förenas de. Emot denna förändring är cgent-
liga ingenting att anmärka; emedan bear-
betaren obestridligen ägt rättighet att gifva
sitt arbete hvilken tendeis han behagat och
således ingen kunnat förmena honom att från
en mera rent tragisk genre öfverflytta styc-
ket inom skådespelets mera försonande eller
modifierande fält. Sättet, hyarpå denna förän-
dring blifvit verkställd, är i allmänhet cj heller
misslyckadt, ehuru dervid förekommer något,
som vi anse påkalla en lätt verkställd omskrif-
ning eller åtminstone förkortning, brefvet nem-
ligen ifrån prosten, hvari ifrågavarande hemlig-
het afslöjas, och deri bearbetaren vid valet af
uttryck alltför mycket begagnat sig af platthe-
ter, aldra helst då sjelfva ämnet är af den be-
skaffenhet att det, för publikens skull, bör be-
handlas med den största möjliga lätthet. Hvad
Ammans besök i fängelset hos gubben Haralds-
son skall tjena till, är ej heller lätt att inse.
Att Haraldsson, under sådana omständigheter,
som här förekomma, ej kan äga några upplys-
ningar att lemna, rörande Gabriellas verkliga
börd, ligger i sjelfva sakens natur.
Det är också ifrån och med det!a besök, som
egenteligen den del af Bearb:s tillägg börja,
hvilka vi finna mindre rimliga. Att lita en
ill dö! n beredd, af sitt samvete och sin ån-
ger djupt förkrossad mördare, såsom Birger
här visar sig, rymma, och det just ögonblicket
före innan hans dödsdom skall verkställas, att
derefter låta en så ojuridiskt uppställd kunglig
nåd öfverbringas till honom af en så simpel
och löjlig budbärare, på samma gång som
man låter några kronobetjenter skjula — som:
ett annat vilebråd — Erika, den goda, trogna,
och älskvärda qvinnan, hvars moraliskt rena
och varma, fläckfria väsende har från brottets
väg återfört så till sägandes hela familjen: allt:
detta är tillägg, som icke äger stöd i händel-.
sens naturliga utveckling, och derföre förefaller
alltför fristående och löst, saknande inre motiver. :
Man kan måhärda icke förn ka vissa effekter
äfven i ett och annat hära, men effekten är
sökt — och ergo misslyckad — då den icke
hvilar på en i planen cch ide:n inneboende
naturlig grund. Efter vårt sätt alt se, före-
ställa vi oss, all detta skådespel ganska lätt
skulle ha kunnat afslutats med fj-rde akten,
några förändringar i sådant afseende förutsatte.
Såsom ett effektrikt och pikant afbrott från
de ur societeten eller ur Stockholmslifvet lånade
alldagliga moder och klädedrägter, som man
gemenligen återfinner på scenen, såg man här med
verkligt nöje svenska skärgårdsmanecer och skut-
skeppare-kostymer. Herr Torsslow såsom Ha-
rald Haraldsson och herr Stjernström såsom
Birger, voro förträffligt maskerade. Ju oftare
man har tillfälle att se herr Torsslow och i
desto mera olika roler han uppträder, ju större
visar sig hans utmärkta skådespelare -talang.
Herr Swartz spel, såsom Anton, var ganska
lyckadt, hvarföre han äfven mera än en gång
skördade välförtjent bifall. Mamsell Bergnehr
utförde Gabriellas parti, och ehuru hon vid ett:
och annat tillfälle rapellerade sin roll i Mor-
modren, visade hon dock andra ögonblick lyck-
liga bemödanden att verkligen vidga sitt spel
och öfverstiga de gränsor, som ,skolan ännu
tyckes omgifva henne med. M:lle Lindmark
såsom Erika var älskvärd på sin plats och Hr
Malmström utförde Askenbergs parti på ctt
mästerligt sätt. Efter spektaklets slut inropades
Hrr Swartz och Stjernström, och hälsades af pub-
liken med stormande bifall. —d—
SMER RESVE EKENS