förenas de. Emot denna förändring är cgentliga ingenting att anmärka; emedan bearbetaren obestridligen ägt rättighet att gifva sitt arbete hvilken tendeis han behagat och således ingen kunnat förmena honom att från en mera rent tragisk genre öfverflytta stycket inom skådespelets mera försonande eller modifierande fält. Sättet, hyarpå denna förändring blifvit verkställd, är i allmänhet cj heller misslyckadt, ehuru dervid förekommer något, som vi anse påkalla en lätt verkställd omskrifning eller åtminstone förkortning, brefvet nemligen ifrån prosten, hvari ifrågavarande hemlighet afslöjas, och deri bearbetaren vid valet af uttryck alltför mycket begagnat sig af plattheter, aldra helst då sjelfva ämnet är af den beskaffenhet att det, för publikens skull, bör behandlas med den största möjliga lätthet. Hvad Ammans besök i fängelset hos gubben Haraldsson skall tjena till, är ej heller lätt att inse. Att Haraldsson, under sådana omständigheter, som här förekomma, ej kan äga några upplysningar att lemna, rörande Gabriellas verkliga börd, ligger i sjelfva sakens natur. Det är också ifrån och med det!a besök, som egenteligen den del af Bearb:s tillägg börja, hvilka vi finna mindre rimliga. Att lita en ill dö! n beredd, af sitt samvete och sin ånger djupt förkrossad mördare, såsom Birger här visar sig, rymma, och det just ögonblicket före innan hans dödsdom skall verkställas, att derefter låta en så ojuridiskt uppställd kunglig nåd öfverbringas till honom af en så simpel och löjlig budbärare, på samma gång som man låter några kronobetjenter skjula — som: ett annat vilebråd — Erika, den goda, trogna, och älskvärda qvinnan, hvars moraliskt rena och varma, fläckfria väsende har från brottets väg återfört så till sägandes hela familjen: allt: detta är tillägg, som icke äger stöd i händel-. sens naturliga utveckling, och derföre förefaller alltför fristående och löst, saknande inre motiver. : Man kan måhärda icke förn ka vissa effekter äfven i ett och annat hära, men effekten är sökt — och ergo misslyckad — då den icke hvilar på en i planen cch ide:n inneboende naturlig grund. Efter vårt sätt alt se, föreställa vi oss, all detta skådespel ganska lätt skulle ha kunnat afslutats med fj-rde akten, några förändringar i sådant afseende förutsatte. Såsom ett effektrikt och pikant afbrott från de ur societeten eller ur Stockholmslifvet lånade alldagliga moder och klädedrägter, som man gemenligen återfinner på scenen, såg man här med verkligt nöje svenska skärgårdsmanecer och skutskeppare-kostymer. Herr Torsslow såsom Harald Haraldsson och herr Stjernström såsom Birger, voro förträffligt maskerade. Ju oftare man har tillfälle att se herr Torsslow och i desto mera olika roler han uppträder, ju större visar sig hans utmärkta skådespelare -talang. Herr Swartz spel, såsom Anton, var ganska lyckadt, hvarföre han äfven mera än en gång skördade välförtjent bifall. Mamsell Bergnehr utförde Gabriellas parti, och ehuru hon vid ett: och annat tillfälle rapellerade sin roll i Mormodren, visade hon dock andra ögonblick lyckliga bemödanden att verkligen vidga sitt spel och öfverstiga de gränsor, som ,skolan ännu tyckes omgifva henne med. M:lle Lindmark såsom Erika var älskvärd på sin plats och Hr Malmström utförde Askenbergs parti på ctt mästerligt sätt. Efter spektaklets slut inropades Hrr Swartz och Stjernström, och hälsades af publiken med stormande bifall. —d— SMER RESVE EKENS