i öfre kammaren skulle på sådant vis tillsättas, äfvensom alla de ofvannämnda bestämmelserna ännu -kunna undergå modifikation i följd af kommitttens beslut att hålla tillfället till ändringar öppet, efter som omständigheterna och det inhördes sammanhanget kunna påfordra. Öfver dessa sistnämnda punkter finne vii Dagl. Allehanda för i dag en förmodan uttryckt, som strider något emot ofvanstående uppgi:t, och som sannolikt innefattar något misstag. Allehanda säger nemligen: Val till ledamöter i öfre kammaren inom kategorier eller klasser, i enlighet med reformvännernas förslag, tyckes icke hafva kommitteens majoritet för sig; utan synes man vilja undvika detta, genom all lemna Konungen utnämningsrätt till en del af ledamöterne inom vissa kathegorier, hvilket man förmenar vara enklare och möjligen snarare garantera de så kallade högre capaciteternas bland embetsmännen intråde. Vi hafve för vår del ej hört att någon diskussion alls ännu förevarit i kommitteen, att Konungen skulle deltaga i tillsättandet af ledamöter i folkrepresentationen, och det vore således af intresse att genom Allehanda få upplyst, hvem den man är; hvarom Allehanda talat, eller om hela notisen endast är en såkallad trefvare, eller förkännare. Vi underställe äfven vänligen Allehanda till besvarande, huruvida det sjelf anser egentligt, rationelt och ändamålsenligt, att en Regering, hvilken såsom vår, redan äger en så ölvervägande stor makt genom den uteslutande besittningen af den ekonomiska lagstiftningen, bör få en ytterligare tillökning i denna makt genom att tillsätta representanter, och detta under det så många andra konservativa elementer förut blifvit nedlagda deri på alla håll. Det låter väl något, att det vore enklare, att lemna regeringen en sådan utnämningsrätt, men denna enkelhet kan komma att stå nationen dyrt nog, ty landet kan icke alltid räkna på alt hafva konung Oscar till regent, och frågan gäller icke så mycket det närvarande ögonblicket, som fastmer hela nationens framtid, och meningen med reformen i det hela måtte väl vara, att få en bättre representation än den närvarande. I Norge är man så noggrann att ej lemna regeringsmakten för mycket inflytande inom storthinget, att ej ens statsråderne der kunnat få inträde. Detta är kanske för mycket, ehuru erfarenheten icke egentligen visat några onda följder deraf; men varsamheten fordrar åtminstone att se sig noga före, i fråga om en betydligare koncession af denna art. Det är icke heller gifvet, att Regeringen skulle utnämna de största kapaciteterna, men deremoti kan man taga för temligen afgjordt, att den icke skulle utse andra än sina devuerade; och då en af de vigtigaste fördelarna af det representativa samhällsskicket måste vara, alt när landets väl så fordrar kunna få regeringssystemet och rådgifvarepersonalen lämpade i enlighet med allmänna tänkesättet, så bör man väl vara säker, hvilka garantier i öfrigt finnas för folket, innan man, medgifver något, som kan motverka uppnåendet af detta önskvärda mål.