möjligen kunna räddas från ett, som det syne:,
oundvikligt öde! Er blick lofvar mig räddningp,
fortfor hon, med vemodig rörelse, och ni vet
— men nej, ni vet icke och får icke veta allt.
— Alt man kallar mig brud har ni hört.
Jag har hört det...
Brud utan kärlek, utan eget val; men det
är så bruket i vårt land. Man har alltid sagt
mig, att så är och att det äfven måste bli:va
min-lott; man har sagt mig, då jag hemtades
från klostret, att jag nu vore fästmö. Min fa-
milj är rik, hur höga förbindelser, och mannen
som men åt mig valt är — — —
En Adonis, in öll kaptenen.
Må vara — men låta påtvinga sig en man
— en sådan!,...
En sådan ? frågade Williams lifligt.
Som för afsigter, familj:örbindelser, rang och
rikedom ...
Och för rosornas skull, som så skönt blom-
stra på dessa kinder! tillade den nye förtrog-
ne; dessa torde sterkast lockat den unge man-
nen. Han borde tillbedja er — och dock har
jag trolt mig finna, att han icke älskar er...
pIcke älskar!... Hvilket välljud, hvilken rät-
tighet gifva mig icke dessa två ord!... Jag
skall begagna denna rättighet och icke låta den
betagas mig. Mitt beslut är fattadt, är oför-
inderligt: Jag skall icke räcka honom denna
hand — nej, aldrig — aldrig!
Kraftfull vilja står skrfven på er pannan,
sade Williams.
Och jag följer den; min far har förnyat sitt
maktspråk, men jag lyder det icke och bygger
mitt hopp på ert skydd.,
Ni kan fordra allt som står i min makt —!
vad begär ni?n i
Icke rid, icke handling — endast skydd be-
sär jag — jag hoppas; jag väntar af er, att ni!
cke sätter er emot hvad jag företager. i
Låt mig handla, Euphrosine! j
Nej, icke denna gång: — ni måste endåst
ördragan...
Jag lyder er blindt! utropade sir ; Williams,
lå Euphrosine stod inspirerad framför honom