(Insändt.) Uti Aftonbladet J4 302, för d. 30 sistl. Dec., har, efter riksbokslut-kontorets sammandrag af kronouppbörden i länen och Stockholms stad, enligt 4845 års summariska räkningar, ganska riktigt blifvit uppgifvet, att Hallands län står tecknadt för högsta restantiebeloppet, eller 103,373 rdr; men på det allmänheten icke må vara af den tanka, att den betydliga restsumman härleder sig från mindre drift i handläggningen af uppbörden, torde det vara i sin ordning att upplysa, att hvad som gör restsumman så högst betydlig, är den, på grund af kongl. krigskollegii, förvaltningens af sjöärenderne och kammarkollegii kungörelse af d. 20 Nov. 1841, för utsockne-frälsehemmanen i Halland debiterade rotevacanceafgift, utgörande från och med 4844 till och med 41845 tillsammans 90,340 rdr 40 sk. 9 r., hvilken. vacance-afgift, enligt kongl. Brefvet d. 5 Nov. 1842, väl skulle debiteras, men får icke uttagas innan frågan om utsocknets roteringsskyldighet i sin belhet blifvit pröfvad och afgjord. När således från 403,373 rdr afdrages 90,540 rdr Av sk. 9 r., återstår omkring 13,000 rdr, som skulle utgöra den egentliga restsumman för länet; men äfven denna summa tål sin förklaring, ty den bestod hufvudsakligast af ådömde böter, som innestodo i följd af anförde besvär, eller såsom beroende på förvandling, så att det restbelopp på kronoutskylderne, som berodde på konkurser och pantförsäljning, endast utgjorde 938 rdr 40 sk. 6 rst. Det gällande formuläret för summariska räkningarne upptager, såsom riksbokslut-kontorets sammandrag utvisar, endast en kolumn för restantierne; men om deremot restantiebeloppet, efter sin natur, fördeltes på tre kolumner, nemligen: en för medel, som bero på indrifning genom pantförsäljning, en för inbiberade eller på utslag beroende medel och en för medel, som innestå hos bortflyttade personer, beroende på indrifning efter begärd handräkning, så skulle genast falla i ögonen, huru uppbörden rätteligeh blifvit handlagd. Halmstad d. 18 Jan. 1847. C. W. J. Klevirström,; fLandskamerer.