kert rum. De voro likväl nog okloka att lemna honom , fi för sig sjelf, i stället för att ej släppa honom urn sigte. Följden var, att när de följande morgon in-lri trädde i rummet, funno de att! han hade hängt sign i en halsduk. i Den andre mördaren uppdagades på följande sätt:s En herde varseblef, då han för några månaderjd sedan vallade en fårhjord nära den lilla staden Cor-lh neilles, ett stycke tryckt, blått bomullstyg. Då hani skulle taga upp det, rönte han något motstånd,ö hvilket föranledde honom att gräfva upp jorden,la hvaruti han då fann ett begrafvet qvinnolik. Hanjlv angaf hos vederbörande myndighet, hvad han hadels funnit; och liket, som redan hade börjat ruttna,lr upptogs samt undergick läkarebesigtning, hvarige-i1 nom ådagalades!, att det var lemningen af en 47s eller 48 års qvinna. Som en flicka, vid namn Ho-11 ver, af denna ålder, saknades och man hade siglr bekant, att hon sednast hade varit sedd i sällskap ic med en ung man, vid namn Drouart, så blef dennels häktad och anklagad för mord samt hållen i fän-l, gelse någon tid, till dess, lyckligtvis både för hoif nom och rättvisan, flickan, som icke var död, utan: blott hade begifvit sig till en annan ort, återkom och sålunda befriade honom från anklagelsen. Po-4 lisen började derpå efterforska, huruvida någon an-ls nan qvinna saknades och fick upplysning om, attls en qvinna vid namn Catharina, hvilken tjenat på en gård i grannskapet, der hon hopsparat mellan 200 11 och 300 frans, hade lemnat sin tjenst i sällskap! med en man, vid namn Quenneville, hvilken tjenade på samma ställe och var vid samma ålder som hon, och hvilken hade narrat henne bort under fö gifvande, att han hade skaffat henne en bättre tjenst, samt sjelf på samma gång lemnade tjensten och trakten. Denna qvinna hade sedermera icke afhörts. Flera personer, som hade känt henne, aflade ed på, att likets kläder voro desamma, som hennes, ochj nära stället, der hon hade blifvit nedgräfd, funnos klädespersedlar, hvilka legat i ett knyte, som hon burit med sig från gården. Den enda omständighet, som kunde föranleda tvifyvel om hennes identitet, var utsagon af de läkare, som hade undersökt liket; men detta tvifvel undanröjdes genom den uppTysningen, att kroppen af en person om 35 år, med så litet förstånd som den nästan idiotiska Catharina hade haft, kunde vara i fysiskt afseende lika med en hälften så gammal, förnuftig qvinnas. Quenneville arresterades då, och ganska besvärande omständigheter förekommo genast emot honom. Vid första ransakningen upplystes, att han hade sagt åt sina kamrater i tjensten, att han någon gång skulle komma åt Catharinas sparpenning genom att föregifva, det han hade skaffat henne annan tjenst, och under det han ledsagade henne på vägen taga hennes penningar och sedan gå ifrån henne. De hade tillsammans lemnat gården och, Quenneville burit ett af hennes knyten. Personer hade sett honom på flera ställen förstöra mycket mera penningar än han kunde visa sig hafva på ärligt sätt åtkommit, och hans knif hittades nära stället, der liket fanns begrafvet. Det styrktes, att han, nära samma ställe och alldeles utur den väg, han påstod sig hafva fårdats, hade tappat ett betyg, hvilket han sedan hade kommit tillbaka för att återfå. Qvinnans död var förorsakad genom strypning. Quenneville hade först hängt henne vid grenen af ett träd, så att det skulle synas som hon hade begått sjelfmord; men efter några dagars förlopp hade han, afvetande att kroppen icke blifvit upptäckt, återvändt och nedgräft den. För att utan att väcka misstankar erhålla de för detta ändamål nödige verktygen, hade han sagt, att han skulle arbeta med någon gatläggare, och köpt sig en spade, pickyxa m. m. för tio francs. Qvällen efter detta köp hade han blifvit sedd nära skogen och följande dag sålt verktygen för hälften af hvad han betalt för dem, samt derefter lemnat trakten. Vid förhöret med honom sjelf, kunde han ej redogöra för det sätt, hvarpå han hade tillbragt den natt, då han troddes hafva begraft sitt offer, annat än genom uppgiften, att han hade sofvit på en höstack. Men som han hade penningar på sig och samma afton hade varit på tvenne värdshus, der han kunnat få nattqvarter, så befanns denna förklaring icke tillfredsställande. Den egentliga processen med fången förekom den 40 Nov. vid assisdomstolen i departementet, och räckte, i anseende till vittnenas ofantliga mängd, i tre dagar. I sitt försvar förnekade Quenneville, att hon någonsin nade uttryckt en afsigt att frånröfva Catharina hennes penningar, och sökte förklara den omständigheten, att han hade utgifvit mera penningar, än man visste honom ega, genom föregifvandet att han skulle hafva hopsparat 300 francs, hvilka legat gömda i ett stall, till dess han gick ur sin tjenst. Han erkände att han hade ljugit, då han sade åt den olyckliga qvinnan, att han hade skaffat henne tjenst, men försäkrade, att han blott hade följt henne ett kort stycke väg och vid ett derunder uppkommet gräl skiljts ifrån henne. Detta försvar båtade till intet emot massan af vittnesmål emot honom, och juryn förklarade honom skyldig utan mildrande omständigheter. Iföljd häraf blef han dömd till döden. een EN FINSK TILLDRAGELSE.