kert rum. De voro likväl nog okloka att lemna honom , fi
för sig sjelf, i stället för att ej släppa honom urn
sigte. Följden var, att när de följande morgon in-lri
trädde i rummet, funno de att! han hade hängt sign
i en halsduk. i
Den andre mördaren uppdagades på följande sätt:s
En herde varseblef, då han för några månaderjd
sedan vallade en fårhjord nära den lilla staden Cor-lh
neilles, ett stycke tryckt, blått bomullstyg. Då hani
skulle taga upp det, rönte han något motstånd,ö
hvilket föranledde honom att gräfva upp jorden,la
hvaruti han då fann ett begrafvet qvinnolik. Hanjlv
angaf hos vederbörande myndighet, hvad han hadels
funnit; och liket, som redan hade börjat ruttna,lr
upptogs samt undergick läkarebesigtning, hvarige-i1
nom ådagalades!, att det var lemningen af en 47s
eller 48 års qvinna. Som en flicka, vid namn Ho-11
ver, af denna ålder, saknades och man hade siglr
bekant, att hon sednast hade varit sedd i sällskap ic
med en ung man, vid namn Drouart, så blef dennels
häktad och anklagad för mord samt hållen i fän-l,
gelse någon tid, till dess, lyckligtvis både för ho- if
nom och rättvisan, flickan, som icke var död, utan:
blott hade begifvit sig till en annan ort, återkom
och sålunda befriade honom från anklagelsen. Po-4
lisen började derpå efterforska, huruvida någon an-ls
nan qvinna saknades och fick upplysning om, attls
en qvinna vid namn Catharina, hvilken tjenat på en
gård i grannskapet, der hon hopsparat mellan 200 11
och 300 frans, hade lemnat sin tjenst i sällskap!
med en man, vid namn Quenneville, hvilken tjena-
de på samma ställe och var vid samma ålder som
hon, och hvilken hade narrat henne bort under fö
gifvande, att han hade skaffat henne en bättre tjenst,
samt sjelf på samma gång lemnade tjensten och
trakten. Denna qvinna hade sedermera icke afhörts.
Flera personer, som hade känt henne, aflade ed på,
att likets kläder voro desamma, som hennes, ochj
nära stället, der hon hade blifvit nedgräfd, funnos
klädespersedlar, hvilka legat i ett knyte, som hon
burit med sig från gården. Den enda omständig-
het, som kunde föranleda tvifyvel om hennes identi-
tet, var utsagon af de läkare, som hade undersökt
liket; men detta tvifvel undanröjdes genom den upp-
Tysningen, att kroppen af en person om 35 år, med så
litet förstånd som den nästan idiotiska Catharina
hade haft, kunde vara i fysiskt afseende lika med
en hälften så gammal, förnuftig qvinnas. Quenne-
ville arresterades då, och ganska besvärande om-
ständigheter förekommo genast emot honom. Vid
första ransakningen upplystes, att han hade sagt åt
sina kamrater i tjensten, att han någon gång skulle
komma åt Catharinas sparpenning genom att före-
gifva, det han hade skaffat henne annan tjenst, och
under det han ledsagade henne på vägen taga hen-
nes penningar och sedan gå ifrån henne. De hade
tillsammans lemnat gården och, Quenneville burit ett
af hennes knyten. Personer hade sett honom på
flera ställen förstöra mycket mera penningar än han
kunde visa sig hafva på ärligt sätt åtkommit, och
hans knif hittades nära stället, der liket fanns be-
grafvet. Det styrktes, att han, nära samma ställe
och alldeles utur den väg, han påstod sig hafva får-
dats, hade tappat ett betyg, hvilket han sedan hade
kommit tillbaka för att återfå. Qvinnans död var
förorsakad genom strypning. Quenneville hade först
hängt henne vid grenen af ett träd, så att det
skulle synas som hon hade begått sjelfmord; men
efter några dagars förlopp hade han, afvetande att
kroppen icke blifvit upptäckt, återvändt och ned-
gräft den. För att utan att väcka misstankar er-
hålla de för detta ändamål nödige verktygen, hade
han sagt, att han skulle arbeta med någon gatläg-
gare, och köpt sig en spade, pickyxa m. m. för tio
francs. Qvällen efter detta köp hade han blifvit sedd
nära skogen och följande dag sålt verktygen för
hälften af hvad han betalt för dem, samt derefter
lemnat trakten. Vid förhöret med honom sjelf, kun-
de han ej redogöra för det sätt, hvarpå han hade
tillbragt den natt, då han troddes hafva begraft sitt
offer, annat än genom uppgiften, att han hade sof-
vit på en höstack. Men som han hade penningar
på sig och samma afton hade varit på tvenne värds-
hus, der han kunnat få nattqvarter, så befanns den-
na förklaring icke tillfredsställande. Den egentliga
processen med fången förekom den 40 Nov. vid as-
sisdomstolen i departementet, och räckte, i anse-
ende till vittnenas ofantliga mängd, i tre dagar. I
sitt försvar förnekade Quenneville, att hon någonsin
nade uttryckt en afsigt att frånröfva Catharina hen-
nes penningar, och sökte förklara den omständighe-
ten, att han hade utgifvit mera penningar, än man
visste honom ega, genom föregifvandet att han
skulle hafva hopsparat 300 francs, hvilka legat göm-
da i ett stall, till dess han gick ur sin tjenst. Han
erkände att han hade ljugit, då han sade åt den
olyckliga qvinnan, att han hade skaffat henne tjenst,
men försäkrade, att han blott hade följt henne ett
kort stycke väg och vid ett derunder uppkommet
gräl skiljts ifrån henne. Detta försvar båtade till
intet emot massan af vittnesmål emot honom, och
juryn förklarade honom skyldig utan mildrande om-
ständigheter. I- följd häraf blef han dömd till dö-
den.
een
EN FINSK TILLDRAGELSE.