indamål. Medlet är. narkotiskt och visar sig till
sitt yttre skick som en flyktig vätska, och för at
leråt gifva en större afdunstningsyta är en svamp St
fylld dermed och instoppad i en liten glaskula, som
har två halsar, hvaraf den ena är betäckt med en c
ventil, som öppnar sig utåt och den andra tillsluten i
med en propp. Vid begagnandet urtages proppen
och patienten insuger ur den med ventil försedda!
halsen den ånga, som den genom den andra halsen
inströmmande atmosferluften medtager från svam-j(
pens yta. Några särdeles-starka personer erfara in-l
gen verkan häraf, men de flesta blifva efter 2 tilll?
8 minuters inandning sanslösa, likväl med öppna
ögon och oförändrad puls. Utryckes under detl;
sanslösa tillståndet en tand, så gör patienten väl en.
åtbörd af smärta dervid, men efter uppvaknandet
vet han ej om hvad som händt. Bigelow har på
sålunda i sanslöst tillstånd försatta personer aftagit!
ben, hvarvid patienterna väl skreko till när neryvus
ischiacus genomskars; men efteråt visste de icke
om att de rönt någon plåga.
Enligt dr Bigelows omdöme passar detta döfnings-!
medel påtagligen vid korta operationer, huru smärt-
samma de äro för öfrigt; t. ex. amputationer och
utdragning af tänder. Fordrar åter operationen längre )
tid, så anser han redan smärtan af första inskärin-
gen förorda medlets användning; men man kan der-;
med utan våda underhålla narkotismen en hel tim-
ma. Medlets bruk finner han äfven antydt vid till-
fällen då en inställelse af muskelrörelsen kan vara
nyttig, t. ex. vid den kirurgiska behandlingen af
ledvridningar och inklämda bråck; och slutligen an-
ser han det brukbart såsom smärtstillande i vissa
sjukdomar, t. ex. kolik, för att minska muskelrörel-.
sen.
Patentägarne sägas utbjudatreceptet åt läkare, på
billiga vilkor.
— DEN CORSIKANSKA BLODSHÄMDEN. En fransk
tidning innehåller följande berättelse, vittnande om
det medeltidsbarbari, som ännu herrskar på Corsika:
Två familjer i Arbellara, Forcioli och Giusti-
niani, hafva sedan 42 år tillbaka hyst ett dödligt
hat till hvarandra. Under denna tidrymd hafva
Forcioli dödat tvenne Giustiniani, och desse hafva
utkräft en grym hämnd genom att mörda sex med-
lemmar af slägten Forcioli. De flerfaldiga försök,
som gjorts att återställa freden mellan de afsvurna
fienderna, hafva endast ökat deras raseri och föran-
ledt nya mord. Sedan någon tid hafva de begge
familjerna skiljt sig från samhället och förvandlät
sina hus till fästningar, hvilka ingenting fattas,
hvarken grafvar, murar med tinnar, betäckta vägar,
vakter både natt och dag, parole och lösen eller
annat sådant. De våga sig aldrig ut på fältet, utan
hålla sig ständigt inom sina befästningar, lemnande
jordens skötsel och matförråders anskaffande åt sina
tjenare och torpare.
Sådan var de begge familjernas ställning, då i et
öfvermått af raseri de öfverensstämmande förklara
de, att hädanefter fejden skulle vara utsträckt äfver
till deras tjenare och torpare. Första offret för den
na grymma utsträckning var en af Giustinianis tje
nare. Den 40 sistl. November, då en af desse, vic
namn Cesar Mozazoni, kom från sitt arbete på åkern
aflossade en Forcioli, som låg gömd bakom en tä
häck, mot honom ett bösskott med två kulor, hvil-
ka gingo igenom den olyckliges hufvud. Oaktadi
detta dödliga sår, hade Cesar Mozazoni nog styrke
att taga några steg för att fly, då hans oblidkelige
fiende krossade begge låren på honom genom et
nytt skott. s
När vederbörande myndighet blef underrättad on
detta ohyggliga mord, hade gerningsmannen redar
förenat sig med dem af hans slägt, hvilka för tidi
gare föröfvade mord nödgas uppehålla sig i berger
och skogarne.