indamål. Medlet är. narkotiskt och visar sig till sitt yttre skick som en flyktig vätska, och för at leråt gifva en större afdunstningsyta är en svamp St fylld dermed och instoppad i en liten glaskula, som har två halsar, hvaraf den ena är betäckt med en c ventil, som öppnar sig utåt och den andra tillsluten i med en propp. Vid begagnandet urtages proppen och patienten insuger ur den med ventil försedda! halsen den ånga, som den genom den andra halsen inströmmande atmosferluften medtager från svam-j( pens yta. Några särdeles-starka personer erfara in-l gen verkan häraf, men de flesta blifva efter 2 tilll? 8 minuters inandning sanslösa, likväl med öppna ögon och oförändrad puls. Utryckes under detl; sanslösa tillståndet en tand, så gör patienten väl en. åtbörd af smärta dervid, men efter uppvaknandet vet han ej om hvad som händt. Bigelow har på sålunda i sanslöst tillstånd försatta personer aftagit! ben, hvarvid patienterna väl skreko till när neryvus ischiacus genomskars; men efteråt visste de icke om att de rönt någon plåga. Enligt dr Bigelows omdöme passar detta döfnings-! medel påtagligen vid korta operationer, huru smärtsamma de äro för öfrigt; t. ex. amputationer och utdragning af tänder. Fordrar åter operationen längre ) tid, så anser han redan smärtan af första inskäringen förorda medlets användning; men man kan der-; med utan våda underhålla narkotismen en hel timma. Medlets bruk finner han äfven antydt vid tillfällen då en inställelse af muskelrörelsen kan vara nyttig, t. ex. vid den kirurgiska behandlingen af ledvridningar och inklämda bråck; och slutligen anser han det brukbart såsom smärtstillande i vissa sjukdomar, t. ex. kolik, för att minska muskelrörel-. sen. Patentägarne sägas utbjudatreceptet åt läkare, på billiga vilkor. — DEN CORSIKANSKA BLODSHÄMDEN. En fransk tidning innehåller följande berättelse, vittnande om det medeltidsbarbari, som ännu herrskar på Corsika: Två familjer i Arbellara, Forcioli och Giustiniani, hafva sedan 42 år tillbaka hyst ett dödligt hat till hvarandra. Under denna tidrymd hafva Forcioli dödat tvenne Giustiniani, och desse hafva utkräft en grym hämnd genom att mörda sex medlemmar af slägten Forcioli. De flerfaldiga försök, som gjorts att återställa freden mellan de afsvurna fienderna, hafva endast ökat deras raseri och föranledt nya mord. Sedan någon tid hafva de begge familjerna skiljt sig från samhället och förvandlät sina hus till fästningar, hvilka ingenting fattas, hvarken grafvar, murar med tinnar, betäckta vägar, vakter både natt och dag, parole och lösen eller annat sådant. De våga sig aldrig ut på fältet, utan hålla sig ständigt inom sina befästningar, lemnande jordens skötsel och matförråders anskaffande åt sina tjenare och torpare. Sådan var de begge familjernas ställning, då i et öfvermått af raseri de öfverensstämmande förklara de, att hädanefter fejden skulle vara utsträckt äfver till deras tjenare och torpare. Första offret för den na grymma utsträckning var en af Giustinianis tje nare. Den 40 sistl. November, då en af desse, vic namn Cesar Mozazoni, kom från sitt arbete på åkern aflossade en Forcioli, som låg gömd bakom en tä häck, mot honom ett bösskott med två kulor, hvilka gingo igenom den olyckliges hufvud. Oaktadi detta dödliga sår, hade Cesar Mozazoni nog styrke att taga några steg för att fly, då hans oblidkelige fiende krossade begge låren på honom genom et nytt skott. s När vederbörande myndighet blef underrättad on detta ohyggliga mord, hade gerningsmannen redar förenat sig med dem af hans slägt, hvilka för tidi gare föröfvade mord nödgas uppehålla sig i berger och skogarne.