bållkasta sinsemellan. Man granskar hvaran
nan, förklarar sig, fäller omdömen, säger hvar
andra bjerta sanningar, visserligen ibland mec
oratoriska oOmsvep, men stundom äfven utan
Den fria undersökningen har begynt blifva
hvad man aldrig skulle hafva trott den om, en
ledamot af akademien.
Det namn, som denna gången borde genlju-
da i recipiendens tal — deus åminnelse, som
nu skulle firas — var Royer Collards. Kunde
väl detta namn, detta minne, begagnas till blotta
vältalighetsöfningar, i akademiens forntida smak?
Kunde man med granntåtsblomster affärda en
man, som med så hög värdighet genomgått de
stora och oförgätliga tidskiften, hvilkas gran-
skare och domare han var, på den vida skåde-
plats, der våra häfders omätliga dram för de
s dnaste 60 åren blifvit utspelad? Omöjligt!
Talaren har också följt utvecklingen af Royer
Collards känslor och åsigter steg för steg; han
har återgifvit de lifligaste och mest bländan-
de, så väl som de lättaste och sparsammaste
skiftningarne hos denna sällsamma och märk-
värdiga karakter, som var på en gång stats-
mannens, filosofens, författarens, den vise tön-
karens och det inbillningsrisa snillets; djer!
men ordnad, allvarsam men skämtfull, oböjlig
men ändå rörlig. Han har följt Royer Collard
alltifrån hans allvar!iga och kraitfulla sträfvan-
de som yngling, och vidare genom revolutio-
nen, republiken, kejsardömet och restaurationen
samt efter 4850 års statshvälfning; har visat
huru han af ingenting lät förändra, inskränka
eller kufva sig; huru han alltid stod upprätt,
stödd på sitt samvete, för att mot våldet full-
föla rättvisans seger, under en på samma gång
modig och klok, beslutsam och sansad strid,
hvilken blef hans lefnads ära.s — —
De franska tidningarnas loford öfver Abel
Remusats inträdestal tyckas fullkomligt rätt-
färdigade af det lofordades innehåll; men bifal-
let har sannolikt förökats derigenom att talaren
hållit sig nästan uteslutande vid sakförhållan-
den som tillhöra Frankrike, och undvikit all-
männa reflexioner. Några sådana, intressanta
eller upplysande äfven utom talarens fädernes-
land, förekomma dock, och af dem m-:ddela vi
här nedan det följande:
Det var Royer Collard, som aldraförst från
talaretribunen ådagalade vår tids förnämsta sam-
hällsvilkor: medelklassens öfvervigt. Före ho-
nom hade ingen frin denna ide utvecklat de
grunder, som böra läggas för representantval,
nemligen det omedelbara valsättet och jemnlik-
heten i valrätt. — Det politiskt kloka 1 tryckfri-
het och jurylagskipning: armeens rätta källa
och plats i fria samhällen: presterskapets till-
börliga ställning, när det upphört att vara en stat i
staten, och — likasom andra offentliga kall — un-!
lerordnats samhällsmyndigheten: trons och sam-
vetets okränkbarhet inför lagen, och d:t hädi-
ska i en lagstiftning, som söker med brottets
regel brännmärka dogmatiska skiljaktigheter:
lutligen folkens sjelfmyndighet inför det slags
miversalmonarki, som ömsevis kallat sig koa-
ition och helig allians: deras oberoende af
let vidunderliga förbund, åt hvilket — för att
yttja Royer Collards uttryck — Polens grus
ar den blodiga vaggan: — alla dessa makt-
åliggande föremål b-handlades af Royer Col-
ard med vältalighetens kraft och snillets afgö-
ande öfverlägsenhet.
Ett visst samband emellan politik och filo-
ofi har alltid varit nödvändig. Om filosofen
örblifver främmande för den yttre verldens
örhållanden, så förvirrar han sig eller dröm-
ner; han går åtminstone förlorad i systemer-
as vanmakt och grubbleriets maklighet; ban
ftynar, likt den konstnär, som vill framställa
et oåtergifliga; och sanningen är i hans hand
lott en dyrköpt leksak. Om, å andra sidan,
jatsmannen håll:r sig främmande för filosofiens
edning, så blir han blott en slafvisk tiiläm-
are af den samling tvetydiga maximer, som
nan sökt hedra med namn af statsskäln. Tyc-
ena inverka då på honom mer än iderna,
nteressena mer än rättsbegreppen; han förne-
rar styrelsekonsten till en konst att missleda,
ch vanärar myndigheten, derigenom att han!
ör lydnaden föraktlig. Arelystnad kan endast.
nses behörig för den, som väldet förädlar;
-— ÅA mt. AA - - r RR RAA AKER
S
i
——LL 0 RNA SKK SST SKER
EE — — — —
Vt hann nå snel senam Hasan lumnen nedris-
S