Presten besvarade icke denna halft näsvis fråga. Barnen rådgjorde ett ögonblick, och kom mo till det resultatet, att, det tråkiga torge ändå var mindre tråkigt, än deras lilla vinds: kammare. Det blef nu moderns tur att öfver taga dem. Ehuru mr. Fielden var lika mår och öm om sina barn, som de fleste fäder, ble han dock en smula otålig, innan ylleschalar halsdukar och muddar voro i ordning, och innan de omständliga förmaningarne angående faran af att springa öfver gatan, att kiappa främmande hundar, etc. etc., voro till hällter slutade; — med en axelryckning och ett smål eende sköt han slutligen sakta ut barnen. stängde dörren och drog sn stol nära intill sin hustrus. Min vän, började han med ens, jag är högst orolig för den stackars flickans skull. ,Hvad! Miss Clavering? Ja, visst äter hon så godt som intet och sitter så tyst och drömmande för sig sjelf; men hon tar ju hvar dag emot mr. Mainwaring. Hvad kunna vi göra dervid? Hon är så stolt; jag är just rädd för henne.n Min vän, jag tänkte nu icke på miss Clavering, fastän jag ej ville falla dig i talet; ty hon är verkligen mycket att boklaga. Jag är öfvertygad, alt det var. bara för hennes skull du biföll Susannas bogäran och tog Blackman att vikariera för dig, medan vi alla foro hit upp,ihopp att London skulle ge henne liten förströelse. Vi lemnade allt huller om buller der hemma; jag skulle inte undra, om John nu gjort ända på äpplena Men,, återtog presten, utan att gifva akt på den olycksbådande spådomen, jag tänkte nu bara på Susanna. Du ser, huru blek och sorgsen -hon blifvit.n i Ja, hon är så ömsint, och kan ej annat än deltaga i sin systers bedröfvelse.n Men hennes syster är icke bedröfvad, fastän hon funderar mycket och håller sig undan ifrån oss; hon är bara förbehållsam. Tvärtom tror jag, att hon till och med redan tröstat sig öfver den stackars sir Miles död.n Och förlusten af den stora egendomen !