minnet en anekdot från Gustaf III:s tid, som i
närvarande ögonblick torde förtjena att med-
delas. Vid en biskopsledighet i Åbo stift ville
presterne, liksom planen nu påstås vara i Wexiö
stift, göra sig säkra om att få en viss man ut-
nämnd till biskop, derigenom att de, jemte
honom, på förslaget satte tvenne kompletta
nulliteter, under förutsättning att Konungen
omöjligen skulle kunna taga någon af dem tilk
biskop. Men Gustaf IIT, som ej tyckte om att
låta några intriganta prester föreskrifva sig lag,
beslöt att de vördige den gången skulle få lång.
näsa. Han gjorde sig noga underrättad, hvilken
af de tvenne, som var den sämste, och honom
nämnde han till biskop. På detta sätt föll
herdestafven öfver Abo still i biskop H—ns
händer.
Det torde således vara skäl, att vördige Cle-
rus i Wexiö stift ser sig noga före huru det
uppgör silt biskopsförslag. Hvad som händt en
sång, kan åter hända; och om en Konung, som
tagit det sköna valspråket Rätt och Sanningr,
och vid så många tillfällen visat, att det är
hans fulla allvar att handla i euligliet dermed,
skulle finna sig föranlåten att nipsa en skam-
lig intrig, i fall en sådan försökes, så är in-
sändaren fullkomligt öfvertygad, att hela landet
derför skulle hålla honom räkning.
EE