MULTIUL HUV Hdilla 2IVILUTR 20
och: skall efterlefyvas.
ETT BIDRAG TILL T ULL-LAGST IVTNINGENS
HISTORIA.
I ,Malmö nya Allehanda läses följande:
Det vore ett alltför obehagligt göra att uppräkna:
alla de hinder och orimligheter för handeln, som
äro en följd af närvarande tullsystem ; de trafike-
rande och jemväl många förstånd: ga tulltjenstemän
känna och inse dem nogsamt. Blott när någon ny
variation komponeras på det gamla themat, hör
man den allmänna obelåtenheten vara högljudd. Så
har denna efterhöst kustbevakningen esomoftast fö-
retagit sig att på landsvägen tvinga från staden fär-
dande forbönder, med behöriga ehuru i författnin-
garne ej föreskrifna forsedlar för att med lass
återvända till tullkammaren för att undergå visita-
Adde,
tion. En herr extra kustvakt, nyss utrustad med
detta namn, heder och värdighet, anar under sin
första tjensteutöfning idel smuggelgods inom hvarje
fastage och köpmanspacke, och skå lifligt i ett
beslag derpå det första steget kanske ända till ge-
neraltulldirektör. Bonden finuer det hårdt att vända
tillbaka, bedyrar sin oskuld och !aglydnad, men in-
genting rör framtidsmannens bit vid framkom-
sten till tullkammaren undersökes lasset med nog-
granhet; omslag, beräknade till skydd under en lång-
väga transport, uppbrytas och käras, en mängd
småsaker upptagas och beskå och då slutligen
ingen orättfärdighet är till fivnandes, lemnas allt-
utt
dermed förfara huru
ag har visserligen dess-
och omklädnaden kan
sammans till forbonden,
honom lyster. En nedpack
förinnan skett, men i all h
omöjligen verkställas med ursprunglig sorgfällighet.
emedan vid öppnandet af ett eolly, väfnadsomslaget
eller locket till en låda så lätt sönderryckes, oak-
tadt den största vana och varsamhet i behandling.
Tullkammarföreståndaren han ej uppehålla den stän-
digt trängande trafiken och lemna alla göromål å
sido för att sysselsätta sig uteslutande med embal-
lering, beslagaren drager vanligtvis oförmärkt
undan, och formannen a bevandrad i svep-
ningskonsten. Sällan återst nue annat råd än
att begifva sig åstad med v: arorne i det skick de nu
befinnas, ty kanske träffar på en annan
de
snart
kandidat, som vill förnya s nent. Er-
sättning för tidspillan och inträffande
skada på godset kan svärlicen sama, ty det
skulle endast öka fö jr cn afligse boende
part att anställa rättegång emot CH pers som han
af förmän hörer ylfras av sakna all tillgång. Kom-
mer någon del af godset tt bort på ett e Her annat sätt,
förmår ägaren ej hålla sig till formannen, hyilken
behändigt undskyllar sig det emot honom i
Kongl. Maj:ts och kronans namn samt till landsens
fromma under sken af lag utöfvi våld. Att tull-
betjeningen passar på, kan
med
klandra, men det
bör dock ske med någon urskillr likasom valet
af de personer, hvilka till ilande lagar
hafva i sin makt att på sådant sätt trakassera all-
mänheten. Största skulden har likväl lagstiftaren,
som icke låter undervisa sig af nicon erfarenhet,
utan blindt tror att en lag, om än så onaturlig, kan
Inbilla de landets vise,
ie af utländsk täflan vilja be-
ir lyxen och framför-
sip
som genom utestängane
fordra inhemsk indust
Ha
borr
allt dymedelst sätt bankens reela valuta,
att varor, hvilka äro helagde med förbud, direkt
eller, hvad som är detsamma, mede öga tullaf-
gifter, icke finnas att tillgå i har , så bedraga
de sig storliga. Öfvera!lt, ja sjelfva hufvudstaden
derifrån icke undantagen, kan man öpa hvarje
sådan varuartikel till hyilken qvantitet som helst
för ett pris som vida understiger inköpspriset, då
dertill lägges tull och andra kostnader, och det skulle
derföre nästan yara som föreställer
sig att den nya t annan verkan än ett
jkadt lurendrejeri, den ingen bevak-
ning, intet tjenstenit kan I Ten mensk-
iga vinningslystnaden öfyerlist bevakningsåt-
gärder, om dessa också mängdubbi
om n
-— en
ali
des