stadganden 1 delta ämne. Det enda, man an
ser finnas, angår det fall, att embets- ocl
tjenstemannen är af sjukdom från tjenstens ut
öfning hindrad, i hvilken händelse hun pröfva
vara ovilkorligen berättigad att, utan ringast
afdrag, åtnjuta hela lönen. Stadgande häron
förmenas innefaltes uti ett Konung Cerl XI:s be
slut d. 23 Sept. 4688, hvilket likväl i sjel va ver
ket icke .nnebåller ett sådant stadgande och ej hel
ler är allmän lag i något hänseende ,ehuru de
sålunda hiifvit tillämpadt, utan endast utgör et
beslut i ett serskildt fall. För bestyrkande hära
må detta beslut, hvilket aldrig varit ofliciel
kungjordt, utan måste i riksarkivet uppletas
hör ordcgrannt inöras, så lydande:
Kongl. Maj:ts Nådiga Resolution uppi
Assgssorns uti Götha HofRätt, Ehrlig oci
förståndig Achatius Bagers insinuerade un
derdåniga suplique; gifven Stockholm der
23 September 1688.
Såsom det är Kongl. Maj:t aldeles obekant, at
någon skall söka undangå eller tränga Assessorei
ifrån sin tjenst, varandes icke heller Kongl. Maj:t
tankar ati låta taga densamma ifrån en trogen oci
redelig tjenare, derföre, att Gud hafver lagt honon
sjukdom uppå; Fördenskuld förklarar Kongl. Maj:
härmed Nådeligen, att så väl han som the andre
som troligen tjent hafva, skola lefva i säkerhet oci
vara der vissa uppå, ntt the för ålder och sjukdom:
skuld intet skola blifva förskjutne eller han pericli
tera om sin lön och annan rättighet, utan sådan
oafkortadt hafva att åtnjuta sig och the sina til
hjelp och understöd. Actum ut Supra.
CAROLUS.
I. Walenstedt.
En hvar finner, att denna resolution alldeles icke
är någon allmän författning derom, att en tjenste
iman skall ovilkorligen vara berättigad till åtnjutande
af hela lönen oafkortad, när han af sjukdom är frår
tjenstens bestridande hindrad, och att, om resolu-
tionen skall gifvas en vidsträcktare tillämpning eller
antagas afse andra embets- och tjenstemän än sö-
kanden assessor Bager, denna tillämpning icke kan
ega rum för andra fall, än då en tjensteman är af
både åld r och sjukdom — dessa begge förhållan-
den förenade, men icke det sednare enskildt — utur
ståndsatt att sköta tjensten och sålunda inträffar det
fall, då, enligt i sednare tider utfärdade författnin-
gar, en tjensteman är berättigad att taga afsked
E med bibehållande af full lön å indragningsstat.
Det synes väl vara hirdt, att en tjensteman,
som af sjukdom hindras från tjen tens utöfning,
skall för detta, af honom sjelf icke vållade för-
fall, plikta medelst förlust till större eller min-
dre del af lönen, som icke sällan, måhända i
de fleste fall utgör det enda, i allmänhet knappt
tillskurna medlet för hans lUfsbergning, men, å
andra sidan, får väl afseende hafvas å andra
parten, det är staten, ty icke är det billigt, att
staten skall för intet bortgifva den bestämda
lönen och derjemte godtgöra den v:carierande
tjenstemannen, samt sålunda komma att aflöna
två i stället för en, hvars verksamhet allena
staten tarfvar.
För alla andra falf, än då tjenstledigheten sö-
kes för sjukdom, finnes alldeles icke något gäl-
lande stadgande, huru med lönen bör förhållas,
icke ens nagot sådant, som i fråga om sjukdom,
i 4688 års resolution förmenas innefattas; hvar-
före ock i sådana fall olika förfarits
Nödvändigheten af bestämda föreskrifter torde
vara ostridig.
Om ett stadgande, så afseende alla fall, som.
det för Kongl. kansliet redan gifna, meddeltes
för embets- och tjenstemän i allmänhet, komme
det naturligtvis äfven att innefatta den händel-
se, att tjenstledigheten sökes i ändamål att be-
vista riksdag, men detta fall torde, med an!ed-
ning af de irriga begrepp, som derom velat
göra sig gällande och måhända af mängden hy-
sas, likväl tarfva att närmare beröras.
Af föreskriften i 79 8 R ksdagsordningen, att
ningen af Ridderskapet och Adeln, som, enligt
Riddarhusordningen, till säte och stämmo be-
rättigad är, icke heller någon lagligen kallad
eller vald Riksdagsman för annat stånd må
kunna, af hvad anledning som helst, förmenas
att Riksdagen bevista, har nemligen den slut-
sats velat göras gällande, att, om t. ex. en ade-
lig embets- eller tjensteman vill infinna sig vid
riksdag, han äfven har ovilkorlig rättighet att
under tiden uppbära sin lön oafkortad och så-
ledes icke någon skyldighet att afstå något till
vikarien, när sådan tillförordnas. Klart är lik-
väl, alt det citerade stadgandet icke kan eller
får gifvas en slik tydning, hvilket ock af Kongl.
Ma::t blifvit förklaradt i ett serskildt fall, som
innefattas i ett till Kongl. krigskollegium den 2
Mars 1840 aflåtet Kongl. Bref, hvilket innehål-
ler: att, om än, jemlikt 79 Riksdagsordnin-
gen, adelsman, som är berättigad till säte och
stämma på Riddarhuset, icke kan förvägras att
för riksdagsmannarättens utöfning njuta ledighet
från innehafvande tjenst, Kongl. Maj:t likvälj
ansett deraf icke följa befrielse från åliggandet
att ombesörja, det hans tjenst under tiden blif-
ver bestridd, hetst Kronans tjenst i vidrigt fall!
kunde komma att eftersättas; hvadan Kongl.
Moaj!t, med tillämpning af Kongl. Brefvet den
23 September 4766, förklarade, att deaf Krigs-
kollegii embets- och tjenstemin, som äga säte
och stämma på Riddarhuset och af sådan an-.
ledning vilja njuta tjenstledighet, skola, ehvad.
de äro ledamöter af utskott eller icke, vara!
pligtige att, i och för bestridandet af deras!
tjenstgöromål, af ägande löneinkomster afstå så :
mycket, som motsvarar half lön i sistatenste-
(
-
!
graden, så framt icke, med kollegii samtycke,
annan öfverenskommelse kan. träffas.