hade äran underrälta om min ankomst till Southampton, med min unga, älskade pensionär Susanna har två gånger skrifvit till sin syster. med bifogande af den anhållan, som hon, ianseende till sin naturliga blygsel, ej tordes uttryckligt yrka, 2lt miss Clavering milte tillåtas åter besäka henope. Miss Clavering har svarat på elt sätl, som man kunde vänta af en så nära sdägung, men kanske är hon lika rädd att förtörna er, som hennes syster. Nu, sedan den värdge prestm n, som hade åtagit sig att sköla min syssla, funnit lu ten osund på ställ t, och ber mig lösa honom ifrån vår ö:verenskommelse, hvarigenom vi för ett år utbytt våra befatiningar, ir jag emot min vilja nödsakad alt återvända hem, sedan, Gud vare lof! min älskade hustru redan blivit återställd till helsan, hvilket är en outsäglig nåd; och jag kan icke vara nog tacksam mot Försynen, som ej allcnast förlänat mig en oberoende ställning, med mer än tvåbundra pund om året, utan ock den bästa hustru och välartade barn — himmelens gå:vor, som jag vigar kalla pbjerta!ts rikedomp. Bäste sir Miles! jag ber er nu bevilja de två unga den glädjen att tillåta miss Encretia oförtöfvadt hesöka sin syster. Ehuru djerf denna min anhållan ir, vågar jag dock rikna på ert samtycke, och har derföre redin ställt i ordning ett ruin åt miss Clavering; och Susanna är flitigt satt med något, som jag för min del ej förstir mig på att bedöm:, men som alla i buset tycka em, neraligen en ganska vacker och smakfall toalettduk af musslin, med. utsydda rosor och förgätmigej samt tvenne stora silkestofsar, som kosta henne tre shilling och! fyra pence. Jag kan ej sluta, utan att ar allt bjerta tacka er för er ädelmodiga godhet emot! unga Ardworlh. Han är nu så innerligen förnöjd och vid så hurtigt mod, den stackars 805sen! Jag kommer ihåg, när jag en gång lemnade honom, såsom jag trodde, i fullt arbete med det välbekanta problemet i Euclides, ge-! an