MINDRE TEATERN. Mormodern. Komedi i tre akter, af Ewgen Scribe, öfversältning. Denna treaktskomedi är en täck, treflig oci behaglig skildring ur salongslifvet, tecknad a Scribes lälta pariserpenna. Planen eler intri gen är icke ovanligt stor och originel, men na turlig, enkel och gratiöst atundad. I dialog. blixtrar ej någon oupphörlig urladdning a! in fall och qvickhet; men den är mjuk, osökt smekande, lätt och flärdfri. Det hela gör, så som en klar och harmonisk spegelbild ur ct älskvärdt, elegant familjeli!, ett ljuft intryck pi åskådaren. Den egentliga händelsen är i kort het följande. En ung marinlöjtnant hr Ami dee, nyss återkommen från en lång sjöexpedi tion, upptäcker att han har alt tacka fru Då: Chavannes ej allenast för det att han blef ut kommenderad, utan ä:ven blilvit under expe ditionen väl mottagen i flera främmande ham nar, samt slutligen äfven derföre — att har just nu blifvit befordrad. Varm, liflig, ung domlig och !ramförallt tacksam, märker har icke !ru de Chavannes 60 år, utan ser endas hennes goda hjerta och behagliga väsende,som understödt af den förnäma verldens elegans sätt, ännu göra henne rätt intagande. Fru de Chavannes hjerta upptages dock af en annar flammap, ett ungdomsminne — hon har älska! Amadees far, och önskar att sonen nu skall gift: sig med hennes dotterdotter, den unga Adine och hon genomför äfven denna plan med lycklig och fin takt, dervid understödd af general de Bresson, en af hennes äldre tillbedjare. Mer om pjesens alla partier sluta sig tillsamman med elastisk mjukhet och genomdoftas af en god socictets ljufva och rena behag, var spelet — exekutionen — icke mindre lyckligt Fru de Chavannes parti spelades af fru Eriksson, som nu åter, eiter flera års bortovaro. uppträdde för hufvudstadens publik, utan all man kunde märka det hon egentligen förlora något af det fina, takt:ulla och intagande spel som alltid gjort henne så gerna sedd och törskaffat henne rygte såsom vår, i genren af en fin verldston, utmärktaste skådespelerska. Vid hennes sida debuterade i Adires roll en ung m:ll Bergnehr. Och om det äfven är omöjligt alt i någon min förespå hennes framtid på scenen, var det likväl med stort intresse som man såg henne taga sina första steg derstädes. Icke utan en viss älskvärd och naiv originalitet utförde och sade hon sin roll; vissa Öögonblick låg till och med i hennes spel någonting luftigt lätt, någonting drömmande poetiskt, utan att vi våga afgöra huruvida det härflöt från ett inneboende sinne för den dramatiska konsten, eller kunde vara följden af en blyg och rädd känsla, så naturlig, framförallt hos en ung flicka, hvilken för första gången debuterar inför en större allmänhet. Hennes röst lörekom späd och svag, men torde-väl vinna i styrka, allt som hon blir vanare vid skådebanan. Hr Torsslow utförde general de Bressons roll och hr Stjernström marinlöjtnanten Amadee. Så väl besatta som rollerna således voro, utfördes äfven stycket med en fullkomlig ensemble. Fördelen för den mindre teatern att nu räkna fru Eriksson bland sina talanger, skall säkert ganska snart förmärkas. M:ll Bergnebrs uppträde var äfven lofvande, hvadan vi också gerna gratulera till denna acquisition. —d—