hetens räkning, och den förskräckelse, som lät injagas hos underlydande. Striden hade slutligen allmänt — i muntli ga uttryck, skolrevisions-anföranden och bro chyrer — på gamla skolans sida tagit si den form, att hela Sverige tvangs i det gamla förfäktare se män, hvilka öfvergifvit skälen område, men likafullt qvarstodo vid sina på ståenden, följaktligen endast ville vara hemm På godtyckets gebiet, beredde att, ehuru an dans män, icke försvara sig genom det sanna utan exdast genom den materiella makt de in . nehade. Detta omdöme kan lå!a hårdt. Mer vi hemställa till hvar och en, huruvida det ä möjligt, att md bästa vila komma till någo annan slutsats, när man läser författare, hvilk: genom en god, åtminstone läsbar stil gifva pro på tankegåfva och bildning i öfrigt, likvälibe dömandet af nya skolsystemet yttra sig så äf ventyrligt befingdt, att man, för att rädda tror på Koncepi sternes förstånd, måste antaga dem ej af oförmåga, men med flit hafva ö!vergifvi skälens område ?). Imedlertid har den pedagogiska kampen upp hunnit sitt andra stadium, hvad de konservatives försök beträffar. Strategiens plan synes nu förändrad till det hufvudsyftet, att om möjligt förvrida sjelfva Nya Elementarskolan ifrån hvad hon ursprungligen varit och ämnats till Det är tydligt, att om man kunde lyckas sminingom i henne inskjuta sådana elementer, som till exempel af öfverlastad eller alldeles för mycken latinläsning, af. öfverdrifna scripta i vissa åt de gamla pedagogiska hållen lutande ämnen o. s. v.; så skulle man sedan en vacker dag kunna utropa: se denna skola! Den är förträfflig; men hvaruti skiljer den sig från våra gamla skolor? Nästan i ingenting! Alltså kan Nya Elem.-skolan då ej längre åberopas som en reformatorisk inrättning: hon är som alla andra. Till dessa steg har man visserligen icke ännu hunnit; men meningen, på vissa håll, att få in hr erkebiskop af Wingård i Nya Elem.skolans: direktion, synes knappt kunna hafva något annat syfte. Att hr af W. skulle, såsom Posttidnings-insändaren framkastar, eröfras, af det nya skolsystemet, och likasom hr Wallin göras till dess vän, är temligen enfaldigt. Vår närvarande erkebiskop är väl icke en man, om hvilken man har rättighet att förutsätta möjligheten af tänkesätts förändrande. Hvarmed skulle också denna ändring verkas? Genom det smickrande, att se sig försatt inom sjelfva den nya skolans styrelse? Säkert lyser detta ej synnerligt för hr af W. Men genom de skäl för sina pedagogiska grundsatser, som nya skolan hade att visa honom? Skulle dessa skäl betyda något för hr af W., så hade de säkert bevekt honom längesedan, emedan de aldrig hållits hemliga. Hvad uträtta skäl här vid lag? Det enda antagliga är således, att om hr erkebiskopen insattes ah meddirektör öfver Nya Elementarskolan, skulle hans förnämsta verksamhet förmodligen blifva att stöpa om skolan, så att hon ej längre förtjenade kallas ny, framför allt ej vidare kunde visa vägen för de gamla skolorna till den reorganisation, hvarom frågan ir. Man anser väl, att, så länge klass-system il! N. E. S. icke är infördt, och så länge ämnesäsning och fri flyttning der existera, är skoans system bibehållet. Sannt. Men — tänk m man en dag säger så här: det är synd om Ila dessa sökande, som ej kunna få inkomma l? den ypperliga Nya Elem.-skolan! Flere gossar j å icke rum i dess sal: större sal kan icke heler bekommas — — ergo låtom oss ptillåtaj. skolan att läsa i flere kamrar, med fördelandel. f lärarne på hvarje, — Sagdt och gjordt. Derned hade man klass-systemet åter infördt. Det öfriga som behöfdes, skulle nog en man af habiletet veta att i sinom tid småningm bereda så, att allt aflopp likt ett urverk, ch stå färdigt innan allmänheten viste ordet ff. — Posttidningsinsändaren har väl icke tänkt vå något af allt detta? Z ra OO a ov ) Se t. ex. den 4843 utkomna skriften: Svenska Elementar-läroverken och deras förbättrings, hvarom nyligen cen förtjenstfull motskrift allmän-lZ es AF La IT Å Hasalinc: Ach huvartill vi mad ( MA Oh kh mm bed