4UCHIUICH: Talk OM VI SKULNC yttfral så OM Vadgll
Allebauda? För öfrigt, och hvad sjelfva saken n
angår. vore det i sanning intressant att få ve-8
ta hvad det egentligen är, som skolat gilva hr fi
t
Palmblad ett annat begrepp om den liberala
pressens åsigter öfver Norge, än han tilläfven- ti
tyrs fått genom Aftonbladet? Måhända hadeli
ban bordt läsa Allehandas artiklar år 1839 om ja!
Norskhetsifvern m. m., under polem ken härom e!
med 4. B.? Men i afseende på denna polemik Y
har ju Allehanda sedermcora sjelf erkän, alt
det da för tiden lät narra sig, af något, som
man kunde jem öra med hvad samma blad ny- fi
ligen velat kalla en invext (?) respekt för den la
gamla ormen, nemligen tit. Argus, hvilken ä
soufflerade Allehanda vid dessa artiklar. g
Är meningen åter, att hr Palmblad borde
hafva läst Winterbladets uppattning af de
Norska sakerna, så är den ju alldeles likadan ,
med A:tonbladets? Vi vete således icke, hvadlg
som i sak kunnat föranleda den ofvanstående ti
lilla villygten, eller huruvida någon annan för-m
grund dertill finnes, än behofvet, att gi!-S
klarin:
va luft just nu ål en sådan känsla af öfver-
sitteri, hvaröfver Allehanda beklagar sig från
vår sida. I
Hvad den der barnsligheten beträffar, att om-c
tala som ett prof på vänlighet, att Allehanda,d
såsom et litet hjelpvapen i den politiska stri-5
den eller åtminstone för att hugsvala sig sjelf,
utan all anledning ciler rimligt skäl, för tillfäl-
let rusat på Aitonbladsförläggarens andra litie-!e
rära för: tag; så må det gerna anses barnsligt, g
att ej alldeles opåmint lata diskreditera sig — lic
men vi hysa derom andra tankar.
Men deremot utgör den mer eller mindre
grannlagenhet, hvarmed reconsentkallet utövas
al pressen, en icke så ovigtlig omständighet i
afseende på sjelfva möjligheten för iörliggare,
att kvuna underhbjelpa författares verksamhet,
medelst utgivandet af deras skrifter, eller, Ö!-
ver huvud, att kunna gifva arbotsförtjenst åt 1
person r af det litterära yrket, och hvartill ö!-
versältare naturligtvis äfven måste räknas. Om f
.
det då finnes en cller annan Menschenfresser,
som söker gifva sig betydenhet dels genom så-
dana summariska domslut, som det i denna
artikel förut vidrörda angående roman-öfver-
sättningarne, dels ock genom att mot aktade
och af publiken omtyckta skribenter af repu-
tation tillåta sig sådana utfall, som Dagligt Al-
lehanda gjorde, till exempel i den dumma re-!
eensionen a: Herman Sätherbergs Utflygter på
bafvet — en kritik, som i öfrigt redan blifvit!
tillräckligt vederlagd af allmänhetens utslag —
huru blir det väl under dylikt grasserande
möjligt för lörläggare, alt betala hederliga ho-
norarier, eller för författare, att sjelfva utgilva
skrifter? Hr Säherberg hade, likt flere andra,
dem vi jemte honom kunde begagna till exem-
pel i samma väg, redan cti sa godt namn, att
det icke skadades at Allehandas eller dess souf-!
fleurs galla; men detta kan ej alltid vara till-
fället. Merendels är en i allo fördömande re-
cension tillröcklig att slå ett arbete, isynnerhet
at en anonym eller ny författare, lör pannan,
hvilket sällan är svårt, om man med flit före-
sätter sig alt uppleta enstaka svagare ställen,
äfven i ett annars ganska godt stycke: och en
förläggare måste deröre alltid, när fråga är
om inköpardet al ett nytt manuskript, an-
tingen hafva farhågan för Menscheniressern
för ögonen, eller också gå och ödmjukeligen
supplicera om hans nåd. — Deita är en så vig-
tig konsideration, att den från A :tonbladets
sida oita utgjort orsaken till dess någon
gång ötverklagde tystnad öfver arbeten, hvilka
vi ej ansett oss kunna obetingadt rekommen-
dera. Vi hafve nemligen då tänkt, att man
gerna kunde unna den åtminstone den fram-
gång, som publikens egen välvilja kan skänka
deråt. — Härmed är ej meningen att tillvita
Allehanda och Winterbladet ett ständigt förfa-1
rande på detta sätt; sådant vore en orättvisa
att säga; vi hafva blott velat angilva huruledes
vissa raptus a! berserkeri stundom synts på-Jj
komma den inneboende kraftmenniskan, och då
träffat den oskyldige med den skyldige.
I anledning af vårt omförmälande af Alle-)
handas vänlighet emot Aftonbladet serskildt,
har Allehanda gjort en invändning, hvilken vi
äfven anse oss skyldige att ej förbigå: och der-
före upptazsa här nedan.
Å. B. klagar, att dess utgifvare redan förut en
och annan gång i kritiska ögonblick erfarit dylika
handtag af samma art (som vårt omdöme om ro-
man-öfversättare i allmänhet), hvarpå åtskilliga ex-l
empel anföras, hvilka hafva den märkvärdigheten
att vara synnerligen gamla och således visa sig vara
hvad man kallar af långo vräkta. Vi vele icke
besvära läsaren med någon pröfning af deras halt
(nej, naturligtvis, ty det är vigare att förbigå dem),
utan nöja oss med att påminna A.B., det icke eller
vi från dess sida förblifvit alldeles lottlösa. Vi min-
nas icke allt gammalt otyg, som kan hafva förelu-
pit; men vi minnas t. ex. hurusom, för något mera
än ett år sedan, Dagligt Allehanda och Winterbla-
det icke väl hunno annoncera sin förening, förr än!
A. B. var färdigt med vissa vänskapliga bekymmer
för inbördes krig och annat, både gyckel och all-
var, hvars syftning omisskänligen var att varna den!
beskedliga allmänheten för ett blad, som bar inom :
sig så svåra frön till upplösning. Vi minnas äfven,
huru Å. B. vid samma tid behagade karakterisera
uppgiften i vår då gjorda prenumerations-anmälan,
att D. A:s landsorts-upplaga skulle innehålla de
märkligaste nyheterna ur P. T. och Å. B. för sam-