ligen, då hon passerade sista buset till venster
lett hus, hvilket då ägdes af en person, som
på en gång betänksam och hastig till sinne:
på en gång vänlig och högdragen, lika utmärk
Igenom redbara dygder som lysande fel, skulle
om icke falska vänner varit, hava triumfera
öfver oräkneliga fiender, och till slut fått njut:
den koria tid af en stormig makt, för hvilker
statsmän uppoffra mannaålderns helsa och hop-
pet om en lycklig ålderdom — då hon passe-
rade detta märkvärdiga kus, märkte bon plöts-
hgen, att platsen framför benne icke hade ni-
gon utgång, och, när hon förskräckt stadnade,
stängde hennes förföljare vägen för henne, så
att hon ej kunde undkomma.
En af dem fattade nu! hennes hand: Kors,
min sköna, hvarföre så grym? Bara en kyss
— bara en! Under det han talade, försökte
han taga henne om lifvet. Helena ryckte sig
ifrån honom och ilade bort, men fann nu vä-
gen spärrad af sin förföljares kamrat. då till
hennes förvåning en tredje person sakta sköt
undan den, som stod henne i vägen, steg fram
och bjöd henne sin arm, under det han kasta-
de stumma, utmanande blickar på hennes orid-
derliga förföljare. Helena lyfte hastigt sitt skyg-
ga öga Lill sin oväntade beskyddare: någonting
i hans ansigte, i hans min, hans ungdom, ingaf
henne genast förtroende. Mekaniskt och nästan
utan alt veta, hvad hon gjorde, lade hon sin
darrande hand på den arm, som tillbjöds henne.
De begge Lotharios sågo snopna ut. Den ene
drog upp sin skjortkrage, den andre svängde
sig, med ett tvunget skratt, om på klacken. Så
ung Percival syntes, och föga mer än gosse, som