och sade fryntligt: God dag, godt folk — god dag med er. alla, mina små sötungar! Ah, Grabman! sade Billy i det han steg upp och gjorde en reverens, ty Bill satte en ära i att vara belefvad — kom och blossa en-pipa, om det behagas. Bobb: (detta sades till den äldste sonen) skick och vett, sir; snyt dig och sätt fram en stol åt gentlemannen. ,Mycken tack, kära Bill, men jag kan ej dröja nu, jag har en lång resa att göra. Men, fan annammay, så dum jag är; jag har glömt min klädesborste:; Jag wisste väl jag, att det var något; det låg mig i tankarna, då jag gick utför trapporna. Jag sade för mig sjelf: Grabman, du har glömt något i : Jag vet sjelf hvad det vill säga, sade Bill fundersamt; det var så med mig också i går aftse; jag grubblade och grubblade — men, fan ta mig, jag var i stånd att få i det. Bob, spring uppför trappan och hämta ned mr. Grabmans klädesborste.. Det är den minsta tjenst du kan göra en gentleman, som räddat din far från de der oskyldiga äpplenas öde — er näfve,. Grabman! Jag har ett hjerta i bröstet; — skär opp mig, och ni skall der finna Halibi och Grabman!? Gif Bob er nyckel Borsten är icke i m tt rump, svarade Grabman; den är på vinden, uppe hos Beck. Den dumme : bunden har den alltid deruppe, och glömde att lemna den. Ledsen att göra lilla Bob så mycket besvär! Bob är icke rädd om besväret; hans fars bjerta klappar i hans bröst. Bob, fort uppför trapporna! Upp som en lärka — och ner som en olyckal Bob drog munnen till ett grin, gjörde en grimas åt Grabman och stack. af uppför tr.pporna, Ni är aldrig med på vår klubb Fria lilvet, sade Bill; men vi dricka er skål tre gånger tre, på stående fot. Verlden är otacksam; men somliga menniskor ha ändå ett hjerta, och för dem, som ha ett hjerta, är Grabman trumfkung! i Var säker, att, så ofta jag förmår göra er en tjenst, kan ni-li:a på mig. Imedlertid, om ni kunde göra den der öfversittaren, som bor