-fälle att deraf bedöma publicistens ärlighet,
bona fides och sanningskärlek.
I detta hänseende är det intressant att be-
märka det fortarande nit, hvarmed Dagligt Al-
lehanda i förening med sitt Winterblad, oak-
tadt den starka vinterkylan, arbetar snart sagdt
i sin anletes svett, för att jemna och släta öf-
ver hvarje möjligen obehagligt intryck, som kan
hafva väckts hos vissa vederbörande af den defi-
nition, som Aftonbladet i sina landsortsbref gjort
på en politiskt liberal tendens hos Regeringen,
och de fordringar den skulle innebära, nemligen
anspråket på realiserande af de grundsatser, som
den s. k. oppositionen under de föregående riks-
dagarna förfäktat. Atl regeringen ännu icke på
ett bestämdt sätt visat sig adoptera dessa prin-
ciper, hvarken i representationsfrågan, i frågan
om undervisningsverkens väsentliga reform och
i hög grad behöfliga förbättringar i kyrko-
väsendet, eller i frågan om en lika behöflig re-
orm i den militära hierarkiens preponderans
och i den tyngd, hvarmed dess budget hvilar
på de skattdragande, är hvad vi påstått, och
som vi under nästfölande år hoppas kunna till
full tydlighet och på ett praktiskt sätt närmare
utveckla. På grund häraf är det, som vi också
icke kunnat gå in på att rubricera den nuva-
rande regeringens tendens såsom fullt I:beral i
de frågor, som vi anse framför allt vigtiga för
nationins politiska lif.
Under den tvist som härom uppstod mellan
Aftonbladet och Allehanda, i anledning af det
sednares upprepade försäkringar om tillvaron
af denna liberala tendens (som äfven vi i åt-
skiliga andra fall aldrig förnekat), har Allehan-
da, i följd af sin sanningskärlek, icke blott rätt
ampelt medgivit sig instämma med Aftonbla-
det i alla de nämnda punkterna, utan äfven
sjelf talat om ett svagt och vacklande system,
om behofyvet af förändringar inom konseljen
m. m. Men rätthafveriets lilla fåfänga kunde
på samma ging ej smälta, att Aftonbladet gjort
invändningar mot det behof, som Allehanda,
oaktadt denna ö:vertygelse, hade att svara så-
som för proprie, för de liberala tendenserna.
Derföre skulle först Aftonbladets anmärkningar
framställas såsom en 19 dagars politik, och se-
dan skulle Winterbladsbrodren fram och insi-
nuera att Altonbladet hållit på att låta Minerva
narra det till den förenämnda polemiken, lika-
som en fisk biter på en utlagd krok, men att
det i tid dragit sig tillbaka, varseblilvit kro-
ken 0. s. Vv.
Vi ligga icke på sinnet den insnuation, som
detta innehåller mot Aftonbladet, men hvad in-
nebär väl det hela, om icke en bestämd åsyit-
ning att hos publiken försvaga det intryck vi
önskat väcka om behofvet af en helt annan och
långt mera bestämd riktning till realiserande
af den liberala pressens grundsatser i politiska
frågor, och att söka inplanta den föreställnin-
gen, att allt går bra som det går, samt detta i
trots af Allehandas egna föregående medgifvan-
den. Men om något tvifvel angående denna
syftning ännu kunde finnas, så skingras den af
Allehanda för i dag. Der påstås nemligen, att
vårt lilla svar till Vinterbladet för ett par da-
gar sedan innehåller ölpaktiga ohöfligheter.
Detta må nu vara; läsaren kan sjelf bäst döma
uerviu. Meua derjemwts anfor Allehanda såsom
bevis på, att Aftonbladet hållit på att låta narra
sig, det Argus sjelf öppet skryter af, alt A. B.
närmat sig Minervas politik, och att sannolik-
heten deraf styrkes af Aftonbladets ,invexta
respekt för den gamle ormens slughet,. Slut-
ligen påstår Allehanda, att Aftonbladet genom
den förutnämnda polemiken förlorat mycket af
sin vind,, att Aftonbladet ,åter öfvergifvit sin
sin kurs och ny styr en annan, att A!tonbladet
mer eller mindre ampelt medgifvit hvarenda
punkt af Allehandas påståenden, med undantag
af den om representationskommittten, 0. s. V.
Vi ämna icke ingå i någon tvist om, huru-
vida detta är ett värdigt sält att polemisera;
men en sak blir deraf åtminstone tydlig, nemligen
en bekräftelse på den gamla erfarenheten, att
vår medbroder, som vill det rätta ärligt och
uppriktigt, så länge han är vid jemn cch lugn
attning, förvandlas till en liten Machiavell, så
snart han bringas i affekt, och då icke aktar
för rof att framlägga så krassa sofismer, som
de nyss citerade, till försvar för sina illu-
sioner. Det är endast denna dåliga vana, här-
ledd a? en öfverdrifven retlighet, som behöfde
bortläggas, för att den liberala pressens båda
organer skull: befinna sig i fullkomlig harmoni
och kunna bättre samve ka till de gemensamma
grundsatsernas realiserande.
— Red. har blifvit anmodad införa följande:
Hm so ärm , ar rr Ar RR Kr