han skulle springa efter dig, så skräm honom till-
bakan.
Efter att hafva bemäktigat mig postväskan. skic-
kade jag på tisdags e. m., d. 7 April, min hustru
till Jonas Petter, i ändamål att anmoda honom ge-
nast komma till mig. Då var ej Jonas Petter hem-
I ma, utan sades uppehålla sig på gästgifvaregården.
Min hustru gick in på Prinsnäs och bad Jonas
Svensson derstädes, hvilken ernade sig upp till gäst-
gifvaregården, uträtta ärendet, hvilket han äfven lä-
rer gjort, men Jonas Petter kom likväl ej till mig.
Bittida på onsdagsmorgonen, d. 8 April, gick jag
till Prinsnäs och bad Jonas Svensson anmoda Jonas
Petter komma till mig der. Han kom och vi hade
enskildt samtal om tilldragelsen, derunder Jonas
Petter frågade, om minga penningar funnes i vä-
skan. Jag svarade då, att penningar deri anhöl-
los, men huru många, det kunde jag cj uppgifva,
cmedan jag ej förstod mig på sedlarne; men det är
stora sedlar sade jag, och på dem står H och Op.
Jonas Petter yttrade: Då är det 400 bankosedlarn.
Slutligen aftalades, att Jonas Petter och jag samma
Idag skulle göra sällskap till Wexiö och vidare åt
Runneby, för att köpa säd och sill, samt derunder
vexla bort penningarne.
Jonas Petter förnekade, som förut, all delaktighet
i brottet. Han hade väl på sätt ofvanintagne skrift
utvisar, till Näst lemnat potäter, men icke byxor;
dock vore möjligt att, ehuru Jonas Petter ej sak-
nat sådane, något par blifvit honom frånstulet och
vid brottets utöfvande begagnadt; och hade han,
då detta skedde, d. 7. April, uppehållit sig här på
tingsstället, utan annat ändamål eller sysselsättning,
än att såsom åhörare bivista då påstående urtima
ting; men då afhördes icke något bud från Näst,
åtminstone efter hvad Jonas Petter nu kunde er-
inra sig. Påföljde dag, d. 8 April, reste Jonas Pet-
ter till Wexiö, dock alldeles icke för att samman-
träffa med Näst, utan skulle hans ärende varit att
efterhöra så kalladt anmaningsbref från bankodis-
kontverket i Stockholm, om infriande af det då
förfallna lån, Jonas Petter derstädes erhållit.
Aklagaren förevisade ett par slitna och smutsiga
linnebyxor, hvilka blifvit funne å något ställe i sko-
gen, efter anvisning af Näst, som der nedgräft de
samma; och sade sig Näst hafva påhaft dem vid
tillfället, då ham tog väskan, och sedermera sålunda
undangömt dem, af fruktan att de eljest skulle bi-
draga till hans röjande. Jonas Petter yttrade, att
han hade fiera par byxor af samma slag, som desse,
men igenkände ej med säkerhet de nu förevisade,
såsom sina, och visste sig ej hafva förlorat dylika.
Af nu hörde vittnen berättade Abraham Svans-
son i Mashuli: Vittnet hade d. 7 April, under
färd till Asby, dervid vägen tagits förbi stugan, der
Näst bodde, besökt den sistnämnde. Straxt efter
det vittnet anländt, inkommo dit en vid namn Jo-
han, hemma i Nöbbelöd Norregård, samt en annan,
bättre klädd, för vittnet okänd mansperson, som,
efter hvad sedermera försports lärer varit bokhålla-
ren Öhrvall på Kosta, och efterfrågade om någon
trasigt klädd karl der nyligen synts till. Sedan de
på nekande svar af Näst begifyit sig bort, tillsporde
Näst vittnet, hvilka de kunde vara, och efter er-
hållet besked yttrade: Månn tro de kunde vara
från Kostax. -
Joan Persson: Norra Areda: Under det Näst
den 8:de sistl. April forslades till häktet i Wexiö,
dervid åklagaren Folin åtföljde, hade de uppehållit
sig i Åreda, och Näst då med anledning af Folins
frågor, i vittnets närvaro, efter någon tvekan be-
känt, att Jonas Peter flere gånger, innan brottet för-
öfvades, derom samtalat med Näst, och att denne
utfört detsamma efter de råd och anvisningar Jonas
Peter lemnat; och skulle den sistnämnde, efter det
Näst blifvit upptäckt och i anledning deraf efter-
skickat Jonas, för att med horom rådgöra, härvid
hafva gifvit Näst denna tillsägelse: Tig och glo
din djefvul.
Den 3 Juni fortsattes åter ransakningen.
Näst återkallade nu den bekännelse han vid sista
rättegångstillfället afgifvit, rörande Jonas Petter Isaks-
sons delaktighet i förbrytelsen och sade sig hafva
blifvit till denna angifvelse dels lockad med pen-
ningar, dels föranledd af harm deröfyver, att Jonas,
af hvilken han hade fordran, icke betalt densamma.
Åter hördes vittnen. o
Drängen Nils Gustaf Johansson från Åby ingaf
ett så lydande skriftligt vittnesmål:
Förlidet år tjente jag hos Jonas Petter Isaksson,
och under den tiden anmodade han mig flere gån-
ger, att vara honom behjelplig uti att röfva Kosta
postväska. Nästan hvarje tisdagsmorgon i Septem-
ber och Oktober månad 4843 erhöll jag uppmaning,
att göra Jonas Peter Isaksson sällskap uti dylikt
vålds föröfvande, men det lyckades icke dertill för-
må mig.
Förmodligen i September månad helt bittida en
lisdagsmorgon begaf sig Jonas Petter bort, bärande
en yxa och tog vägen åt skogen, Han hemkom ej
då förr än på e m. Samma afton kom Jonas
Petter till mig uti stallet cch omtalade-att han va-
rit åstad, i ändamål att taga Kostaväskan, men
detta hans företag hade icke vunnit framgång ders
RR nt i a 0