insändarens ort, och redan en förfluten vinter, fast-
än ej så mycket snöbesvärande, har tillräckligen
bevisat Cirkulärets olämplighet; och då man sökt
att få, såsom gällande, bibehålla den citerade före-
skriften i gamla Snöregleringen, hafva vederbörande
autoriteter, enär den vore i strid med Cirkuläret,
afslagit sådant. För den, som ej har Just att skotta
snö och således befordra vägkommunikationen, är
Cirkuläret ett förträffligt skyddsvärn, och förmodli-
gen har impulsen till detsamma utgått från någon
eller några sådana.
I detta härad finnas, som nämndt är, 44 st. snö-
skotts-lag. Ehuru de blifvit indelade till högsta
möjliga beqvämlighet, äro likväl inom hvarje rote-
lag intressenterne boende !;, !Y, å 3, mil från
hvarandra och lika långt aflägse från sina vägstyc-
ken, på flera ställen in i skogar och berg. Det
snöar och yrer dugtigt 4 å 2 dagar, men den 3:dje
i dagningen lägger urvädret sig. Detta märker snö-
fogden — ja! han skall promt se det (men öfrige
delägarne behöfva det ej; de sitta hemma tills de
få bud om snöskottning); han säger då till sin hu-
stru: degt var en befängd författning, vi ha fått;
nu kommer ingen och skottar snö, förrän jag varit
hos och bådat dem. Efter frukosten begifver sig
snöfogden med staf i handen ut till delägarne att
uppbåda dem. Det är att märka, att hvarje skott-
lags vägstycke är cirka 6 mil långt och intressen-
ternes antal 46, 20, 24 å 32, ja, i vissa skottlag
till och med 40. Snöfogden kommer till förste in-
tressenten, dock ej utan möda och ansträngning,
emedan det fallit så djup snö öfverallt: Gå ner
till vägen, vi skola skotta snö i dag. Derpå beger
han sig åter å väg; efter förnyad möda och an-
strängning, hinner han till den 2:dre, 3:dje, 4:de
0. s. vy. till den 46:de intressenten. Ack! utbri-
ster snöfogden, jag är nu både trött, törstig och
hungrig; jag orkar ej fram till den 47:de, utan nå-
.gon förfriskning, och dessutom är klockan redan 42
på dagen. Vår snöfogde får sig alltså, om han ej
stannat hos en alltför fattig intressent, något till
bästa, kanske stundom för mycket. KI. 4 är han
åter färdig att gå och båda, och efter 2 å 3 tim-
mars vandring, det vill säga, sedan mörkret inbru-
tit, har han hunnit till den sista delägaren. Men
nu säger denne och några af de sist bådade: Här
är ju qvällen, inte kunna vi gå och skotta snö i
natt., — Snöfogden är både trött och ledsen, han
är liknöjd hur det blir, och drar hemåt så godt han
orkar, och ber Gud i himlen att det aldrig måtte
bli snö, samt förklarar för de sina, att en i bo-
jor smidd lifstidsarrestant har bättre än en snö-
fogde. Efter någon förtäring somnar han och glöm-
mer bekymret. Om morgonen vaknar han i dag-
ningen af ett buller på gården — hustru, barn och
tjenstefolk ropa om hvarandra: Upp, far, länsman
är här! — Länsmannen träder in och håller på
att med sin dundrande stämma alldeles skrämma
vettet ur snöfogden. — En resande hade nemligen
dagen förut passerat genom häradet och skrifvit
klagomål i alla dagböckerna, att vägarne voro af
snö ofarbara; länsmannen blef förskräckt för lands-
höfdingen — man vågade ej för honom anföra nå-
gra ursäkter, det visste länsmannen, som således ej
hade någon annan att skurpensa än snöfogden.
Denne sansar sig likväl och förklarar sig vara för-
undrad att ej vägen är skottad, enär han i går der-s
till uppbådat hela skottlaget. Detta erfordrade när-(
mare förklaring, som afgifves och är af innehåll, :
att den 4:ste, 2:dre, till och med den 48:de intres-t
senten, kommit den ene efter den andre till vägen,
men då ingen förman funnits, som ställt dem i ar-
betet, och för att undgå förtrytelsen att ej arbeta
mer än en annan, hade ingen velat börja arbetet,
förrän alla voro samlade, och som vi sett, kommo
ej de sist bådade intressenterne, emedan det redan
var qvällen då de bådades. Snöfogden utbrister
slutligen: Dj—n i h—e måtte vara snöfogde, och
ej någon menniska, så länge den Förordningen
gäller. Ss
Så har verkligen händt, som här ofvan blifvit !r
skildradt; och det är ju ganska nedslående i vår L
upplysta tid. att en författning kan leda till en så-7
dan oordning och rubbning af det, som förut gått!1
1
a
Ss
I
I
med ordning och drift.
Ett annat exempel. Så snart det har snöat och
yrat, ger sig em eller ficre intressenter bort från sitt
hem i enskilda ärenden. När snöfogden kommer
att båda dem, saknas de i hemmet och dörrarne
iro lästa. Hvad blir följden? De komma ej tilllt
snöskottning, anklagas derför, men undskylla sig der-e
med att de cj blifvit bådade. Jag tror ej någond
domstol fäller dem till ansvar. Si
Ytterligare exempel. Emellan snöskotts-laget och (:
leras fogde kan en tyst öfverenskommelse äga rum, fi
att han vid svårare celler oftare inträffande urväder
ulls icke uppbådar dem, utan låter snön ligga ochlh
resande bana sig fram så godt de kunna. Läns-s
mannen kommer och söker att få någon, som förl!g
ega vill uppskotta vägen; sällan är sådant möjligt,d
Y hönderna hålla gerna ihop, som cj är underligt.!F
Hvad återstår då? Jo! länsman stämmer snöfog-T
len och delägarne till tinget om ansvar för försum- fr
nad snöskottning. Delägarne säga: vi hafya ejle
lifvit bådade till någon skottning,. Snöfogden er-lu
änner sin försummelse derutinnan och fälles till 6 !g
dr 32 sk. bko böter; och delägarne, som naturligt- fi
is enligt Cirkuläret frikännas, kanske till och medla.
nligt 24 Kap. R. B. tilldömas ersättning för in-a
tällelsebesväret, sammanskjuta nu till bötesbeloppet, Vv
om knappast uppgår till 40, 42 å 46 sk. rgs på g
vardera; täckande Gud, att de för så godt Pris n
luppit flera dagars svårt arbete i kölden. cl
Många flere exempel kunde anföras till stöd förlrc
vad som skulle bevisas, nemligen att det mer åbe- på
opade Cirkuläret är olämpligt och motyerkar ända-y:i
nålet: allmänna vägarn:s farbarh t vintertiden.!re
fen insändaren fasar redan för uppsatsens längd;ltj
anske finnes ingen tidning, som vill intaga den-bl
amma. ti
Slutet af allt blir en välment önskan, att en Kgl. lsc
örordning måtte utkomma, som antingen upphäf- i
er Cirkuläret i fråga, och öfverlemnar till menig-m
eterna sjelfva att öfverenskomma om lämpliga be-
lämmelser för snöskottningens verkställande; ellerr
ck modifierar detsamma så, att delägarne efter j
varie Ssnövra äro skvldise att onåkalladt inställa sig Ir,