hade äran underrälta om min ankomst till Sou-
thampton, med min unga, älskade pensionär
Susanna har två gånger skrifvit till sin syster.
med bifogande af den anhållan, som hon, ian-
seende till sin naturliga blygsel, ej tordes ut-
tryckligt yrka, 2lt miss Clavering milte tillåtas
åter besäka henope. Miss Clavering har svarat
på elt sätl, som man kunde vänta af en så
nära sdägung, men kanske är hon lika rädd att
förtörna er, som hennes syster. Nu, sedan den
värdge prestm n, som hade åtagit sig att sköla
min syssla, funnit lu ten osund på ställ t, och
ber mig lösa honom ifrån vår ö:verenskommel-
se, hvarigenom vi för ett år utbytt våra be-
fatiningar, ir jag emot min vilja nödsakad alt
återvända hem, sedan, Gud vare lof! min äl-
skade hustru redan blivit återställd till helsan,
hvilket är en outsäglig nåd; och jag kan icke
vara nog tacksam mot Försynen, som ej allc-
nast förlänat mig en oberoende ställning, med
mer än tvåbundra pund om året, utan ock den
bästa hustru och välartade barn — himmelens
gå:vor, som jag vigar kalla pbjerta!ts rikedomp.
Bäste sir Miles! jag ber er nu bevilja de två
unga den glädjen att tillåta miss Encretia oför-
töfvadt hesöka sin syster. Ehuru djerf denna
min anhållan ir, vågar jag dock rikna på ert
samtycke, och har derföre redin ställt i ord-
ning ett ruin åt miss Clavering; och Susanna
är flitigt satt med något, som jag för min
del ej förstir mig på att bedöm:, men som
alla i buset tycka em, neraligen en ganska
vacker och smakfall toalettduk af musslin, med.
utsydda rosor och förgätmigej samt tvenne stora
silkestofsar, som kosta henne tre shilling och!
fyra pence. Jag kan ej sluta, utan att ar allt
bjerta tacka er för er ädelmodiga godhet emot!
unga Ardworlh. Han är nu så innerligen för-
nöjd och vid så hurtigt mod, den stackars 805-
sen! Jag kommer ihåg, när jag en gång lem-
nade honom, såsom jag trodde, i fullt arbete
med det välbekanta problemet i Euclides, ge-!
an