41844 dömd första resan att för serskilda begångna
stölder straffas med 23 dygns fängelse vid vatten
och bröd samt uppenbar kyrkoplikt, hvilket straff
han genast derefter undergått. Näst uppgaf sig
Ihafyva våren 4845 gått till Skåne samt uppehållit
sig i Christianstad och på landsbygden inom Wil-
lands härad varit sysselsatt med syarbete till hösten,
då han återvände hem. Under sista vintern hade
han omkring tvenne månader vistats vid Wexiö och
varit skräddaren Quick derstädes till biträde.
Otvunget bekände Petter Näst nu vid domstolen,
att han begått det brott, hvarföre han tilltalades;
men ville icke tillstå, att Jonas Peter Isaksson eller
någon annan varit deruti på ett eller annat sätt
delaktig. Han, som kände att Kosta glasbruks post-
väska om tisdagarne hemtades från Lenhofda och
brukade bäras af gossen Johannes Pettersson, hade
beslutat tillegna sig densamma. För sådant ända-
mål hade han, försedd med knif och förklädd till
sotare, i skogen, vid vägen från Lenhofda, afbidat
Johannes Petterssons ankomst, hvarefter rånet för-
siggått på sätt ofvan, i enlighet med dennes berät-
telse, är uppgifvit. Med hotelsen att använda knif-
ven hade imedlertid Näst blott afsett att skrämma
postbudet att tiga, tills rånaren hunnit aflägsna sig.
Efter rånets fullbordan sprang Näst genast in åt
skogen, uppskar väskan i bottnen, uttog och öppna-
de en del af de många deri förvarade brefyen, till-
egnade sig hvad de innehöllo i penningar, dem han
ej räknade eller förstod att räkna, ehuru han fann
mera än han kunnat föreställa sig. Längre in i
skogen kastade han ifrån sig väskan och brefven på
serskilda ställen, aftog sin sotaredrägt, tröjan och
byxorne, derunder han bar sina vanliga kläder, och
begaf sig hem, smygande genom hagarne och Bo-
storps gärde, utan att märka, det någon blifvit ho-
nom varse. Vid hemkomsten gömde han pennin-
garne i ladugården, der de funnits, och hade af
fyndet icke undantagit mera än en röd privatbanks-
sedel på 3 rdr bko; den han lemnade åt, vid detta
tillfälle tillstädeskomne Abraham Svensson i Mat-
hult, som han var skyldig 2 rdr samma mynt, och
som för återstoden skaffade hem till Näst 9 qvarter
bränvin. För de 2 rdr 24 sk. rgs, som skulle sak-
nas uti penningeremisserne, kunde Näst icke redo-
göra annorlunda än att han tilläfventyrs tappat dem
under brefyens öppnande, som skedde både i bråd-
ska och sinnesförvirring. En under rånet påhafd
svart mössa hade han efter hemkomsten uppbränt.
Den lilla trälådan, hvaruti han instoppat en del af
penningarne, tillhörde Näst, hvars afsigt varit att
köpa säd och födoämnen för de rånade medlen.
Denna bekännelse afgaf Näst endast småningom
och såsom svar på de många från domstolen honom
gjorda frågor. I synnerhet visade han sig betänk-
sam vid svaret på frågan om medbrottslige.
Den hittade svarta trasiga linnetröjan uppvistes at
åklagaren och igenkändes af svaranden såsom den-
samma denne under brottets utöfning begagnat.
Härefter hördes Jonas Petter Isaksson i Nöbbeled,
hvilken, efter hvad rätten hade sig bekant, gjort sig
känd för eryckenskap, opålitlighet och slagsmål.
Med vanligt högljudt tal påstod han sig icke hafva
ringaste kännedom om, eller delaktighet uti Nästs
brott, hvarför han ansåg sig böra vara fri från miss-
tanka.
Af afhörde vittnen berättade:
Färgaren Johan Hult7vist vid Lenhofda (skriftli-
gen): Den 7 April helt sent på qvällen träffade jag
postgossen här på gästgifvaregården och lät honom
följa mig hem till mitt öfver natten, hvarunder jag
tillsporde honom noga den persons utseende och
kroppsställning, som tog ifrån honom väskan, och
förmodade jag på hans beskrifning det vara Petter
Näst; och bittida om morgonen derpå kom folk ut-!
skickadt från Kosta, då jag tillsade postgossen och
brunnsgräfvaren Lönqvist, att genast gå till Nästs
hemvist och utröna, om nastgaccon igankindetkomoar;
2evnov Nan lärer gjort.
Längre fram på dagen, när Näst var häktad och
insatt här på häktet, gick jag att samtala med de
personer, som häktat honom, och önskade höra om
han erkänt ifrågavarande brott, hvilket sades att
han icke gjort, hvarpå det föll mig in att tala med
honom, och bad jag nämdemannen Petter Svensson
i Bostorp följa med mig, och då vi kommo på häk-
tet, nekade han för gerningen; men som jag märkte
honom nedslagen, gjorde jag mig ifrig med före-
ställningar till honom att han skulle erkänna san-
ningen, och förespeglade honom lindring om han
genast tillrättaskaffade det han hade tagit, hvarpå
han efter bevekande förmaningar, och när jag och
Petter Svensson ärnade aflägsna oss, tycktes rörd och
steg upp och bad få tala med mig enskildt, då näm-
demannen gick ut en liten stund.
Hvyarpå jag genast frågade honom om han tagit
Kosta postväska från gossen, hvartill han svarade
frivilligt Ja; och frågade jag honom om den samt
brefven fanns till, hvarpå han svarade, att det fanns
skogen, ett stycke ifrån der han tagit den; och
rågade jag honom om der var några penningar,
vartill han svarade Ja, och att han hade dem
sömda hemma uti sin ladugård vid Logbalken; och
rågade jag honom huru många? då han svarade,!
KEN LG ST AA ERNA por SERA