i det sista tjugutalets år hafva varit alltför på-
fallande för att blifva doldt för våra närmaste
grannar, ibland hvilka en stor del dessutom i
de sodnaste åren haft en serskild anledning att
föla vår förkofran med en stigande uppmärk-
samhet, emedan de i statsförfattningen trott sig
finna hufvudorzaken till detta fenomen. Låt nu
våra att man, genom att hålla s:g uteslutande
till denna förklaringsgrund, gilver konstitutionen,
i denna rigtning, en större betydelse än må-
hända med ritta den tillkommer, då äfven an-
dra orsaker — och framför allt det oförryckta
fredstillståndet — medverkat till denna saker-
nas lycklgare ordning, så skulle det likväl på
den andra sidan vara en skyhög orimlighet att
drifva den satsen, att Norge förkofrat sig, icke
på grund af, utan i trots af, sin fria och folk-
kära statsförfattning.
Norges nedsatta och utblottade tillstånd vid
krigets upphörande, norska nationens inskränkta
antal, dess fattigdom och landets ogynnsamma
klimatiska och öfriga naturförhållanden, i för-
ening med den nödvändiga inflytelse, som stats-
författningen dock under alla omständiglieter
måste utöfva på folkets väl eller ve — gör ett
sådant påståcnde till en orimlighet, för hvilken
till och med sjelfva hr Palmblad måst taga af
sig hatten, huru mycket han än eljest söker till
att försöka sig i den genren.
Då det deremot kunde lyckas hr Palmblad
att få folket till att tro, att denna hittills all-
mänt antagna mening om ett, i förhållande till
omstindgheterna, temligen respektabelt fram-
gående till något bättre, blott var en tom fabel
och alt i sjeliva grunden det står mycket illa
till mellan de norska fjellen, samt att detta
otillfredsstätlande tillstind har, så att säga, hela
sin rot i den dåkhga statsföratltningen, detta
hastverk af en faktion på Eidswoldska natio-
nalörsamlingen — då hade hr Palmblad och
hans förnäma kotteri så till vida vunnit spel,
som deraf måste blifva en följd, att hvarje
sträfvande till att ordna de svenska samhälls-
förhållandena på något sätt i öfverensstämmelse
med de norrska, borde ju förr desto hellre un-
dertryckas såsom landsförrädiska, och att man
borde sky ör hvarje reform i den riktningen,
liksom för pesten. Att i sådant fall tillika bor-
de sörjas för behöriga politiska karantänsanstal-
ter och spärrandet af norska gränsen, på det
att det farliga smittämnet icke skulle intränga
i Sverige, det säger sig sjelf, liksom att Norge
fortfarande måste blifva uppfördt på listan öf-
ver de befängda länder, intill dess norska fol-
ket, på ett eller annat sätt bringadt till besin-
ning och insigt af huru sorglig dess statsförfatt-
ning i grunden var, hade undergått en renelse,
hvarigenom bondväldet, allmänna valrätten, en-
b mm:rsystemet, m. m. blifvit kastade öfver
lord, och nationen, i likhet med andra besked-
iga folk och väl organiserade stater, hunnit
lyckliggöras med adel, klassval, öfverhus, abso-
lut veto, 0. s. Vv.
Författaren har onekligen, genom att slå in
på denna väg haft många svårigheter att be-
kämpa; men förlitande sig på att lyckan står
den djer:ve bin, har han vågat försöket, hvilket
ock måite förekommit honom mindre halsbry-
tande nu — då pariiväsendet i Norge har upp-
nått en sådan utvecklingsgrad, att han derige-
nom till och med blifvit försedd med ett lämp-
ligt urval af norska belysare för aut undernaiia
silt spel. För att om möjligt aflägsna miss-
tankan att han skulle missbruka sina landsmäns
förutsatta obekantskap med Norge och norska
förhållanden, samt för att ännu mer gifva sitt
arbete det grundliga och opartiska utseende,
som bäst kläder dylika böcker, har han måst
beqväma sig till att belamra det med en hel
norsk statistik och en öfversigt af den nyarel
norska historien. AU denna sista imedlertid I
utan att rent af vara osannfärdig, likväl kan
vara så beskaffad, att den är helt och hållet!
olämplig till att afbjelpa den omnämnda obe-
kantskapen med norska sakerna, inses lätt blott
man betänker hvilken vigtig roll tilldragelser-!
nas uppfattning cch freställningssältet spelar i
alla sådana arbe:en. Mera väsendtliga betänk-
ligheter måste deremot arbetets statistiska dell
framkalla hos författaren, då den äfven i sitt
närvarande ofullständiga cch bristfälliga skick,
leder till resultater, hv:lka i huvudsaklig grad
modifiera förfaltarens egna skildringar af till-:
ståndet i Norge; men utom det att äfven härl:
framställninssättet kan mycket inverka, har han l!
väl äfven räknat på, dels att de flesta läsarel:
mindre omsorgsfullt granska denna med all sin -
ofullständighet, I kväl mycket vidlyfuga del afl-
boken, dels att i alla fall det nog skall lyckas !r
för hans konst, vid behandlingen af arbetets!
sednare afdelning, att utplåna de för Norgelj!l
gynnsamma intryck, som den första afdelnin-c
gen möjligen has en el!er annan läsare kunna:il!
r
S
n
1
uppväcka.
Huruyda det nu lyckats författaren, att be-
visa all: dessa vanskligheter och gå i lind med
silt äfven!yrliga föreagande, är en annan fråga.
Att han icke låtit å sia sida ifver och verk-
samhet iryta, är imedlertid säkert, och det ärjs
sannerlion icka hans ckull. att bevisninsen 4