innelaltas Icke narutt patapligtil UTI SMMSatsttfej V
tt friherre Gyllengranat är hatore af sjelfständig-s
et; att ban vill frånkänna hvarje militär rättighe-
en att vara menniska och medborgare; att han
ätter värde på mjuka ryggar; att han gynnar lyck-
ökare; att han befordrar endast sådane, som låta
vehandla sig som skoputsare; att han hatar Najaden
ch derföre vill öfva orättvisa mot anförvandter till
Najadens redaktör, samt slutligen att han har bak-
ym kulisserna stående betyggifvandr.
Sist hemställes, dels om kaptenlöjtnant P. Ameen
jelf vid något annat tillfälle eller ens nu kunnat
atan förtrytelse upptaga Najadens yttranden, serde-
i
kb
I
s
!
1
es det, att en person — skickligheten må vara hvil-
ken som helst — blifvit vid befordran förbigången.
derföre att han ej låtit förmän behandla sig som en-
skoputsare; samt dels om icke ett sådant yttrande,
utan någon långdragen och falsk konklusion, bland
annat innebär: att regementsofficerarne vid flottan
vilja behandla sina subalterner såsom skoputsare.
. 0 73.
RÄTTEGÅNGS- OCH POLISSAKER.
— En okänd qvinnas lik har funnits uppflutet i
sjön vid Röda bodarne och för besigtnings under-
gående blifvit affördt till bårhuset.
— En af Kongl. musei taflor hade yarit uppsatt
på väggen i Kongl. bibliotekets trappa och blifvit
derifrån bortstulen förliden höst. Den har nu ny-
ligen, efter att hafva gått genom flera händer, kom-
mit till rätta, på så sätt, att dess sednaste innehaf-
vare utbjudit den till salu i K. museum, der taflan
då igenkändes och anhölls. En bokbindarlärling vid
namn Axel Gustaf Hesse, som flera gånger besökt
biblioteket för att till inbindning emottaga böcker,
äfvensom för att aflemna sådana, hade vid ett
tillfälle tillgripit ifrågavarande tafla. Jag visste ej
hvad jag tänkte på, urskuldade sig den tilltalade
vid polisförhöret. Ynglingen är häktad och kom-
mer att undergå ransakning vid kämnersrätten. Taf-
lan är blott en kopia; den värderas till 6 riksdaler
banko.
— I sammanhang med det i Aftonbladet sistl.
tisdag omnämda slagsmålet emellan åkardrängarne
Pettersson och Christiansson har förekommit ett dy-
likt mål emot en annan åkardräng vid namn Gustaf
Fröjd. Denne hade af en matros, Johan Ferner,
emottagit ett par riksdaler i förskott på skjutslega,
men när Ferner ville åka, hade krakel uppstått;
Fröjd hade dervid framtagit en knif och sårat Fer-
ner i handen. Detta uppträde, som föreföll å en
krog vid Brunkebergs torg förliden lördag, hade
gifvit anledning till det, då åkardrängen Christians-
son sårade åkardrängen Pettersson. Fröjd har blif-
förklarad skyldig att träda i häkte, likasom Chri-
stiansson. Begge målen äro remitterade till käm-
nersrätten.
— En sak af allvarsamt utseende förekom sistl.
usdag i poliskammaren. En våginspektor W., som
jemte ett par andra personer aftonen den 47 i förra
månaden innevarit på konditoriet i Kastenhoffshuset,
hade, i anledning af något i förstugan uppkommet
oväsende, dit utgått och då blifvit öfverfallen af en
studerande N- H., hvilken vid tillfället varit något
upprymd,. H. hade ryckt W. i halsduken och
tilldelat honom några oqväden. Då W. sedermera
kl. mellan 42 och 4 på natten var på väg till sitt
hem, vid Skeppsbron, hade han utanför riksarkivets
-hus vid Saltkompanigränden blifvit af en person
tilltalad med ett god afton, min gunsti herre,
tack för sist på Kastenhoff! hvarpå den obekante
med något groft vapen tilldelat W. åtskilliga slag i
hufvudet och på kroppen; sedan hade han tagit till
flykten uppåt gränden. Två patrullkarlar hade der-
efter mött den blödande W. och ledsagat honom
till hans bostad. Vid polisförhöret bar W. betyd-
liga märken efter misshandlingen; han hade erhål-
lit djupa sår öfver hjessan och vid venstra ögat
samt blånader å venstra bröstet, dock voro åkom-
morna icke af farlig beskaffenhet.
H. erkände, helt frimodigt, att han, efter upp:
trädet på Kastennom, VIU Sarnvmpunmgranmeve var
dat W:s ankomst, och att han, då vederparten an
ländt till det uppgifna stället, tilldelat honom nägrå
slag med sin käpp. Allmänna åklagaren mätte hafve
blifvit så förvånad öfver den tilltalades öppenhjer
tighet, att han glömt framställa något påstående.
I dag skulle målet åter förekomma, men partern:
lära hafva vänligen uppgjort sins emellan och de
blir således ingenting af hela saken.
a ——
ww—Er——