde då ej denna öfvergång der, i Kristendomens hufvudstad, hvarest månadtligen konversioner ske? Hvarföre komma hem och låta skymfa sig af irreligiösa och obildade personer, samt slutligen ut sätta sig för landsförvisning? — Emellertid har denna Amalia Lundebergs öfvergång till katholicismen satt hela andeliga delen af vår provins i rö telse — och har jag erfarit, att den äfvenledes i andra provinser åstadkommit samma verkan; fastär Stockholmarne med vilja ej låtsar bry sig om saken. Hvad mamsell Amalia Lundebergs individuella person beträffar, så veta vi ty värr alltför väl! att emedan hon ej publikt utmärkt sig på verldsteatern, så har hon ej något intresse att hoppas, hvarken hos publiken eller hos publicisterne och beklagligtvis ej Heller hos defleste själasörjare. Hvad hennes eviga väl för öfrigt beträffar, så veta vi äfven att svenska eller rättare lutheriskt-svenska kyrkan ej frågar efter, om en själ från henne affaller. — Och hvarföre? — Jo! derföre, att Svenska Kyrkan antingen icke bekymrar sig om en eller till och med flera själar gå för evigt förlorade, eller ock att den anser öfvergången till katholicismen blott vara ett antagande af våra förfäders gamla tro och själen efter affallet från Tutherska trosbekännelsen vara lika säker om sin salighet, som före detsamma. Så tänka likväl ej katholikerne om dem som cj mera tillhöra deras, så kallade, bonne foi. Jag tycker dock att våra andlige prester (vi hafva några få) för sakens skull, ej för personens, bordt, nitälskande för sitt vigtiga kall, visa att sann religion finnes i vårt land och bland dem, i stället för att genom ett liknöjdt och föraktligt stillatigande tydligt gilla ovett, utöst mot en religiöstbedröfvad medkristen, som söker frid med Gud. Jag blef högeligen förvånad vid genomläsandet af läkare-artikeln. Hvad skola katholikerne dervid tro om oss lutheraner? Jo! att vi äro så okunnige och moraliskt obildade, det vi ej kunna fatta något andeligt, ej kunna lyfta vår själ från stoftet till något högre, utan inskränka oss till spanskfluga, m. m. Förskräckligt! Men jag är säker att det äfven blandoss finnas ädla och bildade personer, som tänka annorlunda. Du, som känner Hr Lars Hjerta, bed honom ej utskämma svenskarne för mycket genom dylika artiklars införande i sin tidning, på det ej utlänningens sägen om oss måtte besannas. Hvarje moraliskt bildad person känner denna sägen. Det var dock väl att något nytt samtalsämne kom å bana, så att vi fingo höra talas om något uppbyggligare än den länge utskrikna Jenny Lind. Högre sträckte sig ej den vidt-bereste grefvens tankar än till henne. I den rike baronens salong prydde hennes porträtt både väggar och bord. Ja, hos sjelfva biskopen, liksom på hofyet, gafs soirer å la Jenny Lind — alla glömmande att det var den Högstes verk som de i henne beundrade och att hon blott var verktyget. När den upplysta och bildade klassen så handlar, hvad kunna vi då vänta af folket? Väl oss! om något allvarligare och bättre kunde förmå oss att tänka på vårt eget högre väl: du förstår väl, att jag härmed ej menar någon öfvergång till katholicismen; men derigenom att en sådan nu skett, borde vi sjelfva komma till besinning och eftertanka på vår egen salighetsläraJag är äfven fullt förvissad, det Amalia Lundebergs syftemål ej allenast var, att från en faisk beskyllning frikalla sig och katholska kyrkans beskyddare i vårt land, utan jemväl att uppmana våra prester och hela Sverge att tänka på sitt eviga väl, samt att hon följaktligen derigenom sjelf bättre skulle kunna öfvertyga sig om sin nya tro. — År det icke vida skönare, att söka verka för själars väl, än att som Jenny Lind med trollkraft söka förtjena ryktbarhet, för att derigenom förvärfva sig verldens gunst ? Låtom oss derföre ej illa upptaga Amalia Lundebergs uppmaning, aflägg all skenhelighet och varom enfaldige och ödmjuke i andanom. Jag hoppas, det demoiselle Lundeberg vunnit sitt syftemål åtminstone i vår provins; ty kyrkorna, som tillförne stodo tomma, äro numera fulla; prosten sjelf, tillförne nästan alltid vid viraeller drycksbordet, betiger nu sjelf predikstolen, låtande adjunkten vara åhörare; skolpresten, som tillförne för det mesta satt och slöjdade, bereder sig nu sjelf på förhand till stt allmänt förhör med socknens barn; till staden sändes enkom bud för uppköp afLuthers lefverne, dammiga ,biblar och katecheser — och de obe-F medlade draga icke i betänkande att dertill gifva sin sista skärf. — Och hvarföre allt detta? Jo! för att protestera mot katholicismen och för att än en gäng öfyertyga sig om en glömd sanning, på det pj en hemlig tanke må kunna insmyga sig i det obeväpnade hjertat. — . Ehuru det troligtvis ej intresserar dig, så gör mig dock den tjensten att hos vederbörande göra dig ERE ERE