Presten besvarade icke denna halft näsvis
fråga. Barnen rådgjorde ett ögonblick, och kom
mo till det resultatet, att, det tråkiga torge
ändå var mindre tråkigt, än deras lilla vinds:
kammare. Det blef nu moderns tur att öfver
taga dem. Ehuru mr. Fielden var lika mår
och öm om sina barn, som de fleste fäder, ble
han dock en smula otålig, innan ylleschalar
halsdukar och muddar voro i ordning, och in-
nan de omständliga förmaningarne angående
faran af att springa öfver gatan, att kiappa
främmande hundar, etc. etc., voro till hällter
slutade; — med en axelryckning och ett små-
l eende sköt han slutligen sakta ut barnen.
stängde dörren och drog sn stol nära intill sin
hustrus.
Min vän, började han med ens, jag är högst
orolig för den stackars flickans skull.
,Hvad! Miss Clavering? Ja, visst äter hon
så godt som intet och sitter så tyst och dröm-
mande för sig sjelf; men hon tar ju hvar dag
emot mr. Mainwaring. Hvad kunna vi göra
dervid? Hon är så stolt; jag är just rädd för
henne.n
Min vän, jag tänkte nu icke på miss Cla-
vering, fastän jag ej ville falla dig i talet; ty
hon är verkligen mycket att boklaga.
Jag är öfvertygad, alt det var. bara för hen-
nes skull du biföll Susannas bogäran och tog
Blackman att vikariera för dig, medan vi alla
foro hit upp,ihopp att London skulle ge henne
liten förströelse. Vi lemnade allt huller om
buller der hemma; jag skulle inte undra, om
John nu gjort ända på äpplena
Men,, återtog presten, utan att gifva akt på
den olycksbådande spådomen, jag tänkte nu
bara på Susanna. Du ser, huru blek och sorg-
sen -hon blifvit.n i
Ja, hon är så ömsint, och kan ej annat än
deltaga i sin systers bedröfvelse.n
Men hennes syster är icke bedröfvad, fastän
hon funderar mycket och håller sig undan ifrån
oss; hon är bara förbehållsam. Tvärtom tror
jag, att hon till och med redan tröstat sig öf-
ver den stackars sir Miles död.n
Och förlusten af den stora egendomen !