beslutat föreslå en öfre, bestående af elemen
ter, som genom de förut uppställda kathegori
erna af viss betydlig förmögenhet och värdighe
istatens tjenst eller redan genomgången längre
riksdagsmannabana, till största delen måste var:
- konservativa (hvarmed vi dock här ej men:
detsamma som reaktionära).
Allehanda sade äfven, att i valet mellan at
låta adeln sjelf välja ledamöter i den öfre kam
maren, eller att lemna konungamakten en vis
utnämningsrätt, det sednare vöre i så mått
bättre, som en liberal regering då icke äfven
tyrade att se sina i folkfrihetens intresse gjor
da förslag kullkastade af ett konservatift elle;
aristokratiskt parti i den öfre kammaren.
Vi hafve nyss yttrat oss öfver frågan om al
ternalivets nödvändighet, och afvakta således
hvad Allehanda kan hafva att säga derom
Hvad det sednare skälet beträffar, så kan slut
satsen väl hafva sin riktighet, om blott premis-
sen stode fast. Men erfarenheten visar tyvärr
att ett folk icke just kan taga såsom på hyllan
att dess regering alltid skall vara liberal. Mar
får ej glömma den nästan utan undantag kon-
stanta erfarenheten af två saker: den ena ati
hvarje makt känner en nästan oupphörlig fre-
stelse att utvidga sig, och att begäret dertil
vanligen är starkare i samma mån som der
har utsigt att undanrödja motståndet; och den an-
dra, att regeringar i allmänhet hafva en inne-
boende böjelse att regera så mycket som möj-
ligt, samt såsom medel dertill uppenbara ett
ständigt behof af ökade statsanslag, ett behof,
som alstras af många serskilda orsaker, men i
allmänhet deraf att penningen är en så bety-
dande nerv i alla materiella företag, och hvil-
ket behof, enligt hvad erfarenheten ådagalagt,
ännu aldrig stadnat eller gått tillbaka, så länge
tillgångar utan alltför stor svårighet kunnat er-
hållas att tillfredsställa detsamma. Dessa båda
böjelser kunna finnas i ganska betydande grad
äfven hos en i många fall liberal regering, och
vår egen närvarande har i detta afseende icke
visat sig utgöra något undantag hittills: hvad
skall man då säga, i fall landet får en sådan, som
vid maktens utöfning icke frågar efter allmänna
tänkesättet, samt blir fallen för nycker och de-
spotism? Derföre behöfver landet en represen-
tation, så sammansatt, att den gör afseende på
mMmassans rätt och behof, samt kan göra denna
rätt gällande emot regeringsmaktens inflytelse,
när denna ej öfverensstämmer med folkets in-
teresse.
Vi tillåte oss här, att citera några för detta
tullfälle ganska tillämpliga tankar af en bland
Frankrikes utmärktaste deputerade, fastän till-
hörande de konservative, Duvergier de Hauranne,
uti en i December månad utgifven broschyr om
valreformen. Det väsendtliga vilkoret, den vig-
tigaste grundläggnigen, den högsta nödvändig-
heten för en representatif styrelse, säger han,
är en kammare, fritt och ärligt vald, som ut-
trycker nationens känslor och önskningar: en
kammare som, i stället att emottaga sina opi-
nioner och sin politik från högre ort (den
haut), framför dem dit och gör dem gällande
(les apporte et les impose), en kammare, med
pelt ord, som icke beror och har sitt ursprung
annat än ifrån folket (qui ne releve que du
pays): och som tillhör sig sjelf. I fall den
fransyske statsmannen har rätt häruti, och det
lärer näppeligen bestridas, så torde man äfven
inse, att serdeles stora och vigtiga skäl måste
både finnas och tydligt framläggas, innan den,
som vill försvara folkets sak, kan gå in på att.
låta inlägga i representationen ett sådant ele-
ment, som det föreslagna, eller regeringens rätt
att tillsätta en del ledamöter, och de skäl som
hittills synas i Allehanda, finne vi då för vår
del sannerligen otillräckliga, så mycket mera,
som dels regeringen här, genom sin attribution
i afseende på den ekonomiska lagstiftningen, i alla
fall har en vida större makt än i Frankrike,
dels också konungen sjelf, i följd af kon-
seljens formation, mera personligt deltager iaf-
färerna, och styrelsemakten på det hela, i följd
gare, att ett mindre antal af de förmögnaste har
en ganska betydligt öfvervägande andel i den ne-
dre kammarens sammansättning, och att, om vi
ej alltför mycket misstage oss, ett gansku starkt:
konservatift element redan häruti blifvit nedlagdt.