Article Image
i afseende på importen af viktualievaror från Finland, och de nödvändigaste lifsförnödenheter belades med så stor tull, att all införsel deraf är omöjlig, och priserna ha derföre stigit ofantTMligt, till de fattiges skada. Sådant har händt nu under den fyrfaldiga ståndsregeringen — hvad skall icke då hända, om de allmänna vaTlen bli införda? Professorn påstår, att bondpartiet i Norge är fiendtligt mot alla högre ider, och att hvarken upplysning ellor andra Imedel kunna verka till dess rättelse. Dess afIsigter gå ut på att förstöra armåen, flottan och göra embetsmannaförvaltningen omöjlig genom inkräktning på löner och pensionsanslag. Grundskatterna äro upphäfda, och Regeringens hela trygghet beror på de indirekta inkomsterna, som kunna genom oförutsedda händelser förminskas. Att det nu bär sig, beror allenast af fiskerierna , bergsbruket och trävaruhandeln; men allt detta är här osäkrare, än annorstädes, och framtiden hotar Norge med upplösning af alla samhällsband och en återgång till barbari. Ja, det skall vara afgjordt emellan bönderna, att spränga sönder Norges medborgerliga enhet och införa ett slags förbundssystem, såsom i Amerika, då hvarje del blir ett samfund för sig, tror vår professor, som förtviflar om möjligheten för vetenskap och konst, religion och samhällslära, att utöfva något inflytande på dessa egoistiska halfvildar, som vilja återföra Harald Hårfagers tidehvarf. Pro essorn bygger hela sitt säkerhetssystem på indelningen af en nation i vissa klasser; har den blott kommit till stånd, så är faran förbi, och saken går sin gilla gång. Han räknar ingenting alls på menniskonaturens inneboende sträfvande efter harmoni med sig sjelf i intellektuclt och sedligt afseende; icke heller på mensklighetens stora samlif; på alla de krafter af högre ursprung, som varit verksamma från tidernas begynnelse. Han kommer icke ihåg, att all kultur varit förutgången af ett barbari; men att utur detsamma utvecklat sig småningom all den bildning och upplysning, som nu förefinnas. Sedan vi nu ha en så ofantligt stor kraft i kristendom, filosofi, historia och alla naturvetenskapoerna; så skulle midt i det odlade Europa den norske bonden, presten och köpmannen kunna lösslita sig ifrån den kultiverade verlden och uppbygga en liten hedendom igen bland ljellen. I Sverge skall det gå sammaledes, om icke adelskapet och det formella prestadömet dädanefter såsom hittills få utöfva sina oantastliga frioch rättigheter. Proessorn kommer icke ihåg num:ra, att våra fyra stånd satte en namnstämpel i stället för konungamakten, och att de togo mutor af utlänningen, för att handla efter dess intressen vid riksdagarna; men han förebrår den norske bonden dess snålhet och egennytta, hvaraf de farligaste följd :r skola inträffa. Oaktadt man kan uppvisa de största olyckor af vår ståndsinrättning, och att Sverge g-nom sin inre tvedrägt varit nära att dela Polens öde, så är likväl klassväsondet det förträflligaste professorn känner. Oenighet och strider, förtryck och orättvisa, äro hufvuddragen i heta vår ståndshistoria; men icke desto mindre är profcssorn alldel:s betagen af den anda, som utgör Acss egenvliga karakter. Ilan hotar oss med Athens och Karthagos öde, om vi införa den politiska valfriheten; ehuru han alltför väl vet, alt Athen och Karthago gingo under genom de omätliga krigen, som de förde med fruktansvärda yttre fiender, och att de inre oroligheterna icke voro på långt när ensamt orsakerna till deras undergång. Dessutom besinnar han icke, att de antika staterna med sin sinnliga natur-religion, sin i allmänhet på oriktiga grunder hvilande uppfostran, sitt slafsystem, sin skeva 1 foadsvishet och falska popularfilosofi buro förstörelsens frö i sitt eget sköte, och att det är alldeles otillbörligt att fordra, att ett hus, som är byggt på lösan sand, skall kunna bestå emot stormarna och störtskurarna. Litet ästhetiskt glitter, och hvad man i allmänhet oriktigt kallar skön konst, har ännu aldrig renat menniskoslägtet från dess lustar och begär, och utan moralisk kra:t kan ingen handla ädelt och uppoffra sina egna intressen. — Carlskrona Veckoblad, meddelar sista

19 december 1846, sida 7

Thumbnail