under mig, litet mera höflig, skulle jag blifv
er mycket förbunden.
Under er! JM 7? Är det han? — Grabd-
man, har jag ruter i mig? Är icke detta en arm,
och detta fem stålsatta fingrar? Jag är nog
karl för min hatt; men JVM 7 är en liktjuf! MM
7 har hunsvotterat mig — och jag höll det
till godo! JV 7 kan få piska mig, och denna
arm rör sig inte. Han lefver mellan grafvar
och på kyrkogårdar, dit Teke-fan sjelf törs —
den förbannade J4 7! Begär något annat, Grab-
man. Jag vågar icke röra M 7 mer än ett
spöke.n
Grabman - hånlog, då han såg, att Bill, så
djerf bof han ön var, bleknade under det han
talade; men i detsamma återkom Bob med klä-
desborsten, hvilken exprokuratorn ståck i sin
ficka; bvarpå han skakade Bills hand, klappade
Bob på hufvudet och begaf sig af.
Bill satte sig åter och mumlade för sig sjelf:
Ge sig ihop med en ficktjuf! fan besitta den
Grabman; vill han göra sig af med stackars
Bill ?x
Under tiden visade Bob förstulet för sin an-
dra broder den ifrån Beck snattade skallran.
Barnen aktade sig väl att visa den för fadren.
De kände redan hos sig den berömliga ambi-
tionen att vilja göra affärer för egen räkning.
VIII.
PERCIVAL GÖR BESÖK HOS LUCRETIA.
Då St. John vunnit visshet om, i hvilket hus
Helena bodde, var det icke svårt för honom
att få veta namnet på hennes beskyddarinna,
hvilken Beck förmodat vara hennes moder. En
känsla af liflig glädje blandade sig med Perci-
vals förvåning, då han i detta namn igenkände
det, som tillhörde en hans qvinliga slägting.
Han kände föga af sin familjs historia. Hvar-
ken hans far eller mor samtalade gerna om
den fallna arftagerskan — det var ett ämne,
som barnen hade funnit vara bannlyst; men
bland grannarne hade Percival hört Lucretia
benämnas den stolta och talangfulla miss Cla-
vering — som till allas förundran hade nedlå-
tit sig till en messallians med sin onkels fran-
ska biblotekarie. Att hennes förlust af St.
Johnska egendomen, som Percivals far fått