LU att han ej visste det — han förstod sig ej på sed-
I larne, och låfvade han följa med och taga rätt på
I väska, bref och penningar, hvilket genast sattes i
4 verkställighet och lyckades. Men när han tog rätt
på penningarne, vidhöll han ej sanningen till fyl-
IHlest, ty han tog ej fram mer än den största sum-
, man, som var insyept i en liten gråaktig näsduk,
som jag och herr kommissarien Folin m. fl. räkna-
de och förseglade 332 rdr 32 sk. bko, och kom då
ingen att tänka på, att söka efter flere pengar, utan
Petter Näst sade sig hafva förskingrat 3 rdr bko
loch att det i öfrigt var alla pengarne, hvarpå kom-
I missarien Folin genast reste åt Wexiö med honom.
I Men något derefter då jag och rättaren Löfgren
på Kosta samt Johan Johansson i Nöbbeleds Norre-
I gård skulle resa åt Lenhofda, vitrade rättaren: det
I kan finnas flere pengar, hyarpå vi gingo till sam-
I ma ställe; der de förre fanns, fann jag en ask, in-
neliggande 101 rdr 24 sk. bko, hvilken vi försegla-
de, och frågade jag Nästs hustru, om hon kände i-
Igen asken, hvilket hon sade sig göra, att den bru-
I kade vara i hans byrån
Muntligen tillade Hultqvist, att, då han tillsporde
Näst om någon vore i hans brott delaktig, denne
yttrade sig vilja förklara detta vid något enskildt
samtal, men sådant hade sedermera icke ägt rum.
Bonden Jo nas Andersson i Nöbbeled Westergård:
latt han den 8 April var åklagaren följaktig till
Nästs hemvist, torpet Dufyemålen, beläget något öf-
Iver en half mil härifrån. Näst, som träffades hem-
ma, nekade väl till brottet, men häktades. — — —
Sedan ransakningen efter pengarne förevarit, afför-
des Näst åt Wexiö. Under vägen dit yppade han
vid Åreda gästgifvarcgård, att Jonas Petter Isaksson i
Nöbbelöd Wästergård varit om gerningen rådfrågad,
och att denne, sedan brottet skedt, i censkildt sam-
tal dem emellan yttrat: tig och glo din djefyul —
ett uttryck, som Jonas Petter Isaksson stundom plä-
igade nyttja. I Nästs hemvist hade vittnet funnit
en vid tinget förevist nyckel med blott en del af
vanligt ax och derföre liknande en dyrk.
Näst uppgaf, att han för längesedan hittat denna
nyckel, men aldrig begagnat den såsom dyrk.
Bonden Petter Samuelsson ibidem: lika med fö-
I regående vittne, med tillägg att Jonas Petter Isaks-
son skulle, enligt Nästs berättelse, hafva någon tid
förut sagt, hurusom det kunde vara bra eller gå
ann, att taga Kosta postväskan.
Härvid inföll Jonas Petter Isaksson, att vittnes-
målen voro lögnaktiga, och att Petter Samuelsson
ljög.
Torparen Jonas Svensson på Prinsnäs: att Näst
på morgonen d. 8de sistlidne April vid soluppgån-
gen kommit hem till vittnet och budit det gå till
Jonas Petter Isaksson i Nöbbelöd med helsning,
att Näst önskade tala med honom i vittnets hem-
vist, der Näst imedlertid qvarstadnade. VWittnet,
som då ingenting misstänkte, uträttade ärendet och
Jonas Petter Isaksson följde beredvilligt, hvarefter
denne och Näst hade enskildt samtal utanför vitt-
nets boning, derifrån Näst snart förfogade sig och
syntes taga annan hemväg, men hvarken han eller
Jonas Petter gaf vittnet något förtroende om hvad
de kunde förehafva.
Den 9 Maj fortsattes ransakningen.
Näst vidhöll sin förra bekännelse och ingaf en
så lydande skrift:
Ungcfärligen 3:ne veckor innan våldet skedde,
var jag hos bonden Jonas P. Isaksson i Nöbbelöd
Wästregs, för att köpa potäter för 24 sk., som denne
var mig skyldig. Jag jemrade mig då öfver den
svåra tiden för den fattige, att kunna berga sig.
Jonas Petter sade då, att jag kunde taga Kostavä-
skan, så kunde vi begge hafva nytta deraf. Jag
yttrade mig då okunnig om huru detta skulle kunna
bäst uträltas och frågade hvar det kunde ske. Jo-
nas Petter föreslog, atv deta Kunde bura sig något
vor vm Vvägskillmaden, som går åt Kosta. Fråga
uppstod huru jag skulle kläda mig, för att vara 0o-
känd. Jonas Petter sade, att jag kunde antingen
binda ett kläde för ansigtet eller ock svärta mig.
Jonas Petter förklarade vid detta tillfälle, att han
skulle vexla penningarne till hälften som funnos i:
väskan, i fall det lyckades få fatt uti den.
Fredagen d. 3 April var jag hos Jonas Petter och
köpte en half skeppa potäter. Då beslutades att
jag skulle tillegna mig postväskan tisdagen derefter.
Vid detta tillfälle bad jag Jonas Petter få låna ett
par gamla byxor, för att vid röfveriet nyttja, och
sedan han imätt potäterne lade han byxorna ofvan-
på i korgen. Jonas Petter nämnde äfven då om
vexlingen af de penningar, som erhöllos i väskan,
och att det vore bäst att sådant skedde uti Run-
neby. Jonas Petter yttrade jemväl, att penninge-
vexlingen blefve nödvändig, emedan hvar sedel på
3 rdr och deröfver hade ordningsnummer.
Måndagen d. 6 April var Jonas Peter, vid färden
åt auktionen i Näsby, inne hos mig, och äfven då
föreföll samtal om den tillernade illgerhingen. Jag
sade mig frukta för företaget, men Jonas Petter.
yttrade: det är ej farligt, bara akta dig Jag
frågade om jag skulle göra postbudet någon skada,
derpå Jonas Petter förklarade: det behöfver du ej,
ty det är bara en pojk, som bär väskan; men cm
fr VAL Vr VVS IA TV TTR TA EL osd deduesn di I fena a TER RL A E S