insändarens ort, och redan en förfluten vinter, fastän ej så mycket snöbesvärande, har tillräckligen bevisat Cirkulärets olämplighet; och då man sökt att få, såsom gällande, bibehålla den citerade föreskriften i gamla Snöregleringen, hafva vederbörande autoriteter, enär den vore i strid med Cirkuläret, afslagit sådant. För den, som ej har Just att skotta snö och således befordra vägkommunikationen, är Cirkuläret ett förträffligt skyddsvärn, och förmodligen har impulsen till detsamma utgått från någon eller några sådana. I detta härad finnas, som nämndt är, 44 st. snöskotts-lag. Ehuru de blifvit indelade till högsta möjliga beqvämlighet, äro likväl inom hvarje rotelag intressenterne boende !;, !Y, å 3, mil från hvarandra och lika långt aflägse från sina vägstycken, på flera ställen in i skogar och berg. Det snöar och yrer dugtigt 4 å 2 dagar, men den 3:dje i dagningen lägger urvädret sig. Detta märker snöfogden — ja! han skall promt se det (men öfrige delägarne behöfva det ej; de sitta hemma tills de få bud om snöskottning); han säger då till sin hustru: degt var en befängd författning, vi ha fått; nu kommer ingen och skottar snö, förrän jag varit hos och bådat dem. Efter frukosten begifver sig snöfogden med staf i handen ut till delägarne att uppbåda dem. Det är att märka, att hvarje skottlags vägstycke är cirka 6 mil långt och intressenternes antal 46, 20, 24 å 32, ja, i vissa skottlag till och med 40. Snöfogden kommer till förste intressenten, dock ej utan möda och ansträngning, emedan det fallit så djup snö öfverallt: Gå ner till vägen, vi skola skotta snö i dag. Derpå beger han sig åter å väg; efter förnyad möda och ansträngning, hinner han till den 2:dre, 3:dje, 4:de 0. s. vy. till den 46:de intressenten. Ack! utbrister snöfogden, jag är nu både trött, törstig och hungrig; jag orkar ej fram till den 47:de, utan nå.gon förfriskning, och dessutom är klockan redan 42 på dagen. Vår snöfogde får sig alltså, om han ej stannat hos en alltför fattig intressent, något till bästa, kanske stundom för mycket. KI. 4 är han åter färdig att gå och båda, och efter 2 å 3 timmars vandring, det vill säga, sedan mörkret inbrutit, har han hunnit till den sista delägaren. Men nu säger denne och några af de sist bådade: Här är ju qvällen, inte kunna vi gå och skotta snö i natt., — Snöfogden är både trött och ledsen, han är liknöjd hur det blir, och drar hemåt så godt han orkar, och ber Gud i himlen att det aldrig måtte bli snö, samt förklarar för de sina, att en i bojor smidd lifstidsarrestant har bättre än en snöfogde. Efter någon förtäring somnar han och glömmer bekymret. Om morgonen vaknar han i dagningen af ett buller på gården — hustru, barn och tjenstefolk ropa om hvarandra: Upp, far, länsman är här! — Länsmannen träder in och håller på att med sin dundrande stämma alldeles skrämma vettet ur snöfogden. — En resande hade nemligen dagen förut passerat genom häradet och skrifvit klagomål i alla dagböckerna, att vägarne voro af snö ofarbara; länsmannen blef förskräckt för landshöfdingen — man vågade ej för honom anföra några ursäkter, det visste länsmannen, som således ej hade någon annan att skurpensa än snöfogden. Denne sansar sig likväl och förklarar sig vara förundrad att ej vägen är skottad, enär han i går der-s till uppbådat hela skottlaget. Detta erfordrade när-( mare förklaring, som afgifves och är af innehåll, : att den 4:ste, 2:dre, till och med den 48:de intres-t senten, kommit den ene efter den andre till vägen, men då ingen förman funnits, som ställt dem i arbetet, och för att undgå förtrytelsen att ej arbeta mer än en annan, hade ingen velat börja arbetet, förrän alla voro samlade, och som vi sett, kommo ej de sist bådade intressenterne, emedan det redan var qvällen då de bådades. Snöfogden utbrister slutligen: Dj—n i h—e måtte vara snöfogde, och ej någon menniska, så länge den Förordningen gäller. Ss Så har verkligen händt, som här ofvan blifvit !r skildradt; och det är ju ganska nedslående i vår L upplysta tid. att en författning kan leda till en så-7 dan oordning och rubbning af det, som förut gått!1 1 a Ss I I med ordning och drift. Ett annat exempel. Så snart det har snöat och yrat, ger sig em eller ficre intressenter bort från sitt hem i enskilda ärenden. När snöfogden kommer att båda dem, saknas de i hemmet och dörrarne iro lästa. Hvad blir följden? De komma ej tilllt snöskottning, anklagas derför, men undskylla sig der-e med att de cj blifvit bådade. Jag tror ej någond domstol fäller dem till ansvar. Si Ytterligare exempel. Emellan snöskotts-laget och (: leras fogde kan en tyst öfverenskommelse äga rum, fi att han vid svårare celler oftare inträffande urväder ulls icke uppbådar dem, utan låter snön ligga ochlh resande bana sig fram så godt de kunna. Läns-s mannen kommer och söker att få någon, som förl!g ega vill uppskotta vägen; sällan är sådant möjligt,d Y hönderna hålla gerna ihop, som cj är underligt.!F Hvad återstår då? Jo! länsman stämmer snöfog-T len och delägarne till tinget om ansvar för försumfr nad snöskottning. Delägarne säga: vi hafya ejle lifvit bådade till någon skottning,. Snöfogden er-lu änner sin försummelse derutinnan och fälles till 6 !g dr 32 sk. bko böter; och delägarne, som naturligtfi is enligt Cirkuläret frikännas, kanske till och medla. nligt 24 Kap. R. B. tilldömas ersättning för in-a tällelsebesväret, sammanskjuta nu till bötesbeloppet, Vv om knappast uppgår till 40, 42 å 46 sk. rgs på g vardera; täckande Gud, att de för så godt Pris n luppit flera dagars svårt arbete i kölden. cl Många flere exempel kunde anföras till stöd förlrc vad som skulle bevisas, nemligen att det mer åbepå opade Cirkuläret är olämpligt och motyerkar ända-y:i nålet: allmänna vägarn:s farbarh t vintertiden.!re fen insändaren fasar redan för uppsatsens längd;ltj anske finnes ingen tidning, som vill intaga den-bl amma. ti Slutet af allt blir en välment önskan, att en Kgl. lsc örordning måtte utkomma, som antingen upphäfi er Cirkuläret i fråga, och öfverlemnar till menig-m eterna sjelfva att öfverenskomma om lämpliga belämmelser för snöskottningens verkställande; ellerr ck modifierar detsamma så, att delägarne efter j varie Ssnövra äro skvldise att onåkalladt inställa sig Ir,