stadganden 1 delta ämne. Det enda, man an ser finnas, angår det fall, att embetsocl tjenstemannen är af sjukdom från tjenstens ut öfning hindrad, i hvilken händelse hun pröfva vara ovilkorligen berättigad att, utan ringast afdrag, åtnjuta hela lönen. Stadgande häron förmenas innefaltes uti ett Konung Cerl XI:s be slut d. 23 Sept. 4688, hvilket likväl i sjel va ver ket icke .nnebåller ett sådant stadgande och ej hel ler är allmän lag i något hänseende ,ehuru de sålunda hiifvit tillämpadt, utan endast utgör et beslut i ett serskildt fall. För bestyrkande hära må detta beslut, hvilket aldrig varit ofliciel kungjordt, utan måste i riksarkivet uppletas hör ordcgrannt inöras, så lydande: Kongl. Maj:ts Nådiga Resolution uppi Assgssorns uti Götha HofRätt, Ehrlig oci förståndig Achatius Bagers insinuerade un derdåniga suplique; gifven Stockholm der 23 September 1688. Såsom det är Kongl. Maj:t aldeles obekant, at någon skall söka undangå eller tränga Assessorei ifrån sin tjenst, varandes icke heller Kongl. Maj:t tankar ati låta taga densamma ifrån en trogen oci redelig tjenare, derföre, att Gud hafver lagt honon sjukdom uppå; Fördenskuld förklarar Kongl. Maj: härmed Nådeligen, att så väl han som the andre som troligen tjent hafva, skola lefva i säkerhet oci vara der vissa uppå, ntt the för ålder och sjukdom: skuld intet skola blifva förskjutne eller han pericli tera om sin lön och annan rättighet, utan sådan oafkortadt hafva att åtnjuta sig och the sina til hjelp och understöd. Actum ut Supra. CAROLUS. I. Walenstedt. En hvar finner, att denna resolution alldeles icke är någon allmän författning derom, att en tjenste iman skall ovilkorligen vara berättigad till åtnjutande af hela lönen oafkortad, när han af sjukdom är frår tjenstens bestridande hindrad, och att, om resolutionen skall gifvas en vidsträcktare tillämpning eller antagas afse andra embetsoch tjenstemän än sökanden assessor Bager, denna tillämpning icke kan ega rum för andra fall, än då en tjensteman är af både åld r och sjukdom — dessa begge förhållanden förenade, men icke det sednare enskildt — utur ståndsatt att sköta tjensten och sålunda inträffar det fall, då, enligt i sednare tider utfärdade författningar, en tjensteman är berättigad att taga afsked E med bibehållande af full lön å indragningsstat. Det synes väl vara hirdt, att en tjensteman, som af sjukdom hindras från tjen tens utöfning, skall för detta, af honom sjelf icke vållade förfall, plikta medelst förlust till större eller mindre del af lönen, som icke sällan, måhända i de fleste fall utgör det enda, i allmänhet knappt tillskurna medlet för hans lUfsbergning, men, å andra sidan, får väl afseende hafvas å andra parten, det är staten, ty icke är det billigt, att staten skall för intet bortgifva den bestämda lönen och derjemte godtgöra den v:carierande tjenstemannen, samt sålunda komma att aflöna två i stället för en, hvars verksamhet allena staten tarfvar. För alla andra falf, än då tjenstledigheten sökes för sjukdom, finnes alldeles icke något gällande stadgande, huru med lönen bör förhållas, icke ens nagot sådant, som i fråga om sjukdom, i 4688 års resolution förmenas innefattas; hvarföre ock i sådana fall olika förfarits Nödvändigheten af bestämda föreskrifter torde vara ostridig. Om ett stadgande, så afseende alla fall, som. det för Kongl. kansliet redan gifna, meddeltes för embetsoch tjenstemän i allmänhet, komme det naturligtvis äfven att innefatta den händelse, att tjenstledigheten sökes i ändamål att bevista riksdag, men detta fall torde, med an!edning af de irriga begrepp, som derom velat göra sig gällande och måhända af mängden hysas, likväl tarfva att närmare beröras. Af föreskriften i 79 8 R ksdagsordningen, att ningen af Ridderskapet och Adeln, som, enligt Riddarhusordningen, till säte och stämmo berättigad är, icke heller någon lagligen kallad eller vald Riksdagsman för annat stånd må kunna, af hvad anledning som helst, förmenas att Riksdagen bevista, har nemligen den slutsats velat göras gällande, att, om t. ex. en adelig embetseller tjensteman vill infinna sig vid riksdag, han äfven har ovilkorlig rättighet att under tiden uppbära sin lön oafkortad och således icke någon skyldighet att afstå något till vikarien, när sådan tillförordnas. Klart är likväl, alt det citerade stadgandet icke kan eller får gifvas en slik tydning, hvilket ock af Kongl. Ma::t blifvit förklaradt i ett serskildt fall, som innefattas i ett till Kongl. krigskollegium den 2 Mars 1840 aflåtet Kongl. Bref, hvilket innehåller: att, om än, jemlikt 79 Riksdagsordningen, adelsman, som är berättigad till säte och stämma på Riddarhuset, icke kan förvägras att för riksdagsmannarättens utöfning njuta ledighet från innehafvande tjenst, Kongl. Maj:t likvälj ansett deraf icke följa befrielse från åliggandet att ombesörja, det hans tjenst under tiden blifver bestridd, hetst Kronans tjenst i vidrigt fall! kunde komma att eftersättas; hvadan Kongl. Moaj!t, med tillämpning af Kongl. Brefvet den 23 September 4766, förklarade, att deaf Krigskollegii embetsoch tjenstemin, som äga säte och stämma på Riddarhuset och af sådan an-. ledning vilja njuta tjenstledighet, skola, ehvad. de äro ledamöter af utskott eller icke, vara! pligtige att, i och för bestridandet af deras! tjenstgöromål, af ägande löneinkomster afstå så : mycket, som motsvarar half lön i sistatenste( ! graden, så framt icke, med kollegii samtycke, annan öfverenskommelse kan. träffas.